Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lafrensen, Niclas, d. y. - Lagberg, Johan Olof - Lager, Erik - Lager, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagerberg
403
Lagerberg
av miniatyrmåleriets teknik. År 1774
återvände L. till Paris, där han
hoppades att i likhet med sina
framgångsrika landsmän P. A. Hall och
A. Roslin kunna göra lycka. Han
specialiserade sig nu på
genre-framställningar i gouacheteknik,
huvudsakligen med galanta motiv av den art,
som tidigare populariserats av
Bau-douin. Sedan hans kompositioner
börjat upptagas till reproduktion av
tidens kända gravörer — N. De
Lau-nay, J.-F. Janinet, G. Vidal m. fi. —
vann L. snabbt erkännande och biev
känd som den förnämste konstnären
i sitt fack. L:s talrika gouacher från
denna hans bästa period, vilka spritts
över hela Europa i kopparstick och
färggravyrer, återge motiv från
tidens eleganta Paris samt från dess
teatervärld och halwärld. De
framställa pikanta situationer i smakfulla
Louis-XVI-interiörer ("Det lyckliga
ögonblicket", "Trösten under
bortovaron", graverade av De Launay) och
parkscener i Watteaus anda
("Konversation i en park", ej graverad,
saml. Rothschild) såväl som enklare
miljöer ("Modearbeterskorna lägga
sig", graverad av Dequevauviller).
Det dramatiska draget i de erotiska
kompositioner, som varit L:s
förebilder, har dock ofta gått förlorat
hos honom själv, och han har i
figurteckningen sällan förmått
frigöra sig från miniatyrmåleriets
petiga maner; även präglas lians
produktion som helhet av en viss
fantasilöshet, som framför allt visar sig i det
ständiga upprepandet av vissa
kompositionsdetaljer, som mekaniskt
överflyttas från en bild till en annan. Sin
styrka har däremot konstnären i
skildringen av accessoarerna,
glänsande sidenstoffer och luftiga,
genomskinliga draperier, samt i den
behagfulla och harmoniska koloriten. Ett
karakteristiskt prov på L:s konst,
när den är som bäst, utgör
skildringen av en parkfest vid Trianon
(Linköpings mus.), tillhörande en serie
gouacher, som målats med anledning
av Gustav III:s besök i Paris 17S4.
— Med franska revolutionen försvann
den miljö, som varit förutsättningen
för L:s verksamhet i Paris, och lian
återvände 1791 till Stockholm, där
lian vistades till sin död. Någon
publik för den av L. odlade genren
fanns icke här, och konstnären
återupptog därför
miniatyrporträttmåle-riet, vilket han — icke minst tack
vare lärdomar från Hall —
utvecklade mot en allt större förfining. Från
denna tid märkas porträtt av Gustav
III och hertig Karl. Av mindre
intresse äro de gouacher med sv.
historiska ämnen, som L. förbundit sig att
årligen leverera till ett antal av två,
Niclas Lafrensen d, y. Målning (detalj) av
J. H. Scheffel (Nationalmuseum).
sedan lian 1792 erhållit prof:s namn,
heder och värdighet jämte en pension
av slottsbyggnadsfonden. Endast sex
dylika gouacher synas ha blivit
utförda. Under de sista levnadsåren var
L. icke konstnärligt verksam. —
Samtidens och eftervärldens höga
uppskattning av L:s konst visar sig icke minst
däri, att han är väl representerad i alla
mera betydande samlingar av
1700-talets intima konst, i vilka hans
arbeten, vanligen signerade "Lavreince",
ofta intaga en framskjuten plats.
Utom i Nat. mus., som äger ett
betydande antal miniatyrer och flera
av hans förnämsta gouacher, finnas i
Sverige verk av hans hand i
Konst-akad. och i Linköpings och
Norrköpings mus. Utomlands är han väl
representerad i Louvre, Paris, i Wallace
Collection, London, samt i franska
privatsamlingar. —- Ogift. — Litt.: O.
Levertin, "N. L. d. y. och
förbindelserna mellan svensk och fransk
målarkonst på 1700-talet" (1899); K.
