Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så som den store amerikanske progressive presidenten Lincoln
sade att man kan lura alla människor en viss tid och vissa
människor alltid men inte alla människor all tid. Det är folken och inte
genierna som skapar historien.
Jag säger detta ty för en tio - femton år sedan tycktes det i vårt
land som i andra länder råda allmänna och teoretiska
motsättningar mellan progressiva om tredje världens kamp för sin
befrielse. Det fanns sådana som sade att en gnista kan tända en
brand och då menade de inte att en tändande gnista kunde
utveckla en kamp för befrielse utan de menade att ett försök till
kamp för befrielse kunde föra till världsförintelse.
De flesta som sade så var inte motståndare till tredje världens
kamp för sin befrielse utan de kände missmod och hopplöshet och
de hade låtit påverka sig av imperialisternas specialister på
psykologisk krigföring. Dessa specialister sökte övertyga folken om
Förenta Staternas oövervinnelighet och om att varje
befrielsekamp skulle utlösa ett kärnvapenkrig som förde till total
världsförintelse. På samma sätt hade Hitler-Tysklands propagandamaskin
en gång sökt övertyga folken i Europa om att allt motstånd var
hopplöst.
Det är inte märkligt att de till en tid lyckades med denna
propaganda. Men liksom Goebbles propagandamaskin förlorade
sitt grepp om Europas folk när folkens antifascistiska kamp
utvecklades så övervanns också det missmod och den hopplöshet
som Förenta Staternas propagandaexperter sökt sprida när tredje
världens folk reste sig i kamp för sin befrielse. I synnerhet de
indokinesiska folkens långa och bittra väpnade kamp visade att ett
folk som enar sig och tar upp kampen för sin befrielse också går
mot seger och får ett aktivt stöd från folken i hela världen.
Många här vet av egen erfarenhet hur de indokinesiska folkens
segerrika kamp hjälpte dem ut ur det missmod som Förenta
Staternas propagandister sökt inge dem. Insikten om att
befrielsen var möjlig förde dem till det nödvändiga
solidaritetsar-bete som blev av betydelse för Indokinas kämpande folk.
Solidariteten växte fram och stärktes under kampen.
Under dessa femton år har imperialismen lidit väldiga
nederlag. Folken i tredje världen befriar sig och enar sig. De
indokinesiska folken vägrade lyda order; de befriade sig i väpnad kamp.
Men under denna tid har också visat sig att motsättningarna då
för femton år sedan inte bara var teoretiska motsättningar om
vilken taktik som var lämpligast i kampen mot imperialismen och
heller inte bara var ett uttryck för att många människor under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
