- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
440

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hesselius, Gustavus - 3. Hesselius, Johan - Hesselman, släkt - 1. Hesselman, Henrik - 2. Hesselman, Bengt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hesselius

440

Hesselman

A. Fredenholm, 1926); Chr. Brinton,
"Gustavus H." (i katalog till
Hesse-liusutställningen i Philadelphia
Museum of Art, 1938). Th. K.

3. Hesselius, Johan, läkare, f.
16S7 i Falun, † 10 april 1752 på
Alk-vättern i Bjurtjärns skn, Örebro län.
Bror till H. 1 och 2. — H. sändes till
Uppsala 1696 och läste först till präst
men valde 1709 medicinen och blev
1715 tf. provinsialmedicus i
Västergötland. Under en resa till Holland och
Tyskland, som han företog tills, med
sin kusin Emanuel Swedenborg, blev
lian 1721 med. dr i Harderwijk och
studerade därpå i Leiden hos bl. a.
Boer-haave. År 1728 blev han
provinsialmedicus i Närke och Värmland ocli
1733 assessor i Collegium medicum.
Han invaldes 1745 i Vet. akad. — H.
blev namnkunnig som naturhistorisk
forskare och samlare; särskilt sökte
han ur inhemska växter utvinna såväl
läkemedel som råämnen till div.
produkter, t. ex. ur brännässlor
vinterfoder åt boskap, ur sälgarter bomull,
ur renlav bröd, ur blomsterstjälkar
svart ritfärg, ur div. ämnen kimrök.
En samling ormar, ödlor och
groddjur, som hopbragts i Amerika av
brodern Andreas H. (H. 1), skänkte
lian till Uppsala univ. — Gift 1732
med Katarina Brita Kåhre. P. H. T.

Hesselman, släkt, vars äldste
kände stamfar var pappersfabrikören Erik
H., som blev far till
kronomagasins-förvaltaren och slottsbokhållaren i
Linköping Erik Vilhelm H. (f. 1806,
† 1S53) och kyrkoherden i Kristberg
i Östergötland Carl August H. (f. 1810,
† 1859); från Erik Vilhelm H.
härstamma alla nu levande medl. av
släkten. En äldre son till honom,
lantbrukaren Carl Oskar Hugo H. (f. 1S39,
† 1914), blev far till majoren Carl
Axel H. (f. 1876) och verkst. dir. i
maskinfirman Tornborg & Lundbergli
ab., Stockholm, i Gullbergs
maskinfabriks ab., Lindås, och i Sala
maskinfabriks ab., Sala, ingenjören Bror
Oscar Walter H. (f. 1880). En yngre
son till Erik Vilhelm H., fabrikören
Bror August H. (f. 1S46, † 1925), blev
far till botanisten Henrik H. (H. 1),
språkmannen Bengt H. (H. 2),
ingenjören och uppfinnaren Jonas H. (H.
3) samt innehavaren av
byggnadsfirman Georg Hesselman i Stockholm,
byggnadsingenjören Bror Georg
Herbert Verner H. (f. 1880).

1. Hesselman, Oskar August E en
-r ik Vilhelm, botanist, skoglig
markforskare, f. 28 jan. 1874 i Stockholm, †
11 juli 1943 i Djursholm. Föräldrar:
fabrikören Bror August E. och Marie
Louise Åberg. — Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1894 blev H. fil. kand.
1898, fil. lic. 1901 och fil. dr 1904,
allt vid Uppsala univ., samt var do-

Henrik Hesselman.

