Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Bergstedt, Carl Fredrik - 2. Bergstedt, Hugo - Bergsten, Carl - Bergsten, Folke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergstedt
267
Bergstedt
för Aftonbladot, som blev det
förnämsta språkröret för hans sociala
reformvilja, för lians propaganda för
engelsk parlamentarism,
decentra-lisation ocli religiös tolerans; särskilt
framhöll han den engelska
puritanis-mens moraliska allvar som
förebildligt. Han ivrade för folkbildningens
höjande och ville reformera
undervisningen genom att låta de döda
språken träda tillbaka till förmån
för naturvetenskap, matematik och
moderna språk. Som
manchesterliberal agiterade han för frihandelns
idéer. Han slutade som publicist
1855, då lian i motsats till den
övriga aftonbladskretsen avvisade
drömmen om sv. revansch mot Ryssland
genom deltagande i Krimkriget på
västmakternas sida. Under ett drygt
decennium verkade han därefter
som brukspatron på Brattfors i
Värmland och som jordbrukare på
Skrukarp i Östergötland. Efter
representationsreformens genomförande
var han led. av Första K. 1867—75
och led. av konstitutionsutskottet
1868—75; dessutom framträdde han
som led. av kyrkomötena 186S, 1873,
1883 och 1888 och som medredaktör
för Stockholms-posten 1868—70 och
för Samtiden 1870—74. Han
utvecklade under denna tid ett livligt politiskt
och kulturpolitiskt författarskap i
liberal anda, dock med en allt
starkare dragning åt konservatismen i
samma mån som radikalare
samhälls-idéer trängde fram. — Gift 1851 med
Anna Elisabet Mathilda Geijer. —
Litt.: K. Warburg, "C. F. B." (i
"Essayer", 1918); D. Andreæ,
"Liberal litteraturkritik" (1940). T. D.
2. Bergstedt, Carl Bug o Brynolf,
skolman, f. 16 aug. 1855 i Borås, †
20 juni 1926 i Stockholm. Föräldrar:
förste lantmätaren Johan August B.
och Christine Jonsson. Brorson till B. 1.
— B. blev student i Göteborg 1874 ocli
inskrevs s. å. vid Uppsala univ., där
Carl Fredrik Bergstedt.
han blev fil. kand. 1876, fil. lic. 1879
samt fil. dr och docent i klassisk
arkeologi 1882. Han utnämndes till
lektor i latin och grekiska i Norrköping
1884, var lektor i svenska och latin
vid Norra latinläroverket i
Stockholm 1894—1920 och erhöll vid sitt
avsked prof:s namn samt blev
inspektor för sistn. läroverk s. å. — B.,
som intog en framskjuten plats bland
våra klassiska pedagoger och bl. a.
var ordf. i Stockholms lärarsällskap
1901—03, hade även som
populärvetenskaplig skriftställare stor
framgång, särskilt med sina arbeten
"Hufvuddragen af grekernas ocli
romarnes mytologi" (1894; 4:e uppl.
1918), "Kort grekisk kulturhistoria"
(1906) och "Kort romersk
kulturhistoria" (1915). Han översatte även
bl. a. Homeros’ "Odyssé" (1926) och
fyra biografier av Plutarchos samt
ägnade spec. uppmärksamhet åt
studiet av klassisk tradition i sv.
diktning, resulterande i bL a. analyser av
Tegnér och Hallström samt i
verdandi-skriften "Den klassiska gudavärlden
i svensk diktning" (1921). — Gift
1885 med Georgina (Gina) Maria
Kjellberg. N. B.
Bergsten, Carl Gustaf, arkitekt,
f. 10 maj 1879 i Norrköping, † 22 april
1935 i Stockholm. Föräldrar: med. dr
Per Vilhelm B. och Oetavie Sofie von
Koch. — B. blev student 1897 och
avlade arkitektex. vid Tekn. högskolan
1901 samt var elev vid Konstakad.
1901—03. Han företog talrika
studieresor till utlandet. B. var 1911—12
lärare i arkitektur och 1916—17 i
ornamentik vid Tekn. högskolan. Ären
1917—21 var han chef för Nordiska
kompaniets möbelavd. och 1925—31
byggnadsråd i Byggnadsstyr. samt
blev 1931 tf. prof. vid
Konsthögskolan. B. var led. av talrika styr.,
kommittéer och utredningar samt deltog
som repr. för Sverige vid internat,
bostadskongressen i London 1920.
Ären 1912—15 var han redaktör för
tidskr. Arkitektur, där han
publicerade ett stort antal artiklar i
byggnads- och inredningsfrågor. — B. var
en av de mest målmedvetna repr. för
den rörelse inom arkitekturen, som
bröt med det slaviska kopierandet av
historiska stilriktningar och strävade
efter att förena en konstnärlig form
med den moderna teknikens krav. Sin
första stora framgång hade B. som
arkitekt för
norrköpingsutställningen 1906, där han djärvt utnyttjade
träkonstruktionens dekorativa
möjligheter. Hjorthagens kapell (1909)
och Enskede kyrka (1913) äro ex. på
den nya tendensen inom
kyrkoarkitekturen, och i sina bank- och
bostadsbyggnader från ären 1908—14
går B. vidare på den rationalistiska
Carl Bergsten.
linjen med ärlighet i fråga om
materialet (tegel) som kännemärke. Med
Liljevalchs konsthall på Djurgården
(1914—17) slog B. definitivt igenom.
Där åstadkom han en utmärkt balans
mellan byggnadens ändamål och
konstnärliga form samtidigt som han
lyckligt inkomponerade den i
omgivningen. Han ritade även sv. paviljongen på
Parisutställningen 1925 och
inredningen till Sv. Amerika liniens
motorfartyg Kungsholm (1928) samt var
arkitekt för Stadsteatern i Göteborg
(1934), en av Skandinaviens
modernaste teatrar. B. ägde en konstnärlig
fantasi, som han höll i stränga
tyglar med sitt matematiskt klara
intellekt. Han gick alltid sina egna vägar
och stod ofta i opposition mot
strömningarna för dagen men hade blicken
öppen för vikten av att skapa en
socialt och hygieniskt inriktad
bostadsproduktion. — Gift 1905 med Agnes
Maria Moberg. — Litt.: A. Hahr,
"Sv. arkitektur" (1938). Th. N.
Bergsten, Sven Erik F olke,h
ydro-graf, f. 15 sept. 1889 i Karlskrona.
Föräldrar: ingenjören Erik N. B. och
Agnes Söderholm. — Efter
studentex. i Stockholm 1908 blev B. fil. kand.
1914, fil. lic. 1918 och fil. dr 1927,
allt vid Stockholms högskola, inträdde
i Statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt 1919, blev chef för dess
havshydrografiska avd. 1922,
stats-hydrograf 1931 och förste
statshydro-graf 1936. B. har studerat de s. k.
stående vågorna i Vättern (1926,
drsavhandl.) och gjort
uppmärksammade undersökningar, bl. a. 1929,
av de nutida nivåförändringarna i
Sverige ("den svenska vallens
höjning"), som lättast iakttagas
genom vattenståndet vid kusterna.
Därigenom bekräftades pä ett slående sätt
det tidigare kända faktum, att
praktiskt taget hela Skandinaviska
halvön f. n. höjer sig i förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
