Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Bielke, Nils Adam - 24. Bielke, Ture Johan - 25. Bielke, Axel Gabriel - Bielkenstierna - 1. (Bielkenstierna), Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bielke
309
Bielkenstierna
sådan var lian nitiskt verksam,
befordrade näringarna, särskilt
åkerbruket och vägväsendet, samt
uppträdde själv som författare till mindre
skrifter i statistik och
lanthushållning. Han motionerade 1765 om
upprättandet av "länsgillen", d. v. s.
hushållningssällskap. B. stod politiskt
hovet nära. Han blev 1769
överstemarskalk vid hovet, var 1769—72 riksråd,
avsattes av mössorna sistn. år men
återfick riksrådsvärdigheten efter
Gustav III:s revolution s. å., varefter
han livet ut förblev en trogen
gusta-vian. År 1782 förordnades lian till
president i Bergskollegium, en hög, på
denna tid krävande syssla. Han
besökte statens alla bergverk, höll
noggrann tillsyn över bergsstatens
äm-bets- och tjänstemän, utverkade
anslagsmedel för efterforskande av nya,
nyttiga mineral, porslins-, pip- och
eldfasta leror etc. Genom B:s
föranstaltande och frikostighet anlades 1788
och upparbetades Älvdalens
porfyrverk i Dalarna under ledning av den
nitiske Erik Hagström. B. nedlade
17S9 alla sina ämbeten och tillbragte
sin ålderdom på sina egendomar
Sturefors och Tureholm. Han sysslade
där med sina konstsamlingar och
framför allt sin mineralsamling, den
största i landet. Redan på
1780-talet hade han, biträdd av
bergsrådet G. von Engeström, ordnat och
kompletterat Vet. akad:s
mineralsamling, som lian själv berikade. Han
hade flera år tidigare bekostat
bergsrådet friherre Alex. Funcks
utrikes-resa 1748—51 till bergverken i Harz,
Sachsen, Böhmen, Franken, Polen,
Ungern, Steyermark, Bayern,
Salzburg och Krain, från vilken resa
Funck hemfört en omfattande
mineralsamling, som lian lämnade till B.,
och som blev kärnan till "Bielkeska
mineralsamlingen". Efter B:s död
kom denna samling först till Ädelfors
Nils Adam Bielke. Målning (detalj) av P.
Krafft d. ä. 1772.
guldverk i Småland, men den förvaras
alltsedan 1801 hos Stora Kopparbergs
bergslags ab. i Falun. Samlingen
omfattar omkr. 7 000 utvalda stuffer (se
B. Kjellberg, "Förteckning öfver Stora
Kopparbergs bergslags ab:s
mineralkabinett", 1895). Som vetenskapsman
stod B. på höjden av sin tids
mineralogiska vetande. Av hans skrifter kan
nämnas "Tankar om bergsväsendet"
(tal i Bergskollegium 1782). B. var
led. av Vet. akad. sedan 1774 och ordf.
i bränneridirektionen 1775—82. Han
blev serafimerriddare 1769 och led.
av Konstakad. 1778. — Gift 1) 1757
med grevinnan Ulrika Eleonora von
Duben, † 1758; 2) 1759 med
friherrinnan Fredrika Eleonora von
Dillen, S. R.
24. Bielke, Ture Johan,
friherre, godsägare, f. 10 maj 1742, †
22 mars 1792 i Stockholm. Son till
B. 22 i hans första gifte. — B.
in-skrevs vid univ. i Uppsala 1748 och
blev e. o. kanslist i Kanslikollegiets
expedition 1761. Han återvände dock
snart till sitt hem Lövsta
utanför Uppsala och bodde efter 1766 på
gården Ekhov i Björnlunda skn i
Södermanland. Under sin ungdom
tillhörde han liksom sin släkt
mösspartiet. Han deltog i riksdagarna 1789
ocli 1792 och uppträdde då som
häftig försvarare av ständernas politiska
rättigheter gent emot Gustav III:s
despotism. Under rannsakningen efter
mordet på konungen framkommo
graverande vittnesmål mot B. Innan B.
hunnit arresteras, tog han in gift och
avled. Hans delaktighet i mordet liar
ej kunnat närmare bestämmas, men
han tillhörde kretsen kring Pechlin.
Personl. var lian sjuklig och
disharmonisk. G. J. Adlerbeth kallar
honom "kvick men föga solid, kitslig,
missbrukande en naturlig talegåva
att säga osanningar" (cit. efter G.
Carlquist). — Gift 1768 med Hedvig
Charlotta von Fuhrman. T. D.
25. Bielke, Axel Gabriel, greve,
konstvän, donator, f. 28 mars 1800,
† 17 jan. 1877i Stockholm. Föräldrar:
kornetten greve Gustaf Ture B. och
Charlotta Catharina Hård af
Segerstad. Sonson till B. 23. — B. blev
student i Uppsala 1815, avlade
kansli-ex. 1820 och tjänstgjorde en tid i
Kanslistyr. men drog sig snart
tillbaka till privatlivet. Han utnämndes
till kammarherre 1828, blev hedersled,
av Konstakad. 1852 och dess v. preses
1871. Han tog initiativet till Sveriges
allm. konstfören. 1832 och var dess
förste ordf. — B. var en av sin tids
främsta konstkännare i vårt land och
ägnade nästan hela sitt liv åt att
samla gammal konst, som han
studerade under så gott som årliga resor i
utlandet. I inköpen för det plane-
Axel Gabriel Bielke.
råde Nat. mus. tog han från början
livlig del och inträdde 1867 som led.
av dess nämnd. I sitt testamente
överlämnade han alla sina samlingar till
sv. staten, varigenom Nat. mus.
tillfördes ett par tusen nummer till
större delen östasiatisk keramik, 10 000
grafiska blad, vapen, glas, emalj
arbeten samt ett konsthistoriskt bibi. —
Ogift. — Litt.: "Statens
konstsamlingar 1794—1894" (1894). Th. N.
Bielkenstierna, ätt, vars äldste
med visshet kände stamfar Hans
Wijnman eller Wieman levde i slutet
av 1400-talet och härstammade från
en adlig ätt i Livland. Hans son Klaus
Hansson Wijnman, som omkr. 1510
var amiral, blev far till Hans
Claesson, riksråd i början av Erik XIV:s
regering och ståthållare i Stockholms
stad († 1566). Efter hans gods Årsta
i österhaninge skn kallades ätten
sedermera Årstasläkten. En sonson
till Hans Claesson var holmamiralen
Hans Claesson (B. 1). Dennes son,
riksrådet och amiralen Claes Hansson
(B. 2), introducerades på ättens
vägnar 1625 på Riddarhuset,
uppflyttades 1649 i dåv. riddarklassen och
upphöjdes 1652 i friherrligt stånd;
samtidigt antog han namnet B. En
äldre son till B. 2, överstelöjtnanten
friherre Axel B. (f. 164S, stupad 1676
i slaget vid Öland), slöt ätten på
svärdssidan.
1. (Bielkenstierna), Hans
Claesson, sjöofficer, f. 25 sept. 1574 på
Åkerö (på Årsta), österhaninge skn,
Stockholms län, † 28 febr. 1620 på
Årsta därstädes. Föräldrar:
amiralen Claes Hansson och Kerstin
Ry-ning. — B. blev liovjunkare hos hertig
Karl och sedan befallningsman på
Kastelholms slott och över Åland, som
lian sommaren 1598 skyddade mot
konung Sigismunds anhängare. De följ.
somrarna kryssade B. i Östersjön
under inbringande kaperier för Karls räk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
