Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND.
nästet» — med många levande motstycken i den ryska revolutionens
historia.
Under utarbetandet av »Onegin» fann Puåkin småningom sig själv
och återvann den konstnärliga jämvikten. Genom sin estetiska
individualism och en viss kvietism räddade han sig ur konflikten med
tsarmakten, och om den revolutionäre frihetskämpen därvid gick förlorad,
räddades åt Ryssland något vida mer: en stor nationalskald, som
förstod att i sig upptaga det bästa av den västerländska kulturen och
omplantera den på rysk jordmån. Detta framträder tydligt i den poetiska
berättelsen »Poltava» (1828), vars fabel (Mazepas kärleksäventyr och
vilda ritt) tydligen pekar tillbaka på Byron, men vars slut är ett
förhärligande av tsar Peters kulturella verk. Och denna lovsång över
tsar-dömet tog sig ännu starkare uttryck i poemet »Bronsryttaren» (1833),
vari berättas, huru en stackars tjänsteman, som vid en översvämning
av Neva förlorat sin fästmö, vid Peter den stores ryttarstaty smädar
huvudstadens store byggmästare, men efter denna hädelse förlorar
förståndet. Tsardömet är en obetvinglig, hypnotiserande makt! Är
man född i Ryssland, får man ock finna sig i de ryska förhållandena!
Den kult, som i Ryssland ägnas Puskin, kan för främlingen tyckas
överdriven, ty han kan näppeligen räknas till världslitteraturens
främsta skapande andar. Hans fantasi har ingen djärv flykt i nya världar,
och hans tankar tränga ej djupt. Men hans författarskap omspände en
rik sfär — från den västerländska konstdikten till den slaviska
folkpoesien. Han blev för den ryska litteraturen den store banbrytaren, liksom
Peter I i historien; han var en äkta skald, som tog sitt livskall allvarligt,
och Dostojevskij prisade honom som den ryska andens profetiska
uppenbarelse, som »allmänniskan», den där förenade sitt äktryska kynne
med universella bildningssträvanden och sökte försona de europeiska
motsägelserna. Han upptog Don Juan-motivet i »Den förstenade
gästen» och utarbetade ett par nya scener i »Faust», han var förtrogen med
de sydslaviska hjältekvädena, utnyttjade poetiskt Koran, och i
»Mozart och Salieri» ställde han snillet mot talangen, den höga konstens
okränkbarhet mot den småsinta yrkesavundsjukan. Och framför allt
lag Puskins betydelse i hans musikaliska språk och konstnärliga form,
hans sant mänskliga frimodighet — vare sig att han sörjde över
de-ka bristernas lott eller ödmjukt hyllade kejsaren.
Och Puskins betydelse för Ryssland röjer sig än i dag — därom
vittna t. ex. Merezkovskijs och Bunins dikter — och sträcker sig till snart
sagt alla områden. Med sin sceniska torso »Boris Godunov», påverkad
av Shakespeare, skapade han Rysslands historiska drama och genom
»Rusalka» det nationella sagospelet. Hans visserligen dilettantiska
studier om Pugaßevs bondeuppror under Katarina II: s regering främ-
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
