Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörk, Jacob - Mörner, ätt - 1. Mörner, Otto Helmer von - 2. Mörner, Bernt Didrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mörner
3S6
Mörner
och M. synes faktiskt med "Thecla" ha
vänt sig mot romanförfattandet eller
åtminstone sökt leda det vaknande
intresset för romanläsning in i en
religiös fåra. Komanen innehåller även
mer eller mindre förtäckta anfall mot
det samtida prästerskapet. Om M:s
stridbara natur vittnar bl. a., att ett
arbete, "Printz Theodorik eller dat
öfvermodiga och straffwärda
dårskapens rike", som lian 1749 inlämnade
till censuren, på grund av sin
polemiska karaktär ej fick tryckas.
Delvis torde emellertid detta arbete gå
igen i La Bruyèreimitationen
"Åtskillige målningar på människliga
sinnen" (1754). M. står på en äldre
kulturståndpunkt än t. ex. Dalin, vars
"kalottpredikningar" han angrep i
’’Thecla". Med sin varma, rättrogna
religiositet är han i mycket en
försenad karolin, som står i skarp
en-gardeställning mot
upplysningslärorna. — Gift 1745 med Catarina Staf.
— Litt.: F. Böök, "Bomanens och
prosaberättelsens historia i Sverige
intill 1809" (1907). B—z.
Mörner, adlig ätt, känd i
Brandenburg från omkr. 1300. Den sv. ättens
äldste med visshet kände stamfar var
översten Hans von M. till Klossow
(† 1491), som blev farfar till bröderna
över jägmästaren i Brandenburg
Henrik von M. till Zellin och Klossow (†
1547) och Joakim von M. till Zellin
och Klossow (f. 1506, † 1576), som
levde utan tjänst. Den förre blev
farfar till bröderna landshövdingen Otto
Helmer von M. (M. 1) och sv.
hovmarskalken Bernt Didrik von M. (M. 2).
M. l:s äldste son, riksrådet och
hovrättspresidenten Carl M. (M. 3),
upphöjdes 1652 i friherrligt stånd med
namnet M. af Tuna. M. 3 blev far
till överstelöjtnanten friherre Gustaf
M. (f. 1640, † 1705), vilken blev
farfars far till liksståthållaren friherre
Carl M. (M. 8), som blev greve 1800.
Han slöt själv sin grevliga ätt 1821.
En yngre bror till honom var biskopen
i Växjö friherre Ludvig M. (f. 1764,
† 1823), som blev far till
kammarjunkaren friherre Carl Gustaf Ludvig M.
(f. 1798, † 1824), med vilken den
fri-lierrliga ätten M. af Tuna utdog på
manssidan. — Från en sonson till
ovan nämnde Joakim von M.,
landshövdingen Stellan von M. († 1645),
som inkom till Sverige 1597 ocli
lia-turaliserades 1627, härstamma de
grevliga och friherrliga ätterna M. af
Morlanda samt den adliga ätten M.
— En äldre son till Stellan von M. var
generallöjtnanten Hans Georg M. (M.
4), som 1674 upphöjdes i friherrligt
stånd med namnet M. a f M o r 1 a
n-d a. Dennes son, presidenten i Göta
hovrätt friherre Carl Gustaf M. (M.
5), erhöll 1716 grevlig värdighet.Hans
äldste son, översten greve Hans Georg
M. (M. 6), stamfar för den äldre
grevliga linjQn, blev far till
överstelöjtnanten greve Carl Gustaf M. (f. 1729,
† 1784). Dennes barn voro a) förf.
grevinnan Christine Charlotte M. (M.
9), som blev gift Cederström, b)
presidenten och landshövdingen greve
Carl M. (M. 10), som blev stamfar för
den grevliga ättens nu levande
huvudgren ocli farfars far till bröderna
prof. i medicinsk och fysiologisk kemi
greve Carl M. (M. 21) och
folkhögskolerektorn greve Robert M. (M. 22),
c) generallöjtnanten greve Hampus
M. (M. 11), d) hovmarskalken greve
Claes Erik M. (f. 1766, † 1838), som
blev farfars far till förf. greve Birger
M. (M. 23), vars dotter är
hovsångerskan Marianne M. (M. 27), e)
generallöjtnanten greve Gustaf M. (M.
12), som blev far till målaren
greve Hjalmar M. (M. 17), samt f)
generallöjtnanten och statsrådet greve
Axel M. (M. 14). — Presidenten
greve Cail Gustaf M:s (M. 5) yngre
son, landshövdingen greve Adolf M.
(M. 7), är stamfar för grevliga ättens
yngre linje (Esplundagrenen) och
farfar till statsrådet greve Adolf M. (M.
13). Denne hade sönerna a)
kammarrättspresidenten greve Carl Göran M.
