Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAVERNA.
Gogol. Bjclinskij.
sannades år 1836, dä själva den kejserliga teatern i Petersburg uppförde
hans lustspel »Revisorn», det skoningslösaste, som väl någonsin
skrivits om den ryska byråkratiens dumhet, dryghet och falhet. Och så
följde 1842 den första (och bästa) delen av mästerverket »Döda själar»,
romanen om den ryske Don Quijote, som söker mänskliga dårskaper
och fel. Här blottades i all sin nakenhet Rysslands värsta onda:
livegenskapen, och Gogol frammanade andar, som han själv sedan icke
kunde besvärja. I konflikten mellan idealet och verkligheten
förnekade Gogol sig själv genom att bränna sina papper och slutade som
botgörande asket med ett slags andligt självmord.
Gogol representerade två sidor av den ryska samhällsutvecklingen.
Som konstnär på realistisk grund tillhörde han det liberala,
västerländska partiet, men i sin världsåskådning stod han kvar på den
konservativa ståndpunkten, och denna konservativa själsläggning färgades av
en äktrysk mystik, som hos Gogol fick näring dels av hans lillryska
övertro, dels av hans intima bekantskap med katoliker i Rom, där han
länge vistades. Efterhand greps han av övertygelsen, att han hade ett
särskilt gudomligt värv att fylla som sedlig folkuppfostrare och att
allting var bättre i Ryssland än i Västerlandet. Till samma resultat
hade ju ock 1700-talets kvickaste komediförfattare Fonvizin kommit,
och samma utveckling kan påvisas hos L. N. Tolstoj och flera andra
ryssar. Vill man lära känna den verklige Gogol, bör man studera hans
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
