Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlstedt, Hugo - Dahlstierna, ätt - Dahlstierna, Gunno - Dahlström, se även Dalström, af Dalström - Dahlström, Anders - Dahlström, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dahlstierna
184
Dahlström
Gunno Dahlstierna. Målning (detalj) av
okänd konstnär (Lantmiiteristyrelsen).
cium (fibla) ocli Taraxacum (maskros)
och uppställde av deras
skandinaviska former, med mycket gott öga
även för små artskillnader, flera
hundra nva arter. Han utgav ett
sextiotal deskriptivt systematiska
arbe-beten rörande dessa släkten och
lämnade för vårt lands vidkommande en
sammanfattande framställning av dem
i C. A. M. Lindmans "Svensk
fanero-gamflora" (1918; 2:a uppl. 1926).
Åren 1889—1914 utgav D.
exsickat-verk över skandinaviska fiblor och
maskrosor. Även i utlandet ansågs
han vara den främste kännaren på
sitt område. Hans Hieracium- ocli
Taraxacum-samlingar finnas i
Riksmus. I), fullföljde ett av docenten
greve Harald Strömfelt påbörjat
större arbete, vilket 1900 utkom
under titeln "Studien über süd- und
central-amerikanische Peperomien".
Efter D. är ärtväxtsläktet Dahlstedtia
uppkallat. — Gift 1901 med Elvira
Axelina Lundqvist. —• Litt.: biografi
av G. Samuelsson i Sv. botan. tidskr.
1935. S. L.
Dahlstierna, ätt, härstammande
från Torsten Andersson, som i början
av 1600-talet var bonde i
Västergötland. Hans son Andreas Thorstani (f.
1616, † omkr. 1685) antog
släktnamnet Eurelius och blev kyrkoherde i
örs pastorat av Karlstads stift samt
prost över Södra Dals kontrakt.
Dennes son, skalden ocli dir. över
lant-mäteriet Gunno Eurelius (se nedan),
adlades 1702 med namnet D. Ätten,
som sedermera var bosatt i Pommern,
utdog med Gunno D:s sonson,
kaptenen i württembergsk tjänst Ferdinand
August D. (f. 1746, † efter 1815).
Dahlstierna, Gunno, före
adlandet Eurelius, skald, ämbetsman, f. 7
sept. 1661 i Örs skn i Dalsland, † före
19 juli (enligt en annan källa 7 sept.)
1709 i Pommern. Föräldrar:
kontraktsprosten Andreas Thorstani Eu-
relius och Margareta Blut(t)liera. —
D. blev student i Uppsala 1677 och
fil. mag. i Leipzig 1687, lantmätare i
Livland 1681 och dir. över
lantmäte-riet 1699. År 1702 blev han adlad. —
D. var en för sin tid ovanligt
framstående matematiker och lantmätare och
blev bl. a. 1691 chef för jordrevningen
i Pommern. Mest känd liar lian dock
blivit för sina litterära insatser, vilka
gjort honom till den sv. litteraturens
mest utpräglade repr. för den s. k.
marinismen, den litterära barockstil,
som utgick från de italienska
senrenässansskalderna Guarini och Marini
ocli sedan upptagits av den s. k. andra
schlesiska skolan. D:s anslutning till
marinismen framträdde mycket tidigt
i hans förkärlek för vidlyftiga
omskrivningar och konstlade överdrifter.
Med en gravdikt över Karl
Liede-man införde lian 1691 en italiensk
strofform, som sedermera skulle bli
mycket populär också i den sv.
litteraturen: stanz eller ottave lime.
Hans första större arbete var "Den
trogna heerden" (1696), en övers,
av ett herdedrama av Guarini. Två
år senare trycktes hans för Karl
XI:s begravning i nov. 1697 avsedda
men då ej färdiga stora gravkväde
"Kunga skald" (286 strofer på ottave
rime), som är svulstigt och tungt
som Marinis berömda epos "L’Adone",
vars nittonde sång D. direkt
efterbildat ocli på sina ställen t. o. m.
ordagrant översatt. Något egentligt
epos är dock D:s verk icke utan
snarare en serie långa och
praktfulla orationer, i vilka de fyra
stånden ge uttryck för sin sorg och sitt
patriotiska sinnelag. Sveriges och dess
konungamakts storhet besjungas med
patos och i äkta karolinsk anda, men
samtidigt möter man D:s folkliga
hembygdskänsla både i
naturskildringar och i inströdd Dalslandsdialekt.
