- Project Runeberg -  Slavisk kultur och litteratur under nittonde århundradet /
3

(1920) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos slovener och kroater närdes det en tid genom reformationen och
renässansen, och Polen var på 1600-talet bäraren av den slaviska idén.
Men det var först vid tröskeln till det 19:e århundradet, som den
slaviska pånyttfödelsen begynte. Den nya slaviska rörelsen utgick från
Österrike, där även de slaviska nationernas medvetande väcktes genom
befrielsen från livegenskapen, upplysningssträvandena samt det
uppspirande intresset för folkpoesi och jämförande språkforskning.
Härigenom föddes den poetiska tanken på en panslavism, d. v. s.
sammanslutning av de splittrade slaviska folkstammarna, och denna dunkla idé
fick sedermera en politisk formulering i Ryssland, vars nationella
medvetande kraftigt främjades genom Napoleons fälttåg till Moskva 1812.

Ända fram till 1700-talet hade det ortodoxa Moskva stått
främmande för den väst- och sydslaviska kulturvärlden, och kroaten Križanić
(d. 1683), den förste »panslavisten», hamnade till och med i Sibirien för
sin allslaviska propaganda, som väl närmast avsåg att vinna Moskva
för en katolsk union. Peter den store saknade visserligen icke blick för
de övriga slaverna, närmast de i Turkiet, och förklarade sig vilja bliva
sydslavernas protektor (1711), men varken han eller Katarina II kunde
rycka det samslaviska idealet närmare. Polen stod ju emellan som ett
hotande spöke, och den ryska Orientpolitiken avsåg närmast att
förverkliga det »grekiska projektet», d. v. s. det ortodoxa tsardömets
besittning av Tsargrad (Konstantinopel).

Först i förra hälften av det nittonde århundradet blev Ryssland
medvetet om sin ledande ställning i den slaviska världen. Med hänsyn
därtill och på grund av dess förbindelser med Skandinavien är det
lämpligt att vi begynna denna slaviska överblick med detta land. Schemat
blir sålunda:

A. Östslaverna.

        1. Storryssar (jämte vitryssar i västra Ryssland).

        2. Ukrainare eller »lillryssar».

B. Västslaverna.

        1. Polacker (jämte kasuber och slovintser i Västpreussen och
Pomerellen).

        2. Čecher och slovaker (jämte sorber i Lausitz).

C. Sydslaverna.

        1. Serbokroater (jämte slovener i Krain, Kärnthen och
Stejermark).

        2. Bulgarer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:23:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slavisk/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free