Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Cederhielm, Carl Gustaf - 5. Cederhielm, Carl Wilhelm - 6. Cederhielm, Germund Carl - 7. Cederhielm, Josias Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cederhielm
65
Cederhielm
1693 på Sturefors i Vists skn,
öster-götl. län, † 1740 i Paris. Son till
C. 2 i hans första gifte. —- C. blev
student i Uppsala 1710. Han "var
ett brushufvud, en kannstöpare och
en satirisk retsiticka af första
ordningen, en äfventyrare, som
förlorade allt sinne äfven för sin
borgerliga framgång, hvilket eljest var
ovanligt i den om världens goda
mycket måna familjen" (Levertin). Bl. a.
gjorde sig C. känd genom sitt
spefulla epigram vid Fredrik I:s
trontillträde: "Vad i sin period den
högsta punkten sett/ plär åter strax
därpå sitt förra intet röna./ Kung
Karl vi nyss begrov, Kung Fredrik
vi nu kröna./ Så liar vårt svenska ur
nu gått från tolv till ett." C. var
kammarherre lios Fredrik I 1722—24,
anställdes av hertig Karl Fredrik av
Holstein-Gottorp som diplomat 1724
och sändes till Paris. Där gjorde han
på ett år så stora skulder, att lian
förlorade sin frihet och från omkr.
1725 satt på bysättningshäktet i
Chå-telet. Så småningom blev han en
berömd man med en enligt ryktet stor
diplomatisk korrespondens. Bland
hans litterära arbeten märkas en
"kärleksbalk", som handlar om
"sättet att älska och behaga", några
satiriska epigram och en versifierad
polemik med von Dalin om moralens
grunder, vilka enligt C. voro att söka
i egenkärleken. Umgänget med den
liksom C. maliciöst kvicke Dalin
slutade med ett gräl, i vilket Dalin
förefaller att lia varit den överlägsne.
"Ovan att någonsin höra så profana
ord, besvarade jag dem endast med
en örfil", skriver C. om den
uppgörelse, som nu följde. C:s litterära
produktion kan studeras i P. Hansellis
"Samlade vitterhetsarbeten" (del II: 2,
1869). — Ogift. T. D.
5. Cederhielm, Carl Wilhelm,
friherre, kammarherre, godsägare, f.
3 febr. 1705, † 2 mars 1769 i
Stockholm. Son till C. 3. — C. erhöll en
vårdad uppfostran ocli blev student
i Uppsala 1717. Han ämnade ägna sig
åt hovtjänsten oeh hade redan nått
kammarherregraden, då faderns
avsättning 1727 kullkastade hans planer.
C. började s. å. studera
kameralväsendet, övertog 1730 efter föräldrarnas
död Lindholmens gård och blev snart
en av sin tids mera betydande
lant-liushållare. Som politiker slöt han
sig till holsteinarnas grupp, som
sedermera uppgick i hattpartiet,
bevistade riksdagarna 1734—47, var
därunder bl. a. led. av sekreta
depu-tationen 1738—39 och av sekreta
utskottet 1746—47, deltog ivrigt i
Riddarhusets debatter särskilt i
ekonomiska frågor men spelade aldrig
någon ledande roll. En resa, som C. 1741
tills, med A. Ehrenmalm företog till
Åsele lappmark för att undersöka, om
det vore möjligt att odla upp landet,
blev av stor betydelse främst genom
Ehrenmalms bekanta skildring av
resenärernas iakttagelser i Lappland.
Framför allt liar C:s insats för Vet.
akad:s tillkomst bevarat hans namn
åt eftervärlden. Tills, med godsägaren
friherre Sten Carl Bielke hade C.
planerat att stifta en dylik institution,
men de hade då "desisterat, som de ej
voro i stånd att fullfölja en sådan sak".
När akad. 1739 på Linnés initiativ
kom till stånd, var C. en av de sex
stiftarna och fungerade som preses
1740; lian höll ett presidietal "Om
vilda träns plantering i Sverige",
som kan räknas till vår tidigaste
vetenskapliga skogslitteratur. Med den
entusiasm, som utmärkte honom,
deltog C. i akad:s verksamhet,
inlämnade talrika rön om lanthushållning,
sädessorter, kamp mot möss och
dylika frågor, och på hans förslag
uppdelades led. i grupper enligt deras
spec. intressen. Vid flera tillfällen
förde C. kraftigt Vet. akad:s talan
på Riddarhuset. — Gift 1731 med
Anna Margareta von Strokirch.