Asplund, "Två gustavianska mästare"
(1924—25); P. Lespinasse,
"Lavreince" (1928). E. C—d, M. L—n.
Lagberg, Johan Olof, läkare,
f. 19 nov. 1789 i Hammars skn,
öre-bro län, † 14 aug. 1856 i Skönberga
skn, östergötl.län. Föräldrar:
klockaren Anders L. och Catharina
Anders-dotter. — Student i Uppsala 1811
läste L. först till präst men övergick
1814 till medicinen. I Lund, dit han
flyttat 1820, blev han s. å. med. kand.,
1S21 med. lic. samt 1822 med. dr och
docent i teoretisk medicin. År 1823
förordnades L. till brunnsintendent
i Söderköping, där han 1827 blev
stadsläkare. Efter studieresor bl. a.
till Gräfenberg i Tyskland 1S41
införde han den s. k. Gräfenbergska
vattenkurmetoden vid Söderköpings
brunn ocli blev därigenom stiftare
av Sveriges första vattenkuranstalt.
Redan från ungdomen spekulativt
lagd ocli förtrogen med Schellings
naturfilosofiska skrifter förblev han
även som läkare dogmatisk. Han
ivrade för att "det enklaste av alla
läkemedel, vattnet", skulle bli en
"folkmedicin", vilken kunde böta
sjukdomar, "så länge
kroppsmaskineriet icke var utnött". Bland hans
talrika skrifter må nämnas "Archiv för
Menskolifvets telluriska eller
nattsida" (1:1, 1822), "Några ord om
helsobrunnar och brunnskurer" (1827),
"Helsovännen, en folkskrift om
vattnet och andan, såsom menniskans
bästa läkemedel" (1—14, 1842—56)
och "Handbok i hydrotherapien,
eller anvisning att med
vattenbehandling böta sjukdomar" (1^2, 1853;
2:a uppl. 1854—55). — Gift 1824
med Catharina Sophia Thyselius.
P. H. T.
Lager, Per Erik, missionär, f.
10 nov. 1837 i Stenkvista skn,
Södermani. län, † 17 juli 1876 i Adi
Kunzi i Etiopien. Föräldrar: torparen
Pehr Pehrsson och Maja
Pehrsdot-tcr. — Efter att i sitt
gudfruk-tiga, fattiga föräldrahem ha haft
bibeln som nästan enda
kunskapskälla sattes L. 1858 i snickarlära i
Eskilstuna, Åren 1862—66 genomgick
L. som en av de fjorton första
eleverna Evangeliska fosterlandsstiftelsens
nygrundade missionsinst. å
Johanne-lund i Stockholm och utsändes sedan
till Kunama i Östafrika, där
missionsarbete upptagits i väntan på att
Etiopien skulle öppnas för missionärer.
Okonstlad till sitt sätt, praktisk och
musikalisk kom L. lätt i kontakt
med infödingarna, bland vilka han
trots tilltagande sjuklighet hade
relativ framgång. Fördriven av
turkarna kom L. med sina medhjälpare till
Massaua 1870 och Eilet 1871, där lian
vid de varma källorna outtröttligt
bedrev sjukvård samt även öppnade
gosskola och utrustade
missionsexpeditioner längs karavanvägarna. L.
blev mördad, då han under pågående
krig var på väg att hos den etiopiske
kejsaren Johannes söka utverka
tillstånd att bedriva missionsverksamhet
i Etiopien. — Gift 1875 med Bengta
Nilsson. G. W.
Lager, Gunnar Fredrik
Emanuel, ämbetsman, f. 27 maj 1883 i
Kärnbo skn, Södermanl. län.
Föräldrar: trävaruhandlarien Johan
Fredrik Andersson och Emma Lovisa
Lager. — Efter mogenhetsex. i
Strängnäs 1902 blev L. fil. kand. i Uppsala
1908. År 1903 blev lian e. o.
postexpeditör och 1908 postexpeditör. L. var
1920—24 sekr. på Generalpoststyr :s
tredje byrå och blev sistn. år
byråchef där. Sedan 1941 är han byråchef
på första byrån och sedan 1944 över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
