Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är en segerdemonstration för Indokinas folk. Detta är en
demonstration för alla de svenska arbetare som nu befinner sig
ute i några av de hårdaste klasstriderna på många år. Detta är en
demonstration där det arbetande folket ställer konkreta krav.
Sådan är karaktären av första maj.
Det var den Qortonde juli år 1889 som den Andra
Internatio-nalen på sin första kongress enhälligt beslöt ta fasta på A F of L:s
initiativ från dess kongress i Saint Louis i Förenta Staterna och
udysa en internationell manifestation för den lagstadgade
åtta-timmarsdagen till den Första Maj år 1890.
Men den fjortonde juli år 1889 var inte vilken parisisk
sommardag som helst. Delegaterna till In ter nationalens kongress hyllade
hundraårsminnet av Bastiljens fall - en historisk vändpunkt i
folkens långa befrielsekamp inte med ett tillbakablickande
hög-tidsmöte utan genom att formulera och driva arbetarklassens
konkreta krav på lagstadgad åttatimmarsdag. Kampen var
internationell men skulle föras enligt de särskilda förhållanden som
rådde i varje land. Det var mot detta regeringarna satte in polis
och militär och lögnaktig presspropaganda och allt vad de hade av
provokatörer. Ty de visste precis lika väl som delegaterna till
Internationalens kongress att det är enheten och solidariteten
som för arbetarklassen och det arbetande folket till seger.
Sedan 1889 har vi kunnat få många erfarenheter men alla dessa
har bekräftat nödvändigheten av denna enhet mellan det stora
historiska perspektivet och arbetarklassens och det arbetande
folkets dagliga kamp för sina konkreta krav.
När Vietnams folk tog upp den väpnade kampen för sitt lands
fullständiga befrielse från Förenta Staternas imperialister och
deras marionetter var det många som menade att Förenta Staterna
var en oövervinnerlig supermakt. Nu visar det sig åter vem som
hade rätt; de som trodde på reaktionens makt eller de som visste
att folket var den drivande kraften i historien och att det var dess
kamp som var avgörande.
Frågan om man skall tro på reaktionen eller veta att det är
folkets kamp som avgör är naturligtvis ingen teoretisk och
abstrakt fråga. Den gäller krafter och resurser i varje givet läge. Det
händer alla av oss att vi kan bedöma en situation fel. Själv har jag
ju gjort det flera gånger. Det har gällt små frågor och stora frågor.
Det är ju inget konstigt. Ty om det funnes några som aldrig tog fel
och alltid hade rätt då skulle världshistorien bestämmas av att
sådana födda genier samlades i ett hörn och gjorde vad som rätt
var. Men då funnes det inget som hette marxism heller. Nu är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
