- Project Runeberg -  Slavisk kultur och litteratur under nittonde århundradet /
30

(1920) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLAVERNA.

Att Tolstoj som kulturpolitiker — trots sina allomfattande,
mänskliga intressen — ändå lider av stor ensidighet och begränsning kom
sig väl närmast därav, att han betraktade alla livsföreteelser från den
ryske bondens trånga synpunkt, och han var själv den sista och slörsta
typen i Ryssland av »den botfärdige adelsmannen». Hans benägenhet
att draga allmängiltiga slutsatser av enstaka fall förledde honom till
betänkliga överdrifter, och han saknade ett djupare förstående för
historien (t. ex. vrångbildèn av Napoleon i »Krig och fred»). Hans
sam-hällsreformatoriska styrka låg i det negativa, och de praktiska
verkningarna av detta negerande ha nu framträtt med förfärande
klarhet. Hans bud »Svärj aldrig!» ledde till massdeserteringarna under
världskriget och till den nuvarande anarkien; hans förnekande av
patriotismen ledde till Lenins flacka kosmopolitism, och hans sköna sats
om »ingen skillnad mellan landsman och utlänning» har i praktiken
tillämpats så, att t. ex. kineser och letter, vilkas ogärningar en sann
kristen icke får våldsamt motsätta sig, enligt Tolstojs mening, hava
blivit bolsjevismens bödelsdrängar! Men just i sina paradoxala satser
och sin misstro mot den västerländska kulturen var Tolstoj så äkta
ryss.

Äktrysk är ock hans religionsfilosofi, som hade sina rötter i den
östslaviska sekterismens »sökande efter Gud» och dess vanmäktiga
strävande att frigöra sig från allt sinnligt. Tolstoj stod visserligen alldeles
främmande för den orientaliska mystiken och raskolnikernas
eksta-tiska, orgiastiska överspändhet, och hans obestridliga förtjänst var»
att han lade huvudvikten i religionen på den praktiska sedeläran.
Men hos honom förenade sig alla väsentliga drag av det ryska
sektväsendet: med duchobortserna hade han sin något snusförnuftiga
för-ståndstro gemensam, med bjeguntserna (löparna) delade han
strejktendenserna, med molokanerna det absoluta nykterhetsivrandet (även
vegetarismen), med de gammaltroende motviljan för alla »moderna»
reformer, och hos »Kreutzersonatens» författare skönjer man en andlig
frändskap med skoptsernas (självstymparnas) vidriga teorier.

Både Dostojevskij och Tolstoj blevo ofrivilligt reaktionärt
verkande krafter genom sin motvilja mot de politiska reformerna. Quieta
non movere! Oblomoveriet lade sig allt tyngre över det officiella
samhället i Ryssland, och reformerna uppifrån avstannade, ju
hänsynslösare den revolutionära oppositionen blev i sina kampmedel. Den
på förnuftiga mål riktade handlingslusten kvävdes, vetenskapen var
hämmad, och nihilismen hade visat sin ofruktbarhet. En tröstlös
pessimism grep allt mer omkring sig efter 1860-talets ungdomliga
dådlust, och det nittonde århundradet nalkades sitt slut i trötthetens
tecken. Vitterheten, som tyngdes av Tolstojs stränga sedekodex, blev

%

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:13:08 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/slavisk/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free