Med rätta betraktas D. som den sv.
litteraturens förste hembygdsdiktare.
Att han var väl förtrogen med det
folkliga ocli med folkvisetraditionen,
visade han ännu tydligare i sitt andra
storverk, "Giöta kiämpa-wisa om
kåningen å herr Pädar" (omkr. 1701),
i vilket han upptagit den gamla
folkviseformen, samtidigt med att lian
anknutit till profeternas allegori om
jungfru Israel och Danielsbokens
berättelse om Nebukadnessar. Dikten,
som blev mycket populär ocli kom att
förebåda den politiska sagan i Sverige,
beskriver allegoriskt, hur den sköna
och stolta jungfrun Narva avvisar
herr Pädar (tsar Peter) och omsider
räddas av sin trolovade, kung Karl.
Karolinsk och fosterländsk är också
D:s övriga diktning, i vilken förutom
sonetter och tillfällighetsdikter
märkes visan om Karl XII:a bragder i
Sachsen: "Swea lands frijds-frögd i
Saxen", även kallad "Saxa-kalaas"
(1707). Ehuru D:s diktning lider av
många krystade oformligheter, blev
den framför allt på grund av detta
fosterländska patos icke utan sin
betydelse för den närmast följ. tiden.
Även en skald som Dalin tog intryck
av honom. I Vitterhetssamfundets
"Svenska författare" utkommo hans
dikter 1928. — Gift 1699 med Anna
Schlomann. R. A.
Dahlström, se även Dalström, af
Dalström.
Dahlström, Carl Andreas
(Anders), historie- och genremålare, f.
22 sept. 1806 i Stockholm, † 9 sept.
1S69 därstädes. Föräldrar:
sockerbruksägaren Karl Fredrik D. och
Karolina Hellman. ■— D. började som
elev vid Konstakad. 1817 men ägnade
sig under 1820-talet åt militäryrket,
som han, likväl lämnade 1828, då ett
arv satte honom i stånd att resa till
Italien. Han vistades där till 1830,
varpå han återupptog studierna vid
Konstakad. i Stockholm. Under
1830-talet målade D. en rad små landskap
med scener ur allmogens liv. En större
uppgift tillföll honom, då Karl XIV
Johan ville komplettera serien av
bataljmålningar på Drottningholm med
skildringar av sina egna bedrifter.
D. erhöll beställning på fyra dukar,
som han utförde 1838—43. De
framställa "Slaget vid Lübeck 1806",
"Öfvergången af Rhen 1796", "Slaget
vid Leipzig 1813" och "Revy på
Ladugårdsgärde vid kejsar Nicolai besök
år 1S38". Efter denna tid ägnade sig
D. nästan uteslutande åt
illustrationsarbeten i litografi. Hans produktion
omfattar både historiska bilder och
genre. De utgåvos som planschverk
med tillhörande text. Som ex. kunna
anföras "Karakteristiskt album ur
Stockholms hvardagslif" (4 pl., 1843),
"Teckningar till Carl XIV Johans
historia" (35 pl., 1844—45,
litograferade efter andras original), "Taflor
till Fredmans epistlar och sånger"
(10 pl., 1851—52), "I Stockholm" (24
pl., 1855), "Bilder ur Sveriges
folklif, dess saga och historia,
sammanställde för fosterlandets ungdom" (6
pl., 1860) och "Svenska folkets seder,
bruk och klädedrägten (20 pl., 1863).
De lia ett betydande
kulturhistoriskt värde. —• En nyhet för Sverige
införde D. 1S43 med sitt "diorama",
en uppfinning av fransmannen
Daguerre; den gick ut på att genom
växlande belysning av en pà bägge
sidor målad duk framkalla olika
effekter. — Gift 1839 med Maria Gustava
Östman. Th. N.
Dahlström, Knut August B
jalmar, veterinär, f. 15 jan. 1868 i
Stockholm, † 25 mars 1935 därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