6. Cederhielm, Germund Carl,
friherre, ämbetsman, samlare, f. 9 maj
1717 på Sorby i örtomta skn,
Öster-götl. län, † 30 okt. 1789 därstädes.
Föräldrar: lagmannen Erie Germund C.
och Catharina Elba Natt och Dag.
Sonson till C. 2. — C. blev student i
Uppsala 1730 och i Lund 1734,
auskul-terade i Svea hovrätt och blev
häradshövding i N. och S. Tjusts
domsaga 1747. År 1748 blev han
kammarherre, 1754 assessor i Göta hovrätt
och 1780 president i Åbo hovrätt. Han
var en lärd man med stora
historiska, juridiska och religiösa
intressen, och för eftervärlden har han
blivit känd främst genom sitt litterära
samlingsarbete och sitt ordnande av
den cederliielmska släktens bibi. och
arkiv. En stor del av C:s brev ocli
samlingar finns bevarad i Uppsala
univ.-bibl. — Gift 1) 1749 med
friherrinnan Catharina Gustava von
Siegroth, † 1750; 2) 1754 med
friherrinnan Lovisa Charlotta von
Saltza. R. A.
7. Cederhielm, Josias Carl,
friherre, ämbetsman, f. 11 april 1734 i
Stockholm, † 21 dec. 1795 på
Västberga i Brännkyrka förs., Stockholm.
Son till C. 5. — C. blev student i
Uppsala 1741 och inträdde i
Kommerskollegium 1750. Han var fullmäktig
i Riksens ständers kontor 1762—65,
erhöll kammarråds titel 1765 ocli
blev tullråd s. å. Viktig för dessa
befordringar var C:s riksdagskarriär,
som inleddes 1760, då han med stor
energi gick i elden för mösspartiets
Josias Carl Cederhielm. Målning (detalj) av
F. Bränder.
idéer. Han var emellertid ingen
partiman, hans ideal var "oberoendets, det
för hovmannasmicker främmande,
öppna talets och den intressefria
redbarhetens aristokratiskt-republikan-ska dygder" (E. Naumann), som kunde
tillåtas desto friare spel som hans
ekonomiska ställning grundades på
stora jordegendomar. Därtill kom en
ohejdad kritiklust, som C. vid
mössornas seger till dessas häpna
förbittring hänsynslöst riktade mot de nya
makthavarna. "Hellre behålla sina
gamla, mätta flugor än att få nya ocli
hungriga" tillät han sig säga vid ett
tillfälle, då mösspartiet markant hade
brutit mot sina egna idéer från
oppositionstiden. Reaktionen mot C: s
fron-deri — av en bedömare beskrivet som
härrörande ur hans "förgiftade hjärta,
capriciösa skalle och maliciösa tunga"
— blev vid riksdagen 1766 allmän;
lian uteslöts vid denna och följ.
riksdag från förhandlingarna, varjämte
han förklarades förlustig sina
ämbeten. Något politiskt inflytande vann
C. därefter aldrig. Han inriktade sig
nu främst på skötseln av sina gods och
slog sig 1778 ned på det av honom
köpta Segersjö i Närke, varav han
genom sin driftighet skapade ett
mönsterjordbruk, samtidigt som han
bedrev filosofiska ocli historiska studier.
Verksamhets- och ärelysten närmade
lian sig Gustav III bl. a. genom
memorial och reformförslag, som
ådagalade hans sakkunskap rörande
förvaltningen, särskilt den ekonomiska,
samtidigt som deras förverkligande
skulle ge honom själv en inflytelserik
ställning. Den post han fikade efter
var finansministerns. I väntan därpå
nagelfor han den politiska
utvecklingen i Sverige och utgav i detta
syfte 1779—80 tidn. Sanning och
nöje. C. tillmötesgick i denna tidn.
en utbredd aristokratisk opposition
5 Svenska män och kvinnor II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
