Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Liewen, Bernhard von - 2. Liewen, Hans Henrik von - 3. Liewen, Berndt von - 4. Liewen, Hans Henrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Liewen
570
von Liewen
Hans Henrik von Liewen (2). Målning
(detalj) av L. Pasch d. ä.
vernör över Wismars stad och liin
169S samt general 1703. L. deltog i
Karl XI :s danska krig och kämpade
i slagen vid Lund och vid
Landskrona. varvid hans tapperhet väckte
konungens uppmärksamhet; han
befordrades därefter snabbt. Under det
stora nordiska kriget deltog L. i
landstigningen på Själland. vid
övergången av Diina och i fälttåget i
Polen. I slaget vid Kliszow 1702 förde
han befäl i första linjen av centern.
I)å han vid belägringen av Thorn 1703
tills, med konungen inspekterade
fältarbetena, sårades han till döds. —•
Gift 1) 1681 med grevinnan Sigrid
Oxenstierna, † 1688; 2) 1689 med
grevinnan Hedvig Lovisa Horn. W. L.
2. Liewen, Hans Henrik von,
d. ä., före 1719 Liwe, greve, krigare,
riksråd, f. 1664 i Estland, † 25 mars
1733 i Stockholm. Föräldrar: översten,
friherre Bernhard Otto Liwe och
Elisabeth Gertrud Wrangel. Kusin till L. 1.
— L. ägnade sig tidigt åt krigarbanan
och förskaffade sig på kontinenten
nödiga militära erfarenheter i fält.
Vid det stora nordiska krigets utbrott
erhöll L. befäl som överstelöjtnant vid
en värvad bataljon och deltog bl. a. i
slaget vid Narva. Under Karl XII:s
fälttåg i Kurland 1701 förhindrade L.
under Schlippenbachs överkommando,
att tsar Peter utnyttjade situationen
för ett infall i Livland, och utmärkte
sig särskilt i striderna vid Erastfer
1701 och Sagnitz 1702. Följ. år blev
han överste oeh chef för ett av honom
värvat reg. och låg 1704—09 i
garnison i Reval. År 1710 avancerade L.
till generalmajor. Han sändes s. å.
till Finland, där han "adjungerades"
överbefälhavaren Lybeeker och dennes
efterträdare Nieroth (1712 åter
Lybeeker). L. togs även i anspråk för
politiska uppgifter. Sålunda sändes
han i dec. 1713 av Ulrika Eleonora
och rådet till Karl XII, som då befann
sig i Turkiet, för att till denne
överbringa en skrivelse om riksdagens
samlande och ställningen därhemma. L.
sammanträffade med konungen i
De-motica och hade med honom sex
samtal. Enligt sina egna
dagboksanteckningar (tr. i G. Floderus’
"Handlingar, hörande till konung Carl XII:a
Historia", 3, 1824) skall L. därvid i
mörka färger ha utmålat rikets dåv.
tillstånd och kraftigt påyrkat
konungens snara hemresa. Karl XII, som
icke illa upptog L:s frispråkighet,
skall lia antytt, att det vore
nödvändigt att snart öppna ett nytt
fälttåg. För att sätta flottan i
stridsdugligt skick utsåg konungen nu L. till
direktör vid amiralitetet i Karlskrona
och utnämnde honom samtidigt till
generallöjtnant. Både vid detta
tillfälle och senare under konungens
vistelse i Lund erhöll L. flera bevis på
kunglig ynnest och bevågenhet. Efter
Karl XII:s död blev L:s kapacitet
omedelbart tagen i anspråk för det nya
statsskickets uppbyggande. År 1719
upphöjdes han i grevligt stånd; han
insattes redan s. å. i rådet, där han
ställde sig på Arvid Horns sida i dennes
uppgörelse med det holsteinska
partiet. Efter freden i Nystad 1721 var L.
president i den kommission, som
sändes till Karlskrona för att undersöka
tillståndet i flottan. — Gift 1) 1699
med Catharina Elisabeth Yxkull, †
1701; 2) 1702 med Magdalena Juliana
von Tiesenhausen. L. Dt.
3. Liewen, Berndt Vilhelm von,
friherre, krigare, f. 6 febr. 1685 i
Estland, † 9 febr. 1771 på
Lärkes-holm i örkelljunga skn, Kristianst.
län. Föräldrar: översten friherre
Berndt Otto von L. och Lucia
War-tensleben. Brorson till L. 2. — L. blev
volontär vid guvernörsreg. i Riga 1700,
fänrik 1704, löjtnant 1706, kapten
1710, major 171S, överstelöjtnant
1720, var kommendant i Landskrona
1724—39, blev överste vid Kronobergs
reg. 1746, generalmajor 1756 och
generallöjtnant 1759; han fick avsked
1765. L. deltog under det stora
nordiska kriget bl. a. i slaget vid Kliszow,
i försvaret av Reval och av Stralsund
samt i slaget vid Gadebusch. Vid
Tön-ningens kapitulation 1713 råkade han
i dansk fångenskap men blev åter fri
följ. år. Under frihetstiden gjorde sig
L. känd som en framgångsrik och
duglig lantbrukare. —• Gift 1722 med
grevinnan Anna Magdalena Taube.
W. L.
4. Liewen, Hans Henrik von,
d. y., greve, arméofficer, politiker, f.
1704, trol. i Baltikum, † 25 nov. 1781
i Stockholm. Son till L. 2. — L. knöts
tidigt till det kungliga hovet och blev
1722 kammarherre. Han övergick där-
Hans Henrik von Liewen (4). Målning
(detalj) av P. Krafft d. ä.
ifrån till militärtjänst och gjorde sig
snart bemärkt som en duglig officer
inom både kavalleriet och infanteriet.
Han utnämndes 1741 till major vid
Södra skånska kavallerireg., deltog i
ryska kriget 1741—43, blev
överstelöjtnant 1745, överste 1747,
generalmajor 1751 och befordrades 1756 till
generallöjtnant, i vilken egenskap han
deltog i pommerska kriget. Som
militär gjorde sig L. till talesman för de
nya reformströmningar, som
framträdde i Sverige under 1740-talet.
Gentemot den karolinska
krigskonstens mer offensiva tankegångar, vilka
ända fram till 1741 ännu i mångt ocli
mycket behärskade sv.
försvarspolitik, hävdade L. en konsekvent defensiv
åskådning. Försvaret borde
koncentreras till de mest utsatta
gränsområdena, i första hand Finland, Skåne och
Gotland samt till kusten. Det
sistnämnda förutsatte en intim
samverkan mellan armé, fästningar och
flotta. Tills, med Augustin Ehrensvärd
genomdrev L. vid riksdagen 1746—47,
att den nya försvarsordningen antogs.
Åt Ehrensvärd anförtroddes
uppförandet av Sveaborgs fästning och
skapandet av en nv flotta, bestående av
galärer och andra grundgående
fartyg, den senare s. k. arméns flotta.
L. erhöll i uppdrag att befästa Skåne
vid Landskrona. Samtidigt fick han
som generaladjutant hos tronföljaren
Adolf Fredrik i dennes egenskap av
den sv. försvarsmaktens
generalissi-mus tillfälle att även på annat sätt
verka för ett genomförande av 1747
års försvarsordning. — Som politiker
anslöt sig L. från början till
hattpartiet och blev tidigt betrodd med
viktiga politiska uppdrag; bl. a. sändes
han hösten 1739 till Turkiet för att
överbringa Sveriges förslag om allians
mot Ryssland. Hans ställning hos
Adolf Fredrik förde honom så små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
