Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Dunér, Nils - 2. Dunér, Gösta - 3. Dunér, Viking - d’Unker, se även Duncker, Dunker - d’Unker (d’Unker-Lützow), Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dunér
2S0
d’Unker
der. D. blev led. av Vet. akad. 1881
oeh var från 1901 sekr. i Vet. soe. i
Uppsala, där han blivit led. 1888.
— D. har under titeln "Mesures
mi-crométriques d’étoiles doubles faites
à 1’observatoire de Lund" (1876)
utgivit en katalog över 2 679
mikrometerobservationer av 445
dubbelstjärnor, vilka utfördes 1867—75,
samt har publicerat detaljerade
undersökningar rörande 352 stjärnor av
Secchis tredje spektralklass i "Sur
les étoiles à spectres de la troisième
classe" (1885). Dessa undersökningar
ha haft betydelse för inordnandet av
dessa st järntyper i det allmänna
utvecklingsschemat för stjärnorna. -—
I det av Astronomische Gesellschaft
organiserade arbetet med
meridianobservationer för de ljusare
stjärnorna intill storleken 9,0 inom zonen 35
—40° nordlig deklination gjordes i
Sverige 35 413 observationer, av
vilka 23 521 utfördes av D. ensam 1879
—82. Observationsresultaten
publicerades av D. tills, med F. Engström i
tre stora volymer 1895, 1896 och 1900,
och den stora katalogen, med
uppgifter rörande 11 446 stjärnor ocli med
inledning av D., utgavs av Engström
och A. A. Psilander 1902. Detta
zonarbete tillhör de största och
betydelsefullaste astronomiska
observationsserier, som blivit gjorda i värt land.
— D. har genom spektroskopisk
solundersökning och mätning av
linjeförskjutningen genom den s. k.
Dopp-lereffekten längs solkanten kunnat
bestämma solens rotationshastighet
vid olika sollatituder. Han fann
värden på rotationstiden vid solekvatorn
på 24,2 dygn, medan tiden ökades mot
större latituder, 33,4 dygn vid 75°.
Dessa undersökningar, som
påbörjades i Lund och fortsattes i Uppsala,
publicerades under titeln "Recherches
sur la rotation du Soleil" (1891) och
"Ober die Rotation der Sonne" (1906).
D. liar även studerat variabla
stjärnor. Han utgav "Handbok i allmän
astronomi" (1899), tillhörde 1863
stiftarna av Astronomische Gesellschaft
samt deltog i flera internat,
kommittéer för uppgörande av
stjärn-kataloger. — Gift 1874 med Hilda
Aurora Trägårdh. — Litt.: biografi
av IL von Zeipel i Vet. akad:s årsbok
1916; K. W. Herdin, "K. C. D."
(1918). B. S., S. L.
2. Dunér, Gustaf (Gösta) Johan
Anton, läkare, f. 20 dec. 1840 i
Bille-berga skn, Malmöli. län, † 10 juli 1924
på Georgshill nära Hörby, samma län.
Bror till D. 1. — D. blev student i
Lund 1857, med. kand. i Uppsala
1868, med. lic. därstädes 1871 och
med. dr i Lund 1874. Efter talrika
civila och militära
läkarförordnan-den, de senare i tur och ordning vid
Carl d’Unker. Målning av B. Nordenberg
1851 (Nordiska museet).
krigsmaktens samtliga vapenslag,
passerade D. snabbt
militärläkargra-derna upp till reg.-läkare, först vid
Livreg:s dragoner (1881) och sedan
vid den då nyuppsatta trängen (1885).
År 1896 blev han överfältläkare i
Me-dicinalstyr. D. företog flera
studieresor till många länder och var bl. a.
i kriget mot Ryssland 1877—78
chefläkare vid ett rumänskt fältsjukhus.
Ss. överfältläkare deltog han i talrika
kommittéarbeten o. dyl. Han hade
stora kunskaper även i militära
ämnen och tjänstgjorde vid
militärläkar-kurserna som lärare bl. a. även i
krigshistoria. — D. hade många
bi-intressen; han var framstående
amatörfotograf, väl bevandrad på det
kulinariska området ("en värdig ef
ter-följare till Hagdahl") samt ivrig
fruktodlare och pomolog. Han blev
led. av Krigsvet. akad. 1881. — Gift
1880 med Sigrid Anna Eleonora
Neijber. P. H. T.
