- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 2. C-F /
360

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekman, Erik - Ekman, Ernst - Ekman, Fredrik, kemist, hydrograf, se s. 367 - Ekman, Frithiof, arkitekt, se s. 372 - Ekman, Fritjof - Ekman, Gustaf, bruksägare, metallurg, se s. 364 - Ekman, Gustaf, industriman, bankman, se s. 370 - Ekman, Gustaf, kemist, hydrograf, industriman, se s. 368 - Ekman, Gustaf Henric, bruksägare, kommunalman, se s. 364 - Ekman, Gösta, skådespelare, se s. 372 - Ekman, Hasse, filmregissör, filmskådespelare, se s. 374 - Ekman, Jakob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ekman

360

Ekmarck

nr fanerogamer i mera än 50 000 ex.
och från Haiti 16 500 nr i omkr. 50 000
ex.; på Kuba fann han nära 850 förut
okända arter och på Haiti nära 1 000.
Av kryptogamer insamlade han även
ett betydande material, bl. a. talrika
ormbunkar och parasitsvampar. I
Arkiv för botanik (1929—30)
publicerade han lokalfloror för Tortuga,
Navassa och La Gonave, tre
västindiska öar; i övrigt ha hans
samlingar bearbetats bl. a. av den tyske
botanisten I. Urban i "Plantæ
Haitien-ses (et Domingenses) novæ vel
rario-res" (1—10, Arkiv för botanik 1922—
31).-—Ett geografiskt spörsmål av
intresse löste E. 1929 genom att påvisa,
att Antillernas högsta berg är La
Pelo-na på Haiti med3175m. — Redan som
skolpojke hade E. vant sig vid små
anspråk på livet, och han fick i
Västindien riklig användning för sin
förmåga att tåla umbäranden och
strapatser. Av olika orsaker, bl. a.
epidemier och revolution på Haiti, kom
han ej att fullfölja det planerade
färdprogrammet utan stannade länge
på Kuba, varigenom han kom på kant
med stipendiemyndigheterna i
Stockholm. Sedan rika samlingar efter
världskrigets slut anlänt till
Riksmus. 1920, fick E. nytt understöd
hemifrån. Dessförinnan hade han,
med en känsla av misslyckande, vissa
tider nödgats dra sig fram som
väg-eller plantagearbetare. Han kom väl
överens även med den infödda
befolkningen och tycks på Haiti
åtminstone vissa tider ha levat som en
inföding. Med åren blev E. något av
ett original. För sin vetenskap hyste
ban verklig lidelse, och han utförde,
trots det krävande tropiska klimatet,
ett enastående och utmärkt arbete.
Hans relativt tidiga bortgång
innebalen mycket stor förlust för den
botaniska forskningen. — Efter E. ha
flera fanerogamsläkten blivit
uppkallade, bl. a. Ekmaniochloa, Myrtekma-

nia, Ekmaniantlie och Ekmania. —
Ogift. — Litt.: biografi av G.
Samuelsson i Vet. akad:s årsbok 1931;
W. B. Seabrook, "The magic Island"
(övers. "Mysteriernas ö", 1929). S.L.

Ekman, Ernst Leonard,
tidningsman, författare, f. 13 sept. 1904 i
Malmö. Föräldrar: red. Ernst
Leonard E. och Eva Augusta Malmros.
—- E. avlade studentex. i Stockholm
1922 och blev fil. kand. vid
Stockholms högskola 1929. Han
tjänstgjorde 1925—27 ss. kanslist i riksdagen
och är sedan 1927 stenograf
därstädes. Åren 1931—33 och sedan 1939
har han utgivit Tidn. för sv.
snabbskrift, och sistn. år blev han ordf. i
Melinska stenografförb:s verkst.
utskott. Åren 1928—31 var ban anställd
i Stockholms dagblad, och sedan 1932
är ban medarb. i Dagens nyheter. E.
har även framträtt som skönlitterär
förf. och utgivit "Slavar" (1934), en
berättelse från antikens Rom,
diktsamlingen "Soldaten och slaven"
(1937) samt storstadsromanen
"Kontor" (1939). — Gift 1931 med Karin
Elisabet Ekegren. R. A.

