Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Lagerlöf, Selma - 5. Lagerlöf, Magnus - 6. Lagerlöf, Hans - 7. Lagerlöf, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vann hon genom den inre synen och den
inre hörseln kontakt med en för den
rationella människan oåtkomlig värld,
där gränsen mellan det naturliga och
det övernaturliga liksom gränsen mellan
levande och döda var genombruten.
Men hur långt kunde hon lita på sin
inre dolda människa? Var den
verkligen i kontakt med det gudomliga
förnuftet, som hon trodde i de stora
ögonblicken? Om hon på fullt allvar
tvungits att erkänna realiteten av det
övernaturliga, den innersta förutsättningen
för hennes författarskap, måste
hon också betrakta större delen av sin
yttre livsföring som förfelad. Någon
lösning på problemet fann hon aldrig.
In i det sista stödde hon med sitt
offentliga uppträdande myten om sig
själv som den verklighetsbetonade
människan med båda fötterna på jorden
och underströk därmed, att hon
inte övervunnit dualismen. I det
vardagliga umgänget var hon fåordig och
gärna torrt humoristisk. I politiskt
hänseende slöt hon sig till
reformprogrammet från liberalismens
kampskede under början av 1900-talet, ett
program, som även innebar vidgade
rättigheter för kvinnan i ett demokratiserat
samhälle. Under sina sista år
i världstragedins skugga kämpade L.
mot sjukdom, mot svårigheten att
arbeta och att uppfylla de krav, som
ställdes på hennes ekonomiska och
andliga resurser. Hon greps då av en
känsla av otillräcklighet, som
stegrades till skuldmedvetande, i vilket hon
fann tröst i bön till Gud. Detta synes
betyda en förändring i hennes religiösa
inställning: ett närmande till
försoningsläran, den centrala punkten i
kristendomen, som hon förut alltid
värjt sig mot. Vid en översyn av
hennes liv i dess helhet framstår hon dock
framför allt som den stora sökerskan,
som aldrig nådde och aldrig sade sig
nå vissheten. — Ogift. — L. har blivit
föremål för en hel litteratur av
biografisk och litteraturkritisk art. Här
kunna nämnas essäer av Oscar Levertin
(i ”Sv. gestalter”, 1903), Ellen Key
och Algot Werin (Ord och Bild, 1928);
vidare Walter A. Berendsohns
biografiska och litteraturhistoriska verk
”S. L.” (1927, sv. uppl. 1928), Stellan
Arvidsons ”S. L.” (1932) och Gunnar
Ahlströms ”Den underbara resan”
(1942), Elin Wägners biografi ”S. L.”
(1—2, 1942—43) samt Ida Bäckmanns
”Mitt liv med S. L.”, en brevväxling
med kommentarer (1944) och S.
Rydholm, ”S. L:s sökande på de ockulta
livsområdena” (Graal 1945). Ur en
utförligare bibliografi över L., som
utarbetas av Nils Afzelius, har hittills
endast tryckts ett brottstycke rörande
övers. av L. (i Nordisk familjeboks
månadskrönika 1938).
T. D., M. R.
5. Lagerlöf, Magnus,
musikdirektör, f. 21 april 1864 i Filipstad.
Föräldrar: rektorn Bengt Leonard
Christian L. och Henriette Sophie
Annerstedt. Kusin till L. 3. — L.
studerade musik för olika lärare i
hemlandet, innan han 1904 utvandrade
till Australien och blev organist vid
sv. kyrkan i Melbourne. År 1926 blev
han associerad led. av Mus. akad. i
Stockholm, och vidare är han medl. av
”Guild of Australian Composers”,
”The Musical Society of Melbourne”
m. fl. musikaliska sällskap. Han har
skrivit ett stort antal kantater,
sånger och musikstycken för violin och
cello. — Gift 1) 1899—1900 med
Anna Oscara Lagerlöf; 2) 1908 med
Maria Gillberg.
A. F.
 |
| Hans Lagerlöf. |
|
| Nils Lagerlöf. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