3. Dunér, Viking Nils Saxo,
geodet, kartograf, f. 9 dec. 1888 i
Lund. Son till D. 1. — Efter
student-ex. i Uppsala 1906 blev D. fil. kand.
vid univ. där 1909, var en tid
föreståndare för den meteorologiska
stationen i Abisko, tjänstgjorde vid
Rikets allm. kartverks geodetiska avd.
(nu byrå) och utnämndes till
stats-geodet 1913. Han är sedan 1925 sekr.
i Kartografiska sällskapet och red.
för dess publikationer samt sedan
1937 sekr. i Kartverkskommissionen.
— Gift 1918 med Tua Rudberg. C. B.
d’Unker, se även Duncker, Dunker.
d’Unker (d’TJnker-Lutzow), Carl
Henrik, genremålare, f. 9 febr. 1828 i
Stockholm, † 23 mars 1866 i
Düsseldorf. Föräldrar: norske ryttmästaren
och kammarherren Carl Henning
Liitzow d’ü. och Annette Brunstedt.
—- d’U. hade ämnat gå den militära
vägen och blev furir vid Svea livgarde.
Efter att ha deltagit i dansk-tyska
kriget 1848—49, varunder han blev
sårad i armen vid Dybböl, utnämndes
han till underlöjtnant i armén men
tog kort därpå avsked och for med
understöd av Oscar I till Düsseldorf
1850, den förste i raden av de sv.
konstnärer, som begåvo sig dit under
lS50-talet. Han hade då redan givit
ut några karikatyralbum med "bilder
ur vardagslivet" i tidens vanliga stil.
I Düsseldorf studerade han vid
Konstakad. under C. F. Sohn till sommaren
1853, då han reste hem för ett år, men
1S54 återvände han och stannade
där till sin död med avbrott för resor
i Württemberg, Westfalen, Holland
och Belgien 1856 och 1857, ett besök
i Paris samt ett kortare uppehåll
i Sverige 1865. År 1859 blev han led.
av Konstakad. i Amsterdam och 1860
av Konstakad. i Stockholm, där han
1865 erhöll prof:s titel. — d’U. var
i främsta rummet fysionomist och
människoskildrare, och av hans
tidigaste dukar är flertalet porträtt eller
studier till dylika (t. ex. porträttet av
modern, 1854). I en bild som
"Konstnären i sin ateljé" (s. å., Norrköpings
mus.) är han inne på en rent
realistisk linje utan alla litterära
biavsik-ter. Han övergav likväl denna efter
återkomsten till Düsseldorf, där lian
kom i kontakt med schweizaren B.
Vautier och düsseldorferiets främste,
L. Knaus. Under deras inflytande
fick hans konst den anekdotiska
biton, som samtiden så högt älskade.
Han uppsökte de pittoreskt
intressanta miljöerna, ss. krogar ocli spelsalar,
pantlånekontor och cirkustält,
vänt-salar och poliskontor, och han
skildrar deras publik med en blandning av
medlidande och löje. Stundom kan
man väl spåra ett drag av
sentimentalitet i hans framställningar av
mindre lyckligt lottade, men det är
snarare en eftergift åt tidssmaken än
uttryck för konstnärens personlighet.
Något socialt patos letar man
förgäves efter, lian satiriserar över
världens förvändhet men utan inre
gripenhet, utan indignation. Han ställer
gärna kontrasterna mot varandra,
lasten vid sidan av dygden, gubben
bredvid barnet o. s. v., men någon
dramatisk tillspetsning av en
situation försöker han sig aldrig på. De
tekniska uttrycksmedlen lärde sig
d’U. snart behärska — lian är t. ex.
en utmärkt stoffmålare —• men den
koloristiska verkan, särskilt i hans
figurrikare saker, är ganska brokig.
Huvudsaken i en tavla var för
honom karaktärerna. — Utanför
konstnärskretsarna i Düsseldorf var d’U.
ett okänt namn, tills han plötsligt
slog igenom med "Ett
pantlånekontor", som utställdes i Amsterdam
1858. Under de få år, som återstodo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
