Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linnerhielm, Jonas Carl - Linnerius, Jonas - 1. Linning, Christian - 2. Linning, Johan Christian - 3. Linning, Christian Arvid - Linnqvist, Hilding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linnerius
36
Linnqvist
Jonas Linnerius. Målning tillskriven C. Mörtli
(Lunds universitetsbibliotek).
ler Helena Maria Elirenstrdle, † 1SOO;
2) 1809 med Elsa Ottiliana von
Francken. — Litt.: H. Schiller, "J.
C. L." (1939). Th. N., E. S.
Linnerius, Jonas Petri, teolog,
universitetslärare, biskop, f. 2 mars
1653 i Skellefteå, † 10 febr. 1734 i
Lund. Föräldrar: kyrkoherden Petrus
Jonae L. och Margareta Plantin. Om
L:s släkt se Linnerhielm. — L. blev
student vid Uppsala univ. 1670.
Under en tid var han informator för
greve Axel Lillies son. Tills, med en
broder begav han sig 1681 på en längre
utländsk resa, varunder han besökte
ett flertal tyska univ., särskilt
Giessen, där han stannade en tid,
disputerade på en avh. "De proselytis
justi-tiae" och fick magistergraden 1682.
Han fortsatte sedan över Holland till
England, där han besökte London och
Oxford. Vid hemkomsten utnämndes
han 1684 till teol. prof. vid Lunds
univ. oeh pastor vid domkyrkan. S. å.
prästvigdes han i Säbrå kyrka oeh
tillträdde följ. år sitt ämbete i Lund,
där han snart gjorde sig ganska
allmänt uppskattad och 1688 valdes till
inspektor för Skånska nationen. Han
befordrades 1690 till förste teol. prof.
och 1694 till domprost. Av sitt stånd
valdes han 1693 till riksdagsman, ocli
detta upprepades 1697 och 1713. Han
stod högt i konungens gunst, och detta
var en viktig orsak till att han 1715
utnämndes till biskop över Lunds stift
och prokansler vid Lunds univ. Vid
Ulrika Eleonoras kröning 1719 blev
han teol. dr. Barnen adlades 1717 med
namnet Linnerhielm. — L. sökte i sin
gärning som biskop främja större
enhetlighet mellan den skånska kyrkan
och den svenska. På allt sätt sökte
]ian befordra införandet av sv.
gudstjänstbruk oeh sv. språk; bl. a.
brukade han i sin egenskap av
inspektor för Skånska nationen samla denna
till sv. stilövningar. Till sin teologiska
åskådning var han äktlutheran och en
fiende till den gryende pietismen. -—
Gift 1692 med Elisabet Adlerberg, före
adlandet Swebilia. — Litt.: H.
Schiller, "J. L. En karolinsk biskop ocli
hans biografi" (1939). T. M.
1. Linning, Christian,
möbelsnickare, döpt 10 aug. 1714 i
Stockholm, † 20 mars 1779 därstädes.
Föräldrar: klädesmakaren Johan L. och
Anna Elisabet Svan. •— L. blev
mästare 1744 och senare ålderman i
snie-karmästarämbetet i Stockholm. Som
mästerstycke utförde han ett
kabinettskåp. Hans möbler äro gjorda i
rokokostil; bl. a. finns på
Drottningholms slott ett par sybord, det ena
signerat "af Linning 1763", det andra
"C. L. NV’, båda att anse som L:s
signaturer. — Enligt k.
husgeråds-kammarens räkenskap 1772 utförde L.
för k. slottets räkning "4 st. byråar
av palissanderträ med marmorskifvor,
ängelska lås och messingsornament,
anstrukna med guldfernissa — 350
DK st.". — Gift 1) 1744 med
Margareta Christina Pihl, † 1746; 2) 1747
med Maria Christina Wolff. M. F—ck.
2. Linning, J ohanCh ris tian,
möbelsnickare, f. 22 aug. 1749 i
Stockholm, † 24 dec. 1801 därstädes. Son
till L. 1 i hans andra gifte. — L. gick
i lära hos fadern 1765—69 ocli
blev mästare 1779. Hans mästerstycke
var ett skåp, som Gustav III
beställde 1777, och som möjligen är
identiskt med en möbel på
Drottningholms slott, vilken i en till k.
husgerådskammaren 1782 ställd räkning
omnämnes som "en stor commode
antique inlagder af svenske och
utländske färgade träsorter ornerad
med ägta förgyld Bronce och en
hvit italiensk marmorskifva". — L:s
sign. är "Kongl. Hof-Schatulmakaren
och Hof-Sniekaren Joh. Christ.
