Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henschen, släkt - 1. Henschen, Lars - 2. Henschen, William - 3. Henschen, Salomon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henschen
419
Henschen
far till bruksförvaltaren Gari Niclas
H. (f. 1714, † 1782), stamfar för den
nu levande Bergslagsgrenen, och
prosten i Ronneby, teol. dr Salomon H. (f.
1719, † 1796), stamfar för
Blekingegrenen. En sonson till Salomon H. var
rådmannen Lars H. (H. 1), som hade
sönerna publicisten William H. (H.
2) oeh läkaren Salomon H. (H. 3). En
son till H. 2 var bankdir. Henry
Samuel H. (f. 1873, † 1943), sv.
vice-konsul i Chicago 1909—14 och
president i Chicago Bank of Commerce från
1930 samt livligt verksam inom den
metodistiska bokförlagsvärlden i
Förenta staterna. H. 3 blev far till
läkaren Folke H. (H. 4) oeh
konsthistorikern Ingegerd H. Ingvar (H. 5).
1. Henschen, Lars Wilhelm,
jurist, frikyrkoman, riksdagsman, f. 1
juni 1805 i Karlskrona, † 27 jan.
1885 i Uppsala. Föräldrar: prosten
Wilhelm Peter H. och Anna
Katarina Abelin. — Efter student ex. 1820
avlade H. hovrättsex. 1824 och var
rådman och magistratssekr. i
Uppsala 1835—84. H:s stora intresse var
religionsfriheten. Han var starkt
gripen av den nyevangeliska väckelsen
oeh hans hem ("Hensehens sal") i
Uppsala blev en medelpunkt för dess
mest aktiva repr. Våldsamma
pöbeluppträden utanför hans hus bidrogo
till att skärpa missnöjet med
konven-tikelförbudet i vida kretsar. H.
bekämpade religionstvånget på
allmänna religionsmöten och var ett
juridiskt stöd för baptister och andra
"läsare", som på 1850-talet trakasserades
av myndigheterna. Det var en triumf
för de frikyrkliga, att H.,
"läsarbisko-pen", 1853 blev riksdagsman. Han var
därefter repr. i riksdagen för Uppsala
till 1866, led. av konstitutions- och
statsutskotten och ivrig motionär ocli
debattör. Omedelbart framlade han en
motion om konventikelplakatets
upphävande och övergång till allmän
religionsfrihet. Efter konventikelplaka-
Lars Henschen.
tets avskaffande 1858 vände sig H.
emot kvarstående inskränkningar av
religionsfriheten. Däremot bekämpade
han representationsreformen. H:s
omfattande brevsamling (nu hos H. 4)
utgör en betydelsefull källa till
kännedomen om tidens frireligiösa och
sek-teristiska strömningar. — Gift 1836
med Augusta Munck af Rosenschöld.
— Litt.: G. Westin, "Ur den sv.
folkväckelsens historia och tankevärld"
(1—3, 1930—34). . O. H.
2. Henschen, Wilhelm
(William) August, publicist, f. 11 april
1842 i Uppsala, † 31 aug. 1925 i
Chicago. Son till H. 1. — H. blev student
1857, fil. kand. 1862 och fil. dr 1863,
allt i Uppsala. Han ägnade sig först
åt naturvetenskapliga och medicinska
studier i Uppsala och Berlin och
därefter åt humaniora samt blev lärare,
bl. a. i Hälsingborg. År 1870
emigrerade han till Förenta staterna,
arbetade en tid på kontor (bl. a. John
Ericssons) och var 1873—74 red. för
tidn. Nordstjernan och 1874—75 för
Norden. Efter övergång till
metodis-men 1875 var han 1875—83 rektor vid
de sv. metodisternas predikantskola i
Evanston i Illinois ocli med avbrott
för åren 1885—89 och 1899—1901 red.
för den sv.-amerikanska metodismens
organ Sändebudet. Åren 1885—89
vistades han i Sverige och var red. för Sv.
sändebudet samt lärare vid
metodisternas predikantskola i Uppsala. Hans
ledande artiklar i Sändebudet
citerades ofta. De äro klarsynta oeh
hänsynsfulla mot annorlunda tänkande.
I religiösa och politiska frågor var
han utpräglat liberal med vittgående
reformkrav oeh ljus
framstegsoptimism; de stora samhällsfienderna i
Förenta staterna voro enligt H.
"katolskt prästvälde, krogvälde,
penningvälde". — Gift 1S68 med Bilda
Johanna (Hanna) MariaLilljebjörn. G. C.
3. Henschen, Salomon
Eberhard, läkare, f. 28 febr. 1847 i
Uppsala, † 4 dec. 1930 i Stockholm. Bror
till H. 2. — Student i Uppsala redan
1862 vid femton års ålder ägnade sig
H. först åt botaniken, företog 1864 en
studieresa till Nordnorge och vistades
1S67—69 hos botanisten och
mecenaten med. dr A. F. Regnell i Brasilien,
vilkens samlingar han ordnade.
Återkommen valde han definitivt den
medicinska banan och blev 1873 med.
kand. i Uppsala och 1877 med. lic. i
Stockholm. Efter studier lios
fysiologen C. Ludwig i Leipzig utarbetade
lian sin drsavh. "Om
indigosvafvelsy-radt natrons afsöndring i njurarne",
varpå lian i Uppsala efter disputation
1879 blev med. dr 1880. Redan detta
H:s första medicinska arbete blev
omstritt: en fakultetsmedl. röstade för
högsta betyg, en annan för underkän-
William Henschen.
nande. På A. Keys förslag blev
arbetet dock prisbelönat av Vet. akad.
samt även av Sv. läkaresällskapet, och
det har alltjämt bestående
vetenskapligt värde. Efter div. förordnanden,
främst i medicin och patologi, blev H.
1880 laborator i experimentell
patologi och patologisk anatomi i Uppsala
samt 1882 prof. i praktisk medicin oeh
dir. för Akademiska sjukhuset
därstädes. Ett försök av den mångfrestande
och rörlige H. att 1893 utbyta sin
professur i medicin mot den just
ledigblivna professuren i psykiatri
skaffade honom en amper
inkompetensförklaring i detta fack från
Medicinal-styr.; till den sv. psykiatrin bevarade
han livet igenom en uttalad
antagonism. Längtan till större förhållanden
drev honom alltjämt att söka
förflyttning, och när 1900 professuren i
medicin vid Karol. inst. återbesattes, erhöll
H. efter konkurrens med
lärarkollegiets till kallelse föreslagne kandidat
denna post, från vilken han avgick
1912 som emeritus. — H:s lysande
vetenskapliga bana markerades i yttre
avseende genom talrika utmärkelser.
Han var led. eller hedersled, av lärda
samfund i Sverige, bl. a. av Vet. akad.
sedan 1897, och i tretton europeiska
länder, hemförde en lång rad
vetenskapliga pris och belöningar, blev
fil. hedersdr i Uppsala 1900, med.
hedersdr i Halle—Wittenberg 1920
samt hedersdr i Padua 1923. Inalles
fyra festskrifter tillägnades honom
av kolleger (en 1907, en 1927 och
två 1930). Han företog ett otal
studieresor och kongressbesök, delvis som
representant för sv. staten eller sv.
högskolor. Hans tryckta produktion
omfattar • över 200 vetenskapliga
arbeten jämte talrika referat, populära
arbeten oeh tidn.-artiklar. — H. är
en av den sv. medicinens mest
egenartade, mest omstridda men även
mest lysande gestalter. Utpräglat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
