Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXV. Båtsmannen Bills broder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något svårt lidande eller en felslagen förhoppning.
Jag kan endast säga er att det förefaller mig som
jag skulle tillbringat många år med att vada genom
sanden i Sahara, många år med att odla korn, många
år med att gräfva brunnar och många år med att
efterse getter, får och andra djur. Jag har haft
många herrar — alla elaka, och många gånger har
jag grymt blifvit besviken i hoppet att återfå min
frihet. En gång var jag blott en dagsresa från
Mogador, men blef då åter såld, samt förd tillbaka till
hjertat af öknen. Två à tre gånger har jag försökt
att rymma, men blifvit återtagen hvarje gång, och
varit nära att dödas för den oförlåtliga oärligheten
att söka stjäla från min herre min egen person. Jag
har ofta varit frestad att begå sjelfmord, men ett slags
qvinlig nyfikenhet och envishet har afhållit mig
derifrån. Jag önskade se huru länge olyckan skulle
förfölja mig, och jag hade beslutat att icke hindra
hennes planer, genom att försätta mig utom hennes
verkningskrets. Jag ville icke gifva efter, ty den som
söker undkomma olyckan genom att döda sig, visar
att han blifvit sorgligt besegrad i lifvets strider.»
»Ni har fullkomligt rätt,» sade Harry Blount,
»men jag hoppas att edra svåraste strider nu äro
öfverståndna. Våra herrar hafva lofvat att föra oss
till något ställe, der vi kunna friköpas af våra
landsmän och ni kommer naturligtvis att följa med
oss.»
»Smickra er icke med detta hopp,» sade Jim.
»Jag förnöjdes deraf under några år. Hvarenda herre
jag hade haft gaf mig samma löfte, och här är jag
ännu. Jag trodde att då mina sista egare räddat
stenarna från vraket, skulle jag kunna förmå dem
att träda inom området af någon sjöstad, och att de
skulle taga mig med sig. Men detta hopp har visat
sig vara lika bedrägligt som det jag närt allt sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
