Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomberg, Stig - 1. Blomberg, Hugo - 2. Blomberg, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomberg
366
Blomberg
Stig Blomberg:.
Konstakad. 1919—23 som elev till
Teodor Lundberg ocli Carl Milles samt
fullbordade som Jenny
Lind-stipen-diat sina konststudier i Italien,
Spanien, Frankrike, Nordafrika och
Förenta staterna 1927—30. -—Bland våra
skulptörer är B. främst ungdomens
skildrare. Med livlig realism och sunt
okonventionell uppfattning skapar
lian slanka, spänstiga gosse- och
flickgestalter, som utstråla livslust och
ungdomlig självsäkerhet. Så t. ex.
spänner pojken i "Inför det stora
äventyret" (1934, på Katarina realskolas
gård i Stockholm), sin magra arm för
att med kraften av sin ungdomliga
optimism slå undan de hinder, som
möta på hans livsväg. Ypperligt liar
B. även fångat lekstämningen i
grupperna "Brottande pojkar" (1933, Nat.
mus.) och "De badande barnen". Bland
hans andra skulpturer märkas främst
hans manligt kraftfulla "Engelbrekt"
(1935, i Örebro slott), det
suggestiva, kärvt stiliserade
Andréemonu-mentet "Männen på isen" (1933, i
Stockholms stadshus), frisen till nya
kanslihuset i Stockholm (1935—36),
portalutsmyckningen till Tullverkets
nya hus vid österlånggatan,
utsmyckningen av Halmstads rådhus (1937—
38) och dekorativa träreliefer till
m/s "Stockholms" matsalar 1939—40.
År 1936 vann B. pris i Olympiadens
tävlan för konstnärer om den bästa
idrottsskulpturen. B. har även utfört
originella ocli humoristiska
djurskulpturer. Han är en skicklig tecknare
och utförde 1936 en serie
illustrationer till "Dikter från Värmland" av
G. Fröding. — Gift 1932 med
journalisten Ven Nyberg. Th. N.
1. Blomberg, Knut Hugo,
rättslärd, politiker, f. 9 febr. 1850 på
Axmars bruk, Hamrånge skn, Gävleb.
län, † 27 okt. 1909 i Uppsala.
Föräldrar: bruksförvaltaren Anders Vilhelm
B. och Gustava Dorotea Barchaeus.
— Efter mogenlietsex. 1869 ägnade sig
B. först åt filosofiska studier vid
Uppsala univ., blev fil. kand. 1873 och fil.
dr 1875, övergick därefter till
juridiken, avlade jur. utr. kand.-ex. 1879
och företog flera studieresor till
utlandet, bl. a. till Strassburg, där lian
var lärjunge till den berömde
statsrättsläraren Paul Laband. — B.
började sin akademiska lärarbana som
docent i sv. statsrätt och rättshistoria
vid Uppsala univ. 1880, blev e. o. prof.
i statsrätt, förvaltningsrätt och
folkrätt 1891 samt prof. i samma ämnen
därstädes 1894. Efter att ha utgivit
några arbeten på statsrättens område
framträdde B. med en bearb, av de
nordiska ländernas
förvaltningsrätts-normer, "Den nordiska
förvaltningsrätten" (1S87—S9), som ingick i
samlingsverket "Nordisk
retsencyklo-pedi". Detta mycket
uppmärksammade arbete belönades med årsräntan
av kung Oscar II:s jubelfestdonation
1889. Bland B:s senare arbeten
märkas två avhandl. "Om svenskt
stats-borgarskap" (1891,1903) och
ettofull-bordat verk, "Svensk statsrätt,
föreläsningar" (1—2,1904—06). — Under
liela sin akademiska verksamhet
ägnade B. ett livligt intresse åt de
aktuella politiska frågorna och vann
snart en ledande ställning inom
hemstaden Uppsalas kommunala liv. Han
tillhörde stadsfullmäktige sedan 1884
och var ordf. där från 1903. Till led.
av Uppsala läns landsting valdes han
1889. Som repr. för Kopparb. län var
B. från 1894 till sin död led. av Första
K., där lian tillhörde det
konservativa majoritetspartiet. Redan då allm.
erkänd som en av landets främsta
statsrättsexperter invaldes han 1897
i konstitutionsutskottet och var dess
ordf. 1902—08. Han var även led. av
särskilda utskott 1905 och 1907. B. var
utpräglad högerrnan och protektionist
samt motsatte sig ivrigt den allm.
rösträtten. I unionsfrågan delade han
Hugo Blomberg.
Oscar Alins uppfattning; han ställde
sig icke avvisande till en viss revision
av unionsbestäimnelserna men
kämpade i det längsta mot en
unionsupplösning. ■— Ogift.
2. Blomberg, Erik Axel,
författare, f. 17 aug. 1894 i Stockholm.
Föräldrar: sjökaptenen Gustaf B.
ocli Cecilia Palman. Brorson till B. 1.
— Efter studentex. i Stockholm 1912
inskrevs B. vid Uppsala univ., där
han blev fil. kand. 1917 ocli fil.
lic. 1919. Han var konstkritiker i
Stockholms-tidningen 1920—26 och i
Stockholms dagblad 1926—27 samt är
sedan 1930 litteraturkritiker i
Socialdemokraten. — Från början har B:s
lyrik till stor del varit tankedikt:
allvarlig, innerlig och högtsyftande
till karaktären, klar och linjesträng
till formen. I hans första
diktsamlingar, "Ensamhetens sånger" (1918)
och "Människan och guden" (1919),
förkunnas en humanitets- och
skönhetsreligion, vars utgångspunkter
spårats i "Frödings Hadesdrömmar
kring Nietzsclies nya heroiska
människotyp, i Vilhelm Ekelunds
helle-nism och framför allt i Heidenstams
kosmiska tankelyrik" (Kj.
Strömberg). Främst sysselsätter sig B. med
relationerna till andra människor.
Mot den borgerliga individualismen
ställer lian "en ny livskänsla", vars
innehåll han närmare utvecklat i
kalendern Svea (1925). Den bottnar i
en känsla av samhörighet ocli
broderskap med allt levande ("alla
människor äro en enda människa").
Gudomen tänker sig B. som
världssjälens uppenbarelse i den
stridande människoanden. Emedan vi höra
jorden till, är vårt liv oerhört
dyrbart och måste väl förvaltas. I
diktsamlingen "Jorden"(1920; revid. 3:e
uppl. 1929) framträder lians
åskådning i ännu ej så personlig form
men får i B:s fullödigaste verk, "Den
fångne guden" (1927), en klart
genomtänkt ocli monumental
gestaltning. — Fastän B:s poesi förkunnar,
att "jorden är människans hem",
trotsar den tyngdlagen i översvinnlig
flykt och är helt genomlyst av ande.
Dess viktigaste angelägenhet är den
själsliga erfarenhetens gestaltning
med sanning, klarhet ocli intensitet.
B: s bildspråk är enkelt men kan
stundom med sinnlig betagenhet återge
den exalterade upplevelsen av den
jordiska tillvarons höjdpunkter: den
stumma lyckan i kärleken,
moderskapets lidande ocli jubel ocli mannens
skapande kamp. Hans
favoritsymboler äro enkla och eviga: träden,
molnen och mullen, och den "osynliga"
formen i lians poesi sekunderas av en
rytm, som ibland svävar fram med
luftig, melodisk grace som i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
