Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosen, von, släkt - 1. Rosen, Reinhold von - 2. Rosen, Gustaf Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Rosen
329
von Rosen
tre av ättens huvudlinjer uppkallats.
Till linjen Gross-Boop hörde
generallöjtnanten Reinhold von R. (R. 1) ocli
hans brorson och måg Conrad von R.
(f 1628, † 1715), likaledes först i sv.
tjänst, slutligen marskalk av
Frankrike. — De sv. ätterna von R.
härstamma från linjerna Klein-Roop och
Hoch-Rosen. Deras äldste med
säkerhet kände stamfar var Christian von
R. (nämnd 1408—1434), vars ättling
i sjätte led var ryttmästaren Robert
von R. (f. senast 1595, † 1629 eller
1630), som ägde gods i Livland och
Estland. — A. En äldre son till
ryttmästaren Sobert von R., översten för
livländska adelsfanereg. Johan von R.
(f. senast 1620, † 1657), blev far till
överstelöjtnanten i sv. tjänst Otto
von R. (omyndig ännu 1663, † 1715),
slutligen generalmajor i kursachsisk
tjänst och kommendant i Wittenberg.
Tre sonsöner till honom, bröderna
kaptenen vid Dalreg. Fredrik Johan
von R. (f. 1709, † 1761),
generalmajoren Otto Vilhelm von R. (f. 1711, †
1799) och majoren vid Livreg. till
häst Axel Didrik von R. (f. 1717, †
1801), naturaliserades 1746 som sv.
adelsmän. Med Fredrik Johan von
R:s sonson, landshövdingen i
Kris-tianst. län, överstelöjtnanten Georg
Ludvig von R. (f. 17S6, † 1857),
utdog den adliga ätten von R. (nr 1905)
på svärdssidan. — Ovannämnde
generalmajoren Otto Vilhelm von R.
upphöjdes 1772 i friherrligt stånd och
blev stamfar för den nu levande
friherrliga ätten von R. (nr 290). Han
blev farfars far till kaptenen vid
Jönköpings reg. friherre Otto Vilhelm
von R. (f. 1812, † 1877),
kammarherren friherre Cail Fredrik Emil von E.
(f. 1814, † 1887) och majoren vid
Andra livgrenadjärreg. friherre
Bernhard Robert Alfred von R. (f. 1826,
† 1910), tre bröder, från vilka ättens
nu levande tre grenar härstamma.
— B. En yngre son till
ryttmästaren Robert von R., översten för
ett eget värvat sv. rytterireg. Didrik
von R. († 1657), blev farfar till
generalguvernören och riksrådet Gustaf
Fredrik von R. d. ä. (R. 2); denne
naturaliserades 1724 som sv.
adelsman, upphöjdes 1731 i friherrligt
stånd och erhöll 1751 grevlig
värdighet samt blev stamfar för den nu
levande grevliga ätten von R. (nr 85).
Hans äldste son, riksrådet greve
Fredrik Ulrik von R. (R. 3), blev far till
landshövdingen i Malmöh. län,
hovmarskalken greve Gustaf Fredrik von
B. d. y. (f. 1758, † 1815), stamfar för
den grevliga ättens nu levande äldre
huvudgren, generalmajoren,
överhov-jägmästaren greve Bobert von B. (B.
4) och generallöjtnanten och
landshövdingen greve Axel Pontus von B.
(B. 5), stamfar för ättens nu levande
yngre huvudgren. Gustaf Fredrik von
B. d. v:s äldste son, översten och
chefen för Skånska dragonreg. greve
Fredrik Daniel von B. (f. 1785, † 1S66)
blev farfar till bröderna
överstekam-marjunkaren och godsägaren greve
Fredrik von B. (B. 9) och
bruksförvaltaren greve Gösta von R. (R. 10).
Gustaf Fredrik von R. d. y:s andre
son kammarherren greve Gustaf
Robert von R. (f. 1788, † 1841), blev far
till kommendören ocli
överstekammar-junkaren greve Carl Gustaf von R. (f.
1S24, † 1909), som hade sönerna a)
generallöjtnanten greve Reinhold von
R. (R. 11), far till konstnären greve
Reinhold von R. (R. 14) och översten
greve Gustaf-Fredrik Hans Göran von
R. (R. 15), b) ryttmästaren och
hov-stallmästaren greve Clarence von R.
