Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND.
melankolisk, negerandet var självändamål, och konflikten mellan ideal
och verklighet skärptes allt mer. Man hade spänt förhoppningarnas
båge för högt, och de stora männen saknades. Det blev fragment och
miniatyrer, psykologiska specialstudier och lyriska utgjutelser,
lösryckta situationsbilder och analyserande moment före eller efter en
katastrof, patologiska småstudier. Men för de stora uppgifterna
saknades de nya männen.
Föregångsmannen för denna disharmoniska och sjukliga
tidsströmning blev Vsevolod GarSin (1855-88). Hans minnen från det
rysk-tur-kiska kriget (»Fyra dagar»),
påverkade av Tolstoj, påvisade kriget som
ett nödvändigt ont. »Attalea
princeps» symboliserade
frihetssträvandenas vanmakt, och i berättelsen
»Den röda vallmon» upptogs det
sedan ofta begagnade motivet att tala
genom en dåre, som lider av den
fixa idén, att han har kraft att
utrota allt ont i världen.
Vida större som konstnär var
Anton Cechov (1860-1904), den störste
novellisten efter Tolstoj. I en
flärd-fri stil, utan sensationella effekter,
skildrade han det ryska samhället,
särskilt den kälkborgerliga världen,
det ryska livets tomhet och
meningslöshet med en i början lekande
satir, som med tiden förädlades till
djup humor. Hans små
vardags-interiörer från småstäder, sjuksalar och bondlandet äro målade i en
hemskt gråkall ton, men stanna alltid på verklighetens fasta
mark-Själv sjuklig och till yrket läkare, behöll dock Cechov sin tro på livet
och mänskligheten, och denna vemodiga optimism framträder särskilt
i hans handlingsfattiga, men fina karaktärsskådespel. »Tills
vidare»-— lyda slutorden i »Tre systrar» — »måste man leva, arbeta,
och det kommer en tid, då vi äro borta och våra namn skola
glömmas. Men våra lidanden skola bliva till glädje för dem, som komma
efter oss. Lycka och frid skola blomstra på jorden, och man skall
välsigna dem, som nu levat.» Och liknande trösteord säger Sonja åt sin
morbror i »Onkel Vanja»: »Gråt inte, morbror! Allt jordiskt ont,
alla lidanden skola drunkna i barmhärtigheten, och vårt liv skall bli.
ljust, ömt och lugnt som kärleken.»
31
Cechov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