cent i botanik vid Stockholms
högskola 1904—13. Han antogs 1902 till
assistent vid Statens
skogsförsöksanstalt ocli blev 1906 botanist där samt
utnämndes 1912 till prof. och
föreståndare för anstaltens
naturvetenskapliga avd. och var 1925—39
anstaltens chef. Åren 1907—43 var han
en av Sv. skogsvårdsfören:s tidskr :s
båda redaktörer och 1915—3’8
därjämte lärare i marklära vid
Skogshögskolan. Han deltog 1898 som
botanist i A. G. Nathorsts expedition till
Spetsbergen och Kung Karls land, och
i studiesyfte besökte han sedermera
de flesta europeiska länder samt
Nordamerika. — Som botanist och skoglig
markforskare gjorde H. en betydande
insats. Hans undersökningar gällde
de sv. skogssamhällena och deras
biologi, skogsmarkens försumpning,
humustäckets bildning och egenskaper
och dettas inflytande såväl på skogens
växt och föryngring som på
mineraljordens vittring. Mest bekanta äro
emellertid hans studier över den roll,
som tillgången på lätt upptagbar
kvävenäring i marken liar för skogens
föryngring och den skogliga
produktionen. — Av H:s talrika arbeten må
särskilt anföras följande, genom vilka
ban vann sin största internationella
berömmelse: "Studier över
salpeterbildningen i naturliga jordmåner och
dess betydelse i växtekologiskt
avseende" (1916—17), "Om våra
skogs-föryngringsåtgärders inverkan på
salpeterbildningen i marken och dess
betvdelse för barrskogens föryngring"
(1916—17), "Studier över
barrskogens humustäcke, dess egenskaper ocli
beroende av skogsvården" (1925),
"Studier över barrträdsplantans
utveckling i råhumus" (1926—27) ocli
"Om humustäckets beroende av
beståndets ålder och sammansättning
i den nordiska granskogen av
blåbärs-rik Vaccinium-typ och dess inverkan

på skogens föryngring och tillväxt"
(1937). —- En mycket stor insats
gjorde H. även genom sitt arbete inom
den s. k. riksskogstaxeringen. Han
blev 1910 led. av och sekr. i den av
K. M:t tillsatta kommissionen för
försökstaxering rörande virkeskapital
m. m. av skogarna i Värml. län och
skrev dess betänkande (1Ö14), och
1917 blev lian ordf. i den kommitté,
som tillsattes för att förbereda en
skogsawerkningsstatistik och en
taxering av bela landets skogar. Då
denna riksskogstaxering blev
verklighet 1924, utsågs H. till ordf. i
Riks-skogstaxeringsnämnden ; detta
uppdrag förnyades 1937, då den andra
riksskogstaxeringen sattes i gång. -—
H. tog en mycket aktiv del i det
internationella samarbetet på
skogsforskningens område, och ban var
initiativtagare till att den internationella
unionen av skogsförsöksanstalter, som
upphörde under förra världskriget,
åter trädde i funktion och 1929 hade
sin första kongress i Sverige. — H.
blev led. av Lantbruksak ad. 1913 och
hedersled, där 1937 samt led. av Ing.
vet. akad. 1920 och av Vet. akad. 192S
(preses 1942—43). Dessutom var han
led. av flera utländska akademier ocli
lärda samfund. År 1921 blev lian
he-dersdr vid Hochschule für
Bodenkultur i Wien och 1926 vid univ. i
München. Från 1926 var han led. av styr.
för Statens centrala
frökontroll-anstalt, och 1942 blev han hedersled,
i Norrlands skogsvårdsförb. Han liade
även många uppdrag inom den
vetenskapliga föreningsvärlden. — Gift
1906 med Bilda Johanna Strandell.
— Litt.: biografi av S. Petrini i Sv.
skogsvårdsfören:s tidskr. 1943, av C.
Malmström i Lantbruksakad:s tidskr.
1943 och i Norrlands
skogsvårdsförbis tidskr. 1944. S. L.

2. Hesselman, Bengt Ivar,
språkforskare, f. 21 dec. 1875 i Stockholm.
Bror till H. 1. — Efter mogenhetsex.
i Stockholm 1893 blev H. vid Uppsala
univ. fil. kand. 1896, fil. lic. 1901 och
fil. dr 1902. Sistn. år utnämndes lian
till docent i nordiska språk i Uppsala,
Efter ett par korta förordnanden som
prof. vid Uppsala univ. och Göteborgs
högskola blev H. 1914 prof. i nordiska
språk vid nämnda högskola. Åren 1919
—40 var han prof. i samma ämne vid
Uppsala univ., där han efterträdde
sin lärare Adolf Noreen. -—- Särskilt
betydelsefulla i H:s författarskap
äro hans grundliga och självständiga
undersökningar av folkmålen i
Svealand, främst Uppland. Bland dessa
arbeten må nämnas lians drsavh.
"Staf-velseförlängning och vokalkvalitet i
östsvenska dialekter" (1902),
"Sveamålen och de svenska dialekternas
indelning" (1905) och "De korta voka-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:14:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/3/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free