Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Brahe, Eric - 12. Brahe, Magnus - 13. Brahe, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brahe
437
Brahe
äldrar: kaptenen greve Nils B. och
grevinnan Fredrika Vilhelmina
Stenbock. Sonsons son till B. 10. — Kort
efter sin födelse förlorade B. sina
föräldrar, omhändertogs av sina
släktingar och fick hos dem en vårdad
uppfostran, som avslutades med en
längre vistelse vid Uppsala univ.
(1732—39). Han inträdde därefter på
militärbanan och avancerade hastigt
till överste vid Livreg. till häst (1752).
Ekonomiskt förstod han att väl
förvalta släktgodsen, som genom hans
båda giften ytterligare utvidgades. I
politiken slöt han sig tidigt till
hovpartiet, var 1751 led. av sekreta
utskottet och 1755 partiets
lantmarskalkskandidat. Hovets
revolutionsplaner lär lian vid tidigare tillfällen
ha motverkat, men då
revolutionsförsöket 1756 upptäcktes, var B. svårt
komprometterad. Han hade försträckt
pengar för uppviglingsförsök i
Stockholm, liade tills, med kaptenen J.
Puke tillverkat 800 patroner på
Rydboholm, avsedda att med en vedbåt
föras till B:s hus i staden och utdelas
bland trupperna; han hade slutl. gett
allehanda direktiv för företaget. Då
det röjts, uppmanades B. att fly. Han
vägrade, greps och ställdes till ansvar
för en ständernas kommission. Han
sökte få patrontillverkningen
betraktad som en försvarsåtgärd mot
befarade angrepp mot konungens person
och förnekade f. ö. närmare kännedom
om revolutionsplanen. Kommissionen
dömde likväl honom och hans
medhjälpare till döden; domen stadfästes
och gick i verkställighet 23 juli på
Riddarholmen. — B:s ställning
berodde främst på hans börd och
förmögenhet. Någon större begåvning
och ledarförmåga ägde han knappast.
Väl var han beredd att stärka
konungens makt, men huru långt han
därvid ville gå är okänt. I varje fall
torde lian knappast ha haft enväldet
Erie Brahe. Målning (detalj) av J. H.
Scheffel 1753.
som mål. — Gift 1) 1745 med
friherrinnan Eva Catharina Sack, † 1753;
2) 1754 med grevinnan Christina,
Charlotta Piper. G. U.
12. Brahe, Magnus Fredrik,
greve, politiker, f. 15 okt. 1756 i
Stockholm, † 12 dec. 1826
därstädes. Postum son till B. 11. —
Faderns tragiska död bidrog säkerl. till
att B. redan från födelsen
omfattades med det varmaste intresse av
kungaparet och hovkretsarna. Genom
sin börd, sin rikedom och sitt ståtliga
yttre hade han också goda
förutsättningar att bli uppmärksammad vid
hovet. Efter att en kort tid ha
studerat i Uppsala företog han en längre
utrikes resa (1773—78), som förde
honom till Tyskland, England, Schweiz,
Frankrike och Italien. I Paris
stiftade han hos den sv. ministern,
skalden G. F. Creutz, bekantskap med
spetsarna av Frankrikes kulturella
och vetenskapliga värld, och vid
hemkomsten väckte han uppmärksamhet
genom sitt eleganta uppträdande. Av
Gustav III behandlades han med
utsökt välvilja, hugnades med mängder
av nådevedermälen och utnämndes
1778 till en av rikets herrar,
varigenom han fick riksråds rang och titeln
excellens. Trots detta närmade sig B.
från 1780-talet alltmer kungens
motståndare och var vid riksdagen 1786
en av de verksammaste inom
adelsoppositionen. Även under 1789 års
riksdag motverkade han Gustav III:s
politik ocli var en av de
oppositionsledare, som arresterades. Mot slutet
av Gustav III:s regering synes hans
opposition ha dämpats, och då kungen
låg på sin dödsbädd, skedde en
fullständig försoning. Under de regimer,
som följde, uppträdde B. alltid lojalt.
Som lantmarskalk vid riksdagen i
Norrköping 1800 ådrog han sig den
radikala riddarhusoppositionens
ovilja genom att vägra proposition om
full publicitet i fråga om statsskulden
och att i protokollet inta ett förbehåll
om bestämd tid för bevillningen,
fastän han under debatten uttalat sig i
motsatt riktning. B. räknades 1809
till gustavianerna men fogade sig
lugnt i regimförändringen. Med Karl
XIII stod han på god fot; de hade
även gemensamma frimurarintressen.
B. var starkt intresserad av
filantropiska frågor. Serafimerriddare 1794,
var han från 1795 led. av
Serafimer-ordensgillet, som hade uppsikt över
landets hospital, och ordf. i
Frimurar-barnhusets direktion 1797—1816. Han
var tf. kansler för Uppsala univ. 1801
—02 och 1813—18, var mycket
uppburen i akademiska kretsar och gav
1817 Geijer förord till professuren i
historia i strid mot konsistoriets
förslag. På den militära banan avance-
Magnus Brahe (12). Miniatyr av D. Bossi
1798.
råde han till kaptenlöjtnant och chef
vid Livdrabantkåren 1780(—87). —
Gift 1) 1779 med friherrinnan Ulrika
Catharina Koskull, † 1805; 2) 1S06
med hennes brorsdotter friherrinnan
Aurore Vilhelmina Koskull. G. U.
13. Brahe, Magnus, greve,
hovman, f. 2 sept. 1790 på Rydboholm i ö.
Ryds skn, Stockholms län, † 16 sept.
1844 i Stockholm. Son till B. 12 i hans
första gifte. — Efter föga
djupgående studier i Uppsala (från 1805)
inträdde B. i hov-och militärtjänst. Som
kabinettskammarherre (från 1809)
åtföljde han kronprins Karl Johan till
mötet i Åbo 1812 och på fälttågen 1813
och 1814. Hans förfinade väsen gjorde
genast intryck på kronprinsen, och
snart utvecklades mellan Karl Johan
och B. en vänskap, som blev av en
viss betydelse i Sveriges inre
politiska liv. B. avancerade
utomordentligt snabbt. Han blev bl. a.
ryttmästare i armén 1812, major i armén
1814, skvadronchef vid Livgardet till
häst och överstelöjtnant i armén 1817,
förste hovstallmästare 1818,
generalmajor, förste adjutant hos konungen
och chef för konungens tjänstgörande
adjutants- och ordonnansofficerskår
1824, överhovstallmästare 1826, tf.
riksmarskalk 1827, generaladjutant
för armén och chef för
Generalstaben 1828, generallöjtnant 1830, en
av rikets herrar 1831, riksmarskalk
1834 och kansler för Krigsakad.
1839. Två viktiga reformer knyta sig
till hans verksamhet som militär:
avskaffandet av ackordsystemet inom
armén (1833) och införandet av
bestämda kunskapsfordringar för
inträde i Generalstaben (1832),
sedermera även för inträde i tjänst som
officer. Han blev serafimerriddare
1827. — B. följde ständigt Karl
Johan, deltog i hans måltider och läste
t. o. m. högt för honom på nätterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
