Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lancken, von der, ätt - 1. Lancken, Ernst von der - 2. Lancken, Ehrenfried von der - 3. Lancken, Rickman von der - Landberg, Carlo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von der Lancken
451
Landberg
på Rügen. Ättens äldste med visshet
kände stamfar Sulizlaus von der L.
nämnes 1335—5S. En ättling till
honom i elfte led, godsägaren och
kaptenen Henning Rickmann von der L.
(† 1777), blev far till godsägaren
Christian Fredrik von der L. (f. 1737,
† 1784), som utnämndes till sv.
kammarherre. En äldre son till denne,
Carl Ehrenfried von der L. (f. 1770,
† 1836), inkom till Sverige och
förvärvade Vankiva, Vollsjö och Torsjö
i Skåne samt Hok i Småland; han var
sv. kammarherre oeh överstelöjtnant.
Bland hans sonsöner märkas
arméofficeren Ernst von der L. (L. 1) och
ämbetsmannen Ehrenfried von der L.
(L. 2), far till överingenjören Carl
Axel Ferdinand von der L. (f. 1874, †
1924), landssekr. i östergötl. län
Vol-rad Eggert von der L. (f. 1876, † 1940)
och arméofficeren Rickman von der L.
(L. 3). En yngre son till ovannämnde
kammarherren Christian Fredrik von
der L., Carl Fredrik Bernhard von der
L. (f. 1778 på riddargodset
Lanckens-burg på Rügen, † 1837), slutligen
överste i Generalstaben och
generaladjutant därstädes, naturaliserades
1816 som sv. adelsman och upphöjdes
s. å. i friherrligt stånd under namnet
von der Lancken von Wakenitz. Hans
ättlingar ha aldrig varit bosatta i
Sverige.
1. Lancken, Ernst Ferdinand
von der, arméofficer, f. 24 aug.
1841 i Malmö, † 18 maj 1902 i
Stockholm. Föräldrar: överstelöjtnanten
Gustaf Ferdinand von der L. och
Katarina Benedikta Wulff. — L. blev
underlöjtnant vid Södra skånska
in-fanterireg. 1860, genomgick Högre
artilleriläroverket på Marieberg 1861
—63 och avlade kansliex. vid Lunds
univ. 1864. Han förordnades till
generalstabsofficer 1866, utnämndes till
kapten vid Generalstaben 1873 och
tjänstgjorde som lärare vid
Krigshögskolan 1S78—84, blev major 1881,
Ernst von der Lancken.
överstelöjtnant vid Älvsborgs reg.
1884 ocli utnämndes till överste 1890.
Två år senare förordnades han som
chef för Generalstaben och blev 1894
generalmajor. Av hälsoskäl lämnade
han redan följ. år tjänsten men
återinträdde 1897 som generalmajor i
generalitetets reserv. Så gott som
ensam utarbetade L. efter av chefen för
Lantförsvarsdep. angivna
huvudgrunder det förslag till härordning, som
med få ändringar antogs av 1892 års
urtima riksdag. L. var en överlägsen
begåvning. Hans utomordentliga
minne och omfattande vetande både på
historiens, statskunskapens och
litteraturens områden gjorde, att han av
kamrater betraktades som ett levande
lexikon. L. utövade en ganska
omfattande verksamhet som militär
skriftställare. Han utförde en utmärkt
övers, av Leers uppmärksammade
arbete "Positiv strategi" (1873) och
författade talrika smärre arbeten, i
vilka han ofta i kritisk och skarpt
polemisk form behandlade aktuella
militära spörsmål. L. blev led. av
Krigsvet. akad. 1875. — Ogift. F. M.
2. Lancken, Carl Ehrenfried
von der, ämbetsman, f. 17 juni
1843 i Malmö, † 4 juni 1919 i
Stockholm. Bror till L. 1. — L. inskrevs
1859 vid Lunds univ., där han blev
fil. kand. 1862, docent i sv. historia
1S64 och fil. dr 1865. Han avlade
därefter jur. kand.-ex. 186S, blev v.
häradshövding 1870 och auditör vid
Skånska husarreg. 1871. Han
utnämndes till borgmästare i Kristianstad
1879 och valdes 1881 till led. av Andra
K., som han tillhörde t. o. m. 1887.
Han gjorde sig där känd bl. a. för sin
sakkunskap i försvarspolitiska
frågor. Ären 1886—95 var han
expeditionschef i Lantförsvarsdep. och 1S95
—190S underståthållare i Stockholm.
Han var ordf. i Nya elementarskolans
direktion 1898— i902. L. blev led. av
Krigsvet. akad. 1890. — Gift 1871
med Wendela Johanna Skytte af
Sätra. F. M.
3. Lancken, Carl Ernst
Riok-man von der, arméofficer, f. 13
jan. 1878 i Kristianstad. Son till L.
2. — L. blev underlöjtnant vid
Norrlands dragonreg. 1898, genomgick
Krigshögskolan 1902—04, var
aspi-rant vid Generalstaben 1906—08 och
blev löjtnant vid Generalstaben 1909.
Han utnämndes till ryttmästare vid
Livreg:8 dragoner 1916, major vid
Skånska dragonreg. 1919,
överstelöjtnant där 1921 och vid Livgardet
till häst s. å. L. blev överste och chef
för Norrlands dragonreg. 1922,
sekundchef vid Livreg. till häst 1930
och erhöll brigadchefs
tjänsteställning 1934. Följ. år befordrades han
till generalmajor i armén ochutnämn-
Rickman von der Lancken,
des till brigadchef vid Östra
arméfördelningen och inspektör för
militärläroverken. Han blev
militärområdesbefälhavare vid östra
militärområdet 1938 och inspektör för
lokalförsvaret i fjärde militärområdet
1942, vilken befattning han lämnade
1943. — L. var stabschef lios inspek’
tören för kavalleriet 1913—16, lärare
i strategi vid Krigshögskolan 1913—
15, deltog i arbetet för 1914 års
härordning och gjorde en studieresa till
Tyskland under världskriget 1916.
Han var stadsfullmäktig i Umeå 1926
—30. I sammanslutningen
Försvarsfrämjandet (tidigare 1939 års
för-svarsförb.), som under andra
världskriget väckte uppseende genom sin
tyskvänliga hållning, är L. ordf.
sedan 1940. Han har utgivit
"Kavalleriets plats i försvarsorganisationen"
(1924) ocli "Norden som strategisk
enhet" (1944). Han har därjämte
publicerat uppsatser i bl. a. Vårt
försvar och i Försvarsfrämjandets organ
"Folkförsvaret". — L. blev led. av
Krigsvet. akad. 1927. — Gift 1) 1904
—41 med Gudrun Stolpe; 2) 1942 med
Hedvig (Heddie) Ingeborg Mathilda
Ekeberg. F. M.
Landberg, Carl (C arlo),
orientalist, f. 24 mars 1S48 i Göteborg, † 20
juli 1924 i Bern. Föräldrar:
grosshandlaren Carl Theodor L. ocli Laura
Medin. —■ Efter mogenhetsex. 1869 i
Stockholm gjorde L. ett kortare besök
i Italien, studerade 1870 i Uppsala och
begav sig åter till kontinenten,
varvid han 1871—72 vistades i Paris.
Han studerade där orientaliska språk
och arkeologi samt företog de följ.
åren ett flertal resor till Orienten, bl.
a. till Syrien och Egypten, och hade
därvid en tid 1877—78 i sitt sällskap
den unge Verner von Heidenstam, i
vars diktning L. senare skulle figurera,
bl. a. som Blumenbach i romanen
"Endymion". L. utgav sina reseminnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
