Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjurner, Gunnar - Bjursten, Herman - Bjurström, Tor - Björck, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bjursten
331
Björck
Herman Bjursten.
nämnd 1939. — Gift 1910 med Elsa
Schram. F. M.
Bjursten, Anders Herman,
skolman, författare, f. 24 mars 1825 i
Borås, † 12 nov. 1866 i Uppsala.
Föräldrar: fältprosten och kyrkoherden
Anders B. och Johanna Helena
Borgström. — B. blev student i Uppsala
1844, fil. kand. 1851 och fil. mag. s. å.
samt utnämndes till kollega vid
Katarina lägre elementarläroverk 1858 och
till lektor i svenska och latin vid
Stockholms högre elementarläroverk
1860. Sin förnämsta insats som
skolman gjorde lian otvivelaktigt som
förf. till den förtjänstfulla "öfversigt
af svenska språkets och litteraturens
historia till skolungdomens tjenst",
som utkom 1859 och därefter länge
anlitades som lärobok. Vid sidan av
sin lärarverksamhet medarbetade lian
under pseud. Ernst Ludvig i olika
tidn., särskilt Sv. tidn. (1856—59),
och blev ganska uppskattad som
recensent och polemisk kåsör (bl. a.
mot Fredrika Bremer). Mest känd
blev han dock genom sitt
skönlitterära författarskap. Med sin
förkärlek för ett bildrikt och patetiskt
språk anslöt han sig som lyriker
ganska oförbehållsamt till Tegnér och
Schiller (översatte även flera av
dennes verk), men han influerades även
av göticismens balladdiktning, ss. i
den fosterländska diktsamlingen
"Minnen från Gripsholm" (1856), vilken
jämte den stora idédikten
"Napoleon-Prometheus" (1864) intar den
främsta platsen i hans lyriska produktion.
Som prosaförf. gav han däremot
framför allt uttryck åt sin demokratiska
radikalism i starkt tendentiösa
historiska sensationsromaner, vilka i sin
blandning av romantik och realism
närmast tillkommo under intryck av
Sue men också av Byron, Bulwer och
Balzac. Mest lästa blevo de i flera
uppl. utkomna "ödets lek" (1850),
"Egoismen" (1852), "Gyltas grotta"
(1853) och "öfverste Stobée" (1854),
men även andra av hans romaner
förvärvade på grund av angreppen mot
1800-talets "praktiska liv", dess
aristokrater, präster och materialister en
popularitet, som var ganska
enastående i den tidens litteratur. Trots de
uppenbara överdrifterna och de
allvarliga konstnärliga bristerna, som
icke kunnat undgå eftervärldens dom,
blevo de även vad berättarteknik och
karaktärsteckning beträffar av en viss
betydelse för vår senare
romandiktning; framför allt mottog V.
Rydberg, som var B:s ungdomsvän,
viktiga impulser därifrån för sitt
tidigare författarskap. — Ogift. R. A.
Bjurström, Tor, landskaps- och
figurmålare, f. 13 juli 1888 i
Stockholm. Föräldrar: grosshandlaren Per
Gustaf B. och Gustava Matilda
Johanna Johansson. — B. studerade
1905—07 för Richard Bergh och Karl
Nordström vid Konstnärsförb: s skola
i Stockholm samt hos Kr. Zarthmann
i Köpenhamn 1907—08, varefter han
följde med strömmen av jämnåriga
till Paris, där han vistades 1908—14.
Van Dongen, Othon Friesz och
Matisse hörde till läromästarna. Utom
Frankrike besökte han också Norge
och Danmark 1909—16. Åren 1923—
33 företog B. ett flertal studieresor
till Frankrike, Tyskland och Belgien.
B. har sedan 1927 i flera år verkat
som lärare vid Valands målarskola i
Göteborg och därigenom utövat ett
betydligt inflytande över den yngre
generationen västsv. målare. Han är
sedan 1936 intendent vid Göteborgs
konstfören. och sedan 1940 suppleant
i Statens konstråd. — B. tillhörde
först konstnärsgruppen "De unga",
med vilka han utställde 1909—11, var
med bland "De åtta" 1912 och i
"Falangen" 1921—22. Senare har lian
haft ett flertal separatutställningar,
Tor Bjurström.
Emanuel Björck.
bl. a. i Göteborg 1928, Stockholm
1929, Malmö 1933 och Göteborg 1939.
— B. är repr. bl. a. i Nat. mus. och
Göteborgs mus. liksom i flera större
privatsamlingar. Bland hans
monumentala arbeten må nämnas
glasmålningar i Sv. kyrkan i Paris (1929
—31) och en freskomålning i
Göteborgs stadsteater (1934). —
Utgången ur Konstnärsförb:s skola
följde B. till en början den
expressionistiska modelinjen men återfann så
småningom sig själv i ett måleri, där det
känsliga återgivandet av ljusets spel
betyder mera än den klart fixerade
formen. Hans färgskala gör ett
övervägande ljust intryck; stundom
driver han upp färgen till en dekorativ
effekt, särskilt i sina
blomsterstilleben, där man kan spåra konstnärens
analyserande intellekt. Huvuddelen
av B:s produktion utgöres av
landskap, och Bohusläns säregna
inom-skärsnatur hör till hans käraste
motiv, som han också skildrat i en rad
överlägset gjorda och rakt på sak
gående kolteckningar, kanske det
styvaste han gjort. Som typiska för B:s
konst må nämnas "Vägen till Hamra",
"Från lilla Askerön" och "Begonia".
— Gift 1917 med Vera Elisabeth
Crone. Th. N.
Björck, Karl Olof Emanuel,
tidningsman, politiker, f. 29 juli 1879
i N. Åsums skn, Kristianst. län, † 21
juli 1937 i Skodsborg, Danmark.
Föräldrar: folkskolläraren Ola B. och
Anna Nilsson. ■—• Efter mogenhetsex. i
Kristianstad 1900 blev B. s. å.
med-arb. i Kristianst. läns tidn. (Nya
skånska posten), där han med
undantag för tjänstgöring som chef för Sv.
dagbladets skånered. i Malmö 1905—■
06 förblev, från 1906 som chefredaktör,
varjämte han 1930 blev verkst. dir. i
Kristianst. läns tidn:s ab. Som repr.
för högern tillhörde han Andra K. 1929
—32 och från 1934, var led. av Kristi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
