Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petrus de Dacia - Petrus Erici - Petrus Johannis Gothus - Petrus Jonæ Angermannus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Erici
102
Petrus Jonæ Angermannus
kapitel i Bologna 1285. — P. liar
efterlämnat skrifter, som för första
gången i vår historia ge "en inblick i en
själs inre liv" (Y. Brilioth). Enligt
egen utsago var lian från sin tidiga
barndom besjälad av en innerlig,
mystiskt färgad fromhet, Under sin första
vistelse i Köln 1266 kom ban i
beröring med en ung kvinna, Kristina av
Stommeln, som gripits av den
asketiska kvinnliga beginerrörelsen. Ett
nära och innerligt
vänskapsförhållande uppstod mellan P. och Kristina och
uppehölls genom brevväxling dem
emellan till P:s död. Denna
brevväxling ingår i den levnadsteckning över
Kristina, som P. lämnat i "Vita
Christinæ Stumbelensis" (senast utg.
av J. Paulson 1896). Detta dokument,
av P. avsett som en helgonbiografi,
ger en intressant inblick i 1200-talets
fromhetsvärld. Primitiva demon- ocli
djävulsfantasier förenades i Kristinas
liv med en innerlig och förandligad
gudshängivenhet. Upprepade
hysteriska tillstånd åtföljdes av svåra
sjukdomsperioder. När den unga
flickan blev stigmatiserad som följd av
sin intensiva inlevelse i frälsarens
passion, förlänade henne detta inför
P. än mer det heligas mystiska
skimmer. Gentemot den primitiva
vidskepelsen i Kristinas liv stod den fint
bildade P. okritisk. — P:s
Kristinabiografi är vår första personliga
kärleksskildring, fylld av betagande poesi
och samtidigt av en innerlig mystisk
religiositet. P. och Kristina sågo sin
vänskap belt i aspekten av sin
mystiska förening med Kristus och sin
extatiska gudshängivenhet. I den av
kyrkan kristnade nyplatonismens
anda blev den jordiska vänskapen för
P. en återspegling av den gudomliga
kärleken. Här hade ban
beröringspunkter med en samtida italiensk
strömning, som mynnade ut i Dantes
"Vita Nuova" ocli "Divina
Comme-dia". P. ägde en avsevärd bildning
och var förtrogen med flera av
kyrkans klassiska teologer ocli mystiker,
ss. Dionysios Areopagita, Augustinus
och Bernhard av Clairvaux. I äldre
sv. kulturhistoria har P. givit det
innerligaste uttrycket för katolicismens
offermystik, dess passionsandakt och
helgelseetos. Vid sidan om det
forn-sv. legendariet är P:s
Kristinabiografi den enda källan för kännedomen
om det slutande 1200-talets andliga
föreställningsvärld i vårt land. P.
liar även författat teologiska och
filosofiska skrifter, som dock ej äro av
samma värde som biografin. — Litt.:
H. Schück, "Vår förste författare"
(1916; omtr. i "Sv. bilder", 1, 1939);
Y. Brilioth, "Den senare medeltiden
1274—1521" ("i Sv. Kyrkans
historia", 2, 1941). ’ O. H.
Petrus Erici (Peder Eriksson),
även Petrus Petrosa, politisk
projekt-makare och katolsk martyr, troligen
härstammande från Österbotten, † 26
april 1606 i Örebro. — Efter studier
i Stockholm och Uppsala inskrevs P.
1597 vid Braunsbergs
jesuitseminarium och studerade sedan även vid
seminariet i Vilna. Han flydde dock
från det senare, då ban icke ville bli
katolsk präst ocli ogillade den gängse
helgonkulten. Icke desto mindre
övergick P. under ett besök i Bom till
katolicismen. Han tjänstgjorde senare
ett år som lärare i Oslo ocli vistades
en tid i Rom. År 1604 var P.
emellertid tjänsteman i Karl IX:s kansli, där
lian bl. a. författade en antijesuitisk
pamflett. S. å. reste ban som
konungens budbärare till kejsar Budolfs hov
i Prag, dock tydligen utan uppdrag
att bedriva självständiga
underhandlingar. P., som vistades lång tid i
Prag ocli åter närmade sig
katolicismen, ägnade sig där åt storpolitiska
spekulationer och intriger. Under
inflytande av en livländsk
partigäng-are Oswald von Grabow, som 1602—■
04 var statsfånge i Sverige, for P.
1605 till Krakow. Han sökte där vinna
konung Sigismund för en plan att
med kejsarens ocli påvens stöd och
genom underhandling med Karl
återvinna den sv. kronan. Framläggandet
av detta verklighetsfrämmande
projekt blev ödesdigert för P.
