Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSSLAND.
blinde musikanten» är en fin själsstudie, som sprider ljus över de
olyckligas värld.
Verskonsten inemot sekelslutet röjde en ännu starkare pessimism.
Den framträdde starkt hos reflexionsdiktaren Minskij (pseud. för
Vilen-kin, f. 1855) och tog sig gripande uttryck hos Semen Jakovlevic Nadson
(1862-87), som i sången tog sin tillflykt från livets skräck och dödens
hemska gåta. Förgätas må slutügen icke Peter J. Filippo vié
Jakubo-■vic (1860—1911), som i versform blev det borgerliga samhällets
kamp-diktare och vars färgmättade, vemodiga stämningsbilder från Sibirien
ha en lyrisk fläkt och musikalisk välklang, som påminna om Puskin.
Under märket L. Melsin skrev han studier om det sibiriska
fängelselivet (»Ur de utstöttas värld»), som kunna mäta sig med Dostojevskijs
»Anteckningar från det döda huset», men verkade mer
samhällsan-klagande.
»Så här kan livet ej längre levas» — i denna klagan utmynnar
sekelslutets ryska litteratur. Nekrasov Jhade rätt, då han betecknade
den ryske skriftställarens lott som ödesdiger, och Herzen
karaktäriserade med skäl den ryska litteraturen i det nitonde århundradet som
en »förteckning på martyrer och lista på straffångar».
III.
Med 1800-talet avslutades ett sekellångt skede i den ryska
kulturhistorien, och nu inträdde — liksom efter 1850-talet —- en kamp- och
brytningsperiod, som tills vidare funnit sin avslutning i den stora
revolutionen under världskriget. Denna nya period inleddes med Alexej
Maximovic PjeSkov (f. 1869), världsbekant under namnet Maxim
Gorkij. Han var uppvuxen på landsvägen med autodidaktens naiva
ursprunglighet och kulturella brister. Om sina bittra lär- och
vandringsår har han lämnat kulturhistoriskt värdefulla upplysningar i de
självbiografiska »Min barndom» och »Ute i världen». Hans litterära debut
1892 med en romantiserad berättelse verkade som en uppenbarelse
i den ryska litteraturen, ty han kom som en frisk fläkt, sopande bort
det oblomoveri, som lagt sig över Alexander 111:s gråa regering. Han
stod främmande för 1860-talets överskattande av de exakta
vetenskaperna och förhöll sig lika kyligt mot Dostojevskijs ortodoxa mystik
och sublima medlidande som mot Tolstojs kvietism och icke-motstånd
mot det onda. Han öste direkt ur livet, men icke för att sentimentalt
väcka medömkan för samhällets olycksbarn, utan tvärtom för att ge
dem mod och lust att betvinga livets vedervärdigheter. Han gjorde
33
3—102831. Jensen, Slaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