(M. 18), far till landshövdingen greve
Axel M. (M. 24), vars son är målaren
greve Stellan M. (M. 28), b) ägaren
till Stjärnfors bruk i Ljusnarsbergs
slcn, Örebro län, greve Hampus Stellan
M. (f. 1S15, † 1897), far till
marin-överdir. greve Helmer M. (M. 19) och
prof. i kemi och farmaci greve Karl M.
(M. 20), vars son är direktören greve
Stellan M. (M. 26), och c)
godsägaren och riksdagsmannen greve Julius
Oscar M. (f. 1816, † 188S). — En
yngre son till M. 4 var
överstelöjtnanten friherre Hans M. († 1705), som
blev farfar till landshövdingen
friherre Carl Claes M. (f. 1730, † 1786).
En äldre son till denne,
landshövdingen friherre Hampus Vilhelm M. (M.
15), blev farfar till maskindirektören
friherre Hampus M. (f. 1853, † 1946),
med vilken den friherrliga ätten M. af
Morlanda utslocknade på manssidan.
Yngre son till ovannämnde friherre
Carl Claes M. var översten friherre
Otto M. (M. 16). — Till den adliga
ätten M. hör en yngre son till
landshövdingen Stellan von M., majoren
Aron Gustaf M. (f. 1639, † 16S6), vars
ättling i fjärde led var
generalmajoren Christer M. (f. 1776, † 1855), som
blev farfars far till rektorn, fil. dr
Marianne M. (M. 25). — Litt.:
"Mör-nerska släktboken 1468—1653" (utg.
av C. M. Stenbock 1909); om äldre
grevliga linjen (M. 6:s gren) se B.
Hildebrand, "Den gamla
Oby-släkt-kretsen" (1, Värendsbygder 1941).
1. Mörner, O 11 o II el m er v o n,
ämbetsman, f. 8 maj 1569 på Zellin i
Brandenburg, † 1612 i Nyköping.
Föräldrar: brandenburgska
rikskammarrådet Ludvig von M. och Catharina.von
der Marwitz. — M. gick i skola och
studerade i Strassburg. År 1588
sändes han av sin far till Sverige för att
utsöka en stor fordran på en tysk
köpman, Georg Eckhardt, för vilken
fadern hade gått i borgen, men
återvände följ. år utan att ha lyckats med
uppdraget. Efter faderns död 1593
hade familjen att kämpa med
ekonomiska svårigheter, varför M. åter
1596, denna gång med sin yngre
broder Bernt Didrik (M. 2), begav sig till
Sverige för att inkräva faderns
fordran. Bröderna mottogos med välvilja
av hertig Karl, som upprepade gånger
erbjöd dem hovtjänst, vilket
erbjudande de till slut antogo i hopp att
det skulle befordra deras process mot
Eckhardt. M. blev 1596 hovjunkare
hos hertig Karl, som anlitade honom
för flera viktiga beskickningar till
Danmark ocli tyska furstehov samt
gjorde honom till sin hovmarskalk
1600. Han naturaliserades 159S. År
1606 utnämndes M. till guvernör över
hela norra och södra Finland samt
ståthållare i Åbo. M. deltog 160S som
befullmäktigad i
fredsunderhandlingarna med Polen, och som sv.
kommissarie avslöt ban 1609 års bekanta
traktat med ryssarna i Viborg. Redan 1609
återvände M. till Stockholm ocli blev
på grund av sjukdom befriad från
sitt ämbete i Finland; 1611
utnämndes lian till kammarråd. Han var
under senare år bosatt på Tuna gård,
Rystads skn, Östergötland. M.
författade på tyska sin egen och sin släkts
historia, som förvaras på Esplunda i
Rinkaby skn, Örebro län; den utgavs
1909 i övers, av C. M. Stenbock under
titeln "Mörnerska släktboken 146S—
1653". — M. lär i ungdomen lia gjort
sig känd för häftigt sinnelag men
förändrade sig med åren ocli berömdes
sedermera för stor lärdom och fin
be-levenhet. — Gift 1604 med Maria von
der Grünau från Tyskland. G. Ptg.
2. Mörner, Bernt Didrik
v o n, hovman, f. 1570 på Zellin i
Brandenburg, † 1610 på Vik, Balingsta
skn, Uppsala län. Bror till M. 1. —
M., som 1596 kom till Sverige, blev
följ. år hovjunkare och var 1602—OS
hovmästare hos hertig Gustav Adolf
med uppgift bl. a. att leda hertigens
uppfostran som överordnad de
egentliga lärarna, Skytte ocli Bureus. År
1606 utnämndes M. till hovmarskalk
hos drottning Kristina d. ä. och 1608
till hovmarskalk hos Karl IX. Han
användes även för diplomatiska
uppdrag. — Gift 1605 med Anna von der
Grünau. S. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