Linning (uti Stockholm) N:o 172
Köpmangatan", vanligen i form av en
tryckt etikett. — L:s möbler äro i
allmänhet ganska tunga till sin
karaktär. De tidigare äro dock
dekorerade med den gustavianska tidens
graciösa ornament, ofta i form av
inläggningar i ljusare träslag.
Materialet i de senare möblerna utgöres
däremot oftast enbart av mahogny,
och ornamenten inskränka sig till
enkla mässingslister. Samtidigt blir
uppbyggnaden mera arkitektonisk.
L:s utveckling påminner i hög grad
om Gottlieb Iwerssons, ocli liksom om
denne kan man säga, att L. är en av
förmedlarna mellan gustavianskt
och empire inom möbelkonsten. Ex.
ur lians senare produktion finner man
bl. a. på Stockholms slott i ett litet
bord, dekorerat med mahognystavar
och räfflade mässingsbeslag. — Gift
1779 eller 1780 med Brita Sophia
Carlbom. M. F—ck.
3. Linning, C liristianArvi d,
skulptör, keramiker, f. 12 sept. 1781
i Stockholm, † 8 mars 1834 i
Helsingfors. Son till L. 2. — L. blev elev
vid Konstakad. något av de första
åren efter sekelskiftet och deltog
under en följd av år i dess
utställningar. Bland lians skulpturer märkas
allegoriska grupper, porträttbyster
och porträttmedaljonger. Han var
som skulptör utan betydelse men
kom att göra en insats som keramiker.
Han övertog 1S15 den redan under
1700-talet anlagda lergodsfabriken
vid Ulvsunda utanför Stockholm. De
förtjänstfulla pjäser —
småskulptu-rer, reliefdekorerade vaser, kannor,
serviser etc. — som närmast efter
mönster av wedgwoodporslinet
tillverkades där i tidens klassicistiska stil.
äro nu ytterst sällsynta. Nat. mus. och
Nord. mus. äga en del representativa
prov. Då fabrikens ekonomiska
bärkraft ej var tillräcklig, lämnade L.
snart denna verksamhet. —- L. blev
agré vid Konstakad. 1810. — Gift
1803 med Constantins, Lovisa
Ada-mina Chiewitz. — Litt.: L. Looström.
"Till den gamla Ulfsundafabrikens
historia" (Sv. slöjdfören:s tidskr.
1907). E. C—d.
Linnqvist, Hilding Gunnar
Oskar, målare, f. 20 april 1891 i
Stockholm. Föräldrar: läraren Frans
Oskar L. och Lydia Georgina
Hedenvall. —• L. studerade vid Tekn.
skolan i Stockholm 1908—10 och därefter
vid Konstakad., som han 1912
övergav för att med konstnärskamraterna
Axel Nilsson, Alf Munthe och
Fritiof Schiildt bilda en oberoende
studiegrupp. Kretsen debuterade med en
gemensam utställning 1914, men L:s
egentliga genombrott kom på
höstutställningen i Liljevalehs konsthall
1918. Efter krigsårens nödtvungna
isolering ägnade sig L. åt
omfattande studieresor, vilka 1920—23 förde
honom till England, Frankrike och
Italien, 1929 till Spanien, Algeriet ocli
Marocko samt 1937—38 till Grekland.
År 1934 anslöt han sig till den då
ombildade gruppen Färg ocli form. Utom
på gruppens ensembleutställningar
har L. framträtt med
separatutställningar 192S, 1935 och 1939 samt med
en retrospektiv utställning på
Konstakad. 1940. Åren 1939—41 var L.
prof. vid Konstakad. Fr. o. m. tiden
för sin brytning med den akademiska
traditionen liar L. genomgått en
rik och uppmärksammad utveckling.
Fram till 1920 domineras hans
produktion av stockholmsskildringar, i
vilka han förmått tolka storstaden i
nya och överraskande aspekter.
Målningarna, som präglas av en mörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