Hemkommen ställdes lian inför rätta som
landsförrädare och dömdes vid Örebro
riksdag 1606 till döden och
avrättades. Karl IX utnyttjade processen
mot P. för att skrämma oppositionen
och egga till ökade
krigsansträngningar i det kritiska läget efter
nederlaget mot polackerna vid Kirkliolm
1605. I sitt fanatiska hat mot
papis-men och sin vid denna tidpunkt
överretade sinnesstämning valde lian
för P. ett även för dåtidens syn
skrämmande brutalt dödssätt. En med
visshet felaktig tradition liar
uppgivit, att P. skulle sökt röja konung
Karl ur vägen. -— P. var en lärd
re-nässansmänniska med mångskiftande
intressen. Med sin teoretiska,
verklighetsfrämmande läggning saknade lian
nödig anpassningsförmåga till
religionskrigens hårda verklighet och blev
med sitt vacklande sanningssökande
misstrodd av båda de kämpande
lägren. — Litt.: H. Almquist, "Karl IX
ocli Petrus Petrosa" (i Personhist.
tidskr. 1912); F. Lindberg, "Kring
Petrus Petrosa" (i Personhist, tidskr.
1930). O. H.
Petrus Johannis Gothus (Per
Hansson Östgöte), författare,
översättare, förläggare, f. 1536 i
Norrköping, † 1616 i Rostock. — P:s
familjeförhållanden äro okända. Han
drabbades 1549 av pesten och blev
krympling för livet. Som sv.
stipendiat vistades lian i Rostock, där han
1568 blev student och sedan
etablerade sig som bokförläggare. Under
flera årtionden bedrev han en
omfattande förmedling av religiös
litteratur till Sverige. En eldsvåda 1582,
som utplånade hela hans bokförråd,
samt en svår sjukdom följ. år
förorsakade ett avbrott i hans verksamhet
som bokförläggare 1583—87. P. både
tryckte, översatte och bearbetade
litteratur ocli blev i viss utsträckning
lika framträdande på den sv.
bokmarknaden som en gång Olaus Petri.
En lång rad av dogmatiskt polemiska
traktater ocli uppbvggelse- och
trösteböcker utgick från P. och nådde vida
kretsar av sv. folket. Han
förmedlade den stridbara tysk-lutherska
ortodoxins idéer och fromhetsliv till
den, sv. allmänheten. Aggressiv
polemik mot papismen ocli än mer mot
kalvinismen åtföljdes efter 1604 av
en känslosam och mystiskt färgad
förkunnelse med en viss asketisk
grundton (övers, av den tyske ortodoxen och
mystikern Martin Mollers verk).
Böner ocli betraktelser anknöto till
förreformatoriska strömningar. P:s
framgång torde till stor del ha berott
på hans förbindelser med sv. adeln
och Stockholms borgerskap. Axel
Oxenstierna studerade 1599 i Rostock
under hans överinseende. — Bland de
viktigare av de bortåt hundra
arbeten P. utgav kunna nämnas
"Gudhe-ligha Bööner" av Habermann (1572),
den första sv. utgåvan av augsburgska
bekännelsen (1581), "Postilla" (1598),
Luthers Passional med bilder (1600),
som var en praktbok för sin tid och
lutherska kristenhetens mest spridda
passionsbok, "Historia certaminis
sacramentarii" av Theodosius
Fabricius (1601), "Een kårt berättelse om
caluinisternes Gudh och religion" av
Philipp Nicolai (1602) och
"Grunde-lig berättelse om alla vår kristeliga
religions artiklar" av Lucas Osiander
(1603). Några avP:s
psalmövers.återfinnas i 1937 års psalmbok, bl. a. den
innerliga dödsberedelsepsalmen nr
553 "O Jesu Krist sann Gud ocli man"
(övers, från Paul Eber, tr. i "Twå
Andeliga Wijsor" 1571). — Litt.: H.
Schück, "P. J. G." (i "Till Hugo
Geber", 1913). O. H.
Petrus Jonæ Angermannus,
biskop, f. 1559 på Lundeberga gård i
Arnäs skn, Ångermanland, † 11 sept.
1630 i Växjö. — Efter skolgång i
Gävle lär P. 1588 lia förordnats till
rektor vid skolan i Arboga. Han
inskrevs vid univ. i Jena 15S9 och blev
magister 1590. Hemkommen till
Sverige blev P. kyrkoherde i Arboga 1593
eller 1594. På riksdagen i Söderkö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