(R. 12), c) överceremonimästaren och
godsägaren på Örbyhus greve Eugène
Erik Adalbert August von B. (f.
1870), som varit landstingsman ocli
livligt politiskt verksam i Allmänna
valmansförb., och d)
forskningsresanden ocli godsägaren greve Erie von
B. (B. 13), far till konstnären och förf.
greve Björn von B. (B. 16) och
översten och chefen för det etiopiska
flygvapnet greve Carl Gustaf von B. (B.
17). En yngre son till Gustaf Fredrik
von B. d. y. var översten greve Adolf
von B. (B. 6), far till konstnären
greve Georg von B. (B. 8). Till den
yngre huvudgrenen hörde B. 5:s son,
hovmarskalken och översten greve
Gustaf Fredrik von B. (f. 1803, †
1S71). Bland dennes söner märkas
generalmajoren greve Axel von B. (B.
7), överstekammarherren greve
Conrad August von E. (f. 1835, † 1913),
förste hovmarskalken greve August
Bobert Fredrik von B. (f. 1838, † 1922)
och chefen för konungens
hovförvaltning greve Nils August Fritz von E.
(f. 1840, † 1894).
1. Rosen, Reinhold von,
krigare, f. omkr. 1600 i Livland, † 18 dec.
1667 i Elsass. — B. trädde vid unga år
i sv. tjänst, var 1627 fänrik vid Gröna
gardet och under trettioåriga krigets
första år ryttmästare vid finska
kavalleriet. Efter slaget vid Nordlingen
gick han i fransk tjänst, deltog i
Bernhard av Weimars fälttåg i Elsass
och ställdes efter hertigens död i
spetsen för dennes trupper. Han
avancerade till generallöjtnant men råkade
i fiendskap med Turenne, som lät
hålla honom i långvarigt fängelse, ur
vilket han befriades först efter Axel
Oxenstiernas ingripande. År 1651
lämnade han sina militära befattningar
men kvarstod till sin död som chef för
Elsass’ förvaltning. B. M—n.
2. Rosen, Gustaf Fredrik
von, greve, arméofficer, riksråd, f.
Gustaf Fredrik von Rosen. Målning (detalj)
av F. Bränder.
6 juni 16S8 i Beval, † 17 juni 1769
i Stockholm. Föräldrar: översten och
lantrådet i Estland Johan Hans von
R. och grevinnan Brita Stenbock. —
B. blev 1708 löjtnant vid Norra
skånska kavallerireg. och deltog i
slaget vid Poltava men undkom till
Turkiet och följde konungen till
Bender. Han blev ryttmästare vid Livreg.
till häst 1711 och generaladjutant
1714, var en av konungens
följeslagare på den vågsamma ritten till
Stralsund 1715, utnämndes till överste
s. å., deltog i fälttåget i Norge 1716
samt blev följ. år överkommendant i
Karlskrona och Karlshamn. Han
utnämndes till generalmajor 1722 och
blev överste för Västmanlands reg.
1728. R. upphöjdes i friherrligt stånd
1731 och blev greve 1751. — R. anslöt
sig 1738 till den blivande
kanslipresidenten Carl Gyllenborg och de
segrande hattarna, blev året därpå
riksråd ocli deltog i sitt partis aggressiva
krigspolitik. Under de spända
sv.-danska förhållandena 1743 förde R.
befälet över trupperna i s. Sverige,,
ocli vid den sv.-ryska krisen 1747
utnämndes han till generalguvernör i
Finland. Då detta ämbete indrogs,,
återtog R. sin plats i riksrådet. Efter
M. A. von Ungern-Sternbergs avgång
som överbefälhavare i pommerska
kriget erhöll B. denna post, vilken han
tillträdde i jan. 1758. Bedan efter ett
halvår hade läget emellertid
försämrats så, att ban måste ta avsked,
åberopande liög ålder och sjuklighet.
Trots att ban även denna gång varit
en av den olyckliga krigspolitikens
ivrigaste anhängare, fick lian behålla
sin plats i riksrådet, tills ban vid
mössornas seger 1765 licentierades.
B. ägde bl. a. Jakobsberg i Järfälla
skn, Stockholms län. — B. blev
sera-fimerriddare 1748. Sv. akad. lät 1S50
prägla en minnespenning över honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