Ekman, Fredrik, kemist,
liydro-graf, se s. 367.

Ekman, Frithiof, arkitekt, se
s. 372.

Ekman, Johan Fritjof,
fackföreningsman, f. 23 sept. 188S i Gryta
skn, Uppsala län. Föräldrar:
lantarbetaren Johan E. och Anna Nyberg.
— E. arbetade först som sjöman och
universalfräsare, varefter han 1919
blev ombudsman och 1925 ordf. i Sv.
metallindustriarbetareförb. Han var
led. av Landsorganisationens
representantskap 1922—32 och av
Landssekretariatet 1926—32 samt tillhörde
1928—40 den socialdemokratiska
partistyr. E. har anlitats i ett flertal
såväl partipolitiska som offentliga
uppdrag och bl. a. varit led. i 1928
års tullkommitté och 1931 års
Ådals-kommission. Åren 1932—36 tillhörde
han ss. handelsminister Per Albin
Hanssons första ministär, och 1935
blev han led. av Första K. ss. repr.
för Örebro län. Sedan 1936 är han
ombudsman och sekr. i Hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsfören:»
riks-förb. —- Gift 1917 med Helga Nilsson.

R. A.

Ekman, Gustaf, bruksägare,
metallurg, se s. 364.

Ekman, Gustaf, industriman,
bankman, se s. 370.

Ekman, Gustaf, kemist,
hydro-graf, industriman, se s. 368.

Ekman, Gustaf Henric,
bruksägare, kommunalman, se s. 364.

Ekman, Gösta, skådespelare, se
s. 372.

Ekman, Ilasse, filmregissör,
filmskådespelare, se s. 374.

Jakob Ekman.

Ekman, Erik Jakob, präst,
frikyrkoman, f. 8 jan. 1842 i Hille
skn, Gävleb. län, † 15 aug. 1915 i
Blidösund, Blidö skn, Stockholms
län. Föräldrar: kyrkoherden Lars
E. och Katarina Charlotta Rydberg.
— E. avlade mogenhetsex. i Gävle
1862, teoretisk teologisk ex. i Uppsala
1864 och pastoralex. 1871. Efter flera
prästerliga förordnanden blev han
1869 komminister i Ockelbo. —
Redan tidigt kom E. under inflytande
av tübingenteologen J. T. Becks
skrifter och anknöt särskilt till dennes
biblicism och försoningslära. När P.
P. Waldenström 1873 utgav sin
omstridda skrift "Om försoningens
betydelse", vilken stod nära Becks
åskådning, ställde sig E. på hans
sida. Själv gav han skriftligt uttryck
för sin uppfattning i
försoningsfrågan i "Den lidande och korsfäste
Kristus" (1879). E:s samfundsideal
(kyrkan ss. en förs. av sant troende
människor) gjorde honom till en av
initiativtagarna vid stiftandet av Sv.
missionsförb. 1878. Följ. år drog han
konsekvensen av sin
motsatsställning till kyrkan och begärde avsked
från prästämbetet. — Åren 1879—
85 var E. rektor för Sv.
missions-förtas predikantskola i Kristinehamn
och 1886—1904 missionsföreståndare.
Han blev 1891 hedersdr vid
kongre-gationalisternas univ. i Beloit,
Förenta staterna. Under talrika
prediko-resor genom vårt land verkade han
för de frikyrkliga idéerna. Hans
predikan fängslade genom djupt allvar
och stark biblicitet. — E. var i
likhet med många andra samtida
frikyrkomän intresserad av den
politiska debatten och tillhörde en tid
Andra K., där ban gjorde sig till
tolk för frisinnade idéer och bl. a. var
upphovsman till en uppmärksammad
motion om rätt för varje sv.
medborgare till vigsel inför borgerlig myn-

Fritjof Ekman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/2/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free