Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rosir, Johan - Roslin, släkt - Roslin, Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roslin
366
Roslin
kanslist i Justitieexpeditionen följ. år,
kopist där 1741, kanslist 1742,
registrator 1744, protokollssekr. 1747 samt
revisionssekr. och led. av
Lagkommissionen 1750. Han upphöjdes i adligt
stånd 1756 och tillerkändes
stats-sekr:s namn och värdighet 1762.
Politiskt tillhörde R. hattpartiet, deltog
i riksdagarna och var medl. av sekreta
utskottet. Han uppfördes på förslag
till riksråd 1769 samt utnämndes s. å.
till justitiekansler. Två år senare
tilldelades R. friherrlig värdighet. När
mösspartiet kom till makten,
entledigades lian 1772 från
justitiekanslers-ämbetet men utnämndes till
revisionssekr. och senare s. å. till president i
Svea hovrätt, vilket ämbete han
innehade till 1787, då ban tog avsked. —
R. var högt skattad för sin juridiska
skicklighet och sin oväld. — Gift
1753 med Ulrika Bedoire. T. M.
Roslin, släkt, härstammande från
Bengt Mattsson († 1653),
kansliskrivare i K. kansliet, sedermera
transla-tor i ryska språket. Hans söner antogo
släktnamnet Boselin, sedermera
förkortat till B. Äldste sonen Johan
Boselin (f. omkr. 1617, mördad 1657 i
Polen), k. translator i ryska språket och
envoyé till Polen, adlades 1650 med
namnet Bosenlindt. Denna ännu
kvarlevande ätts medl. lia alltsedan
adlandet varit bosatta i Finland. Bengt
Mattssons yngste son, perukmakaren
och slutligen rådmannen i Stockholm
Hans B. (f. på 1640-talet, † 1707),
blev far till guvernements- och
anii-ralitetsmedikus i Karlskrona Hans B.
(f. 1684, † 1737). En son till denne var
porträttmålaren Alexander B. (se
nedan). — Litt.: G. Elgenstierna,
"Stockholms-släkter II" (i Personliist.
tidskr. 1915).
Roslin, Alexander, målare, f.
15 juli 1718 i Malmö, † 5 juli 1793
i Paris. Föräldrar:
guvernements-ocli amiralitetsmedikus Hans R. ocli
Catharina Wertmuller. ■— R. tänkte
först utbilda sig till skeppsbyggare,
men lians teckningslärare i
Karlskrona, amiralitetskaptenen L. Ehrenbill,
rådde honom att bli porträttmålare.
År 1736 sändes ban till Stockholm,
där lian i fem år arbetade i G. E.
Schröders ateljé. Mot slutet av 1741
reste ban till Göteborg och året därpå
till Skåne. Där var han under tre år
verksam och målade bl. a. en
"Korsfästelse", en "Uppståndelse" och
prosten Herlac Dahlbergs porträtt för
Hasslövs kyrka i Halland, där de
fortfarande finnas. Under denna tid
besökte R. tydligen Köpenhamn oeh
målade det Holbergsporträtt, varav
kopior finnas i Sorö akad. och på
Frederiksborgs slott. Originalet synes
ha gått förlorat vid en eldsvåda. Från
skåneperioden finnas porträtt av per-
soner ur familjerna Coyet
(Trolle-Ljungby, se bd 2 s. 127), von Liewen
och Lewenhaupt (övedskloster). R.
hade även studerat miniatyrmåleri
och bl. a. utfört ett miniatyrporträtt
av greve N. J. Lewenhaupt (troligen
det som nu finnes på Sjöholm), vilket
sänts till Bayreuthska hovet, där
Lewenhaupt var överhovmästare.
Genom dennes förmedling blev B. 1745
kallad i tjänst lios markgreven
Fredrik av Brandenburg-Culmbach,och där
anförtroddes lian ledningen av den
ny-stiftade konstakad. i Bayreuth. Han
fick måla porträtt av markgreven
både i olja och pastell (univ. i
Erlangen) samt av markgrevinnan
Wilhelmina och prinsessan Elisabeth,
vilka bilder tydligen gingo förlorade
vid residensslottets brand 1753. I
Neues Schloss finnas ännu ett
trettiotal pasteller av R. bevarade,
föreställande Voltaire samt medl. av den
bayersk-italienska operan, bl. a.
balettmästaren Franz Schumann och
musikern Kleinknecht. Sensommaren 1747
reste R. till Italien, där lian besökte
städerna Venedig, Ferrara, Bologna
ocli Florens, i vilken sistn. stad lian
1748 invaldes i konstakad. Efter att
ha utfört porträttbeställningar i
Livorno for han hösten året därpå till
Neapel, där han synes ha uppehållit
sig i sexton månader ocli bl. a. utfört
markisinnans av Calabretto porträtt.
Även landskapet tjusade honom, ocli
lian utförde där tvenne målningar
över "Vesuvius’ utbrott i månsken",
varav exemplar finnas jiå Skarhult
och i Institut Tessins samlingar i
Paris. Genom förmedling av franska
sändebudet markis de 1’Höpital blev
B. rekommenderad till hertigliga hovet
i Parma, dit ban 1751, efter sex
månaders uppehåll i Bom, begav sig. Där
målade lian hertig Filips porträtt
samt även andra medl. av dennes
familj. År 1752 reste B. till Paris med
en rekommendationsskrivelse från
hertiginnan av Parma, som var Ludvig
XV:s äldsta dotter. B:s framgång i
den franska huvudstaden var
ögonblicklig, och ban blev snabbt
porträttmålaren på modet. Han målade
ett utsökt porträtt av den tongivande
franske målaren Bouchers vackra
hustru, med vilket han bl. a. var repr.
på Salongen 1753. Ehuru protestant
invaldes B, genom kungligt
ingripande redan s. å. i franska konstakad.
Strålande mästerverk från denna
ungdomsperiod äro den stora dubbelbilden
i Göteborgs mus., som man tror
föreställer arkitekten Perronneau med
maka (1754), och det charmfulla
porträttet av den unga markisinnan
Neu-bourg-Cromière (1756, Nat. mus.).
Som receptionsstycken i akad. utförde
B. prof:na Jeaurats och Collin de Ver-
monts porträtt, vilka tillhöra
Louvren. Decenniet 1750—60 är en
oerhört produktiv period i R:s liv, och
man känner över ett fyrtiotal arbeten
från denna tid. Dessutom finnas ett
stort antal dokumenterade porträtt
med ännu obekanta förvaringsorter.
Till de mest kända och konstnärligt
bästa höra förutom de redan nämnda:
arkitekten C. F. Adelcrantz (1754,
Konstakad.; se bd 1 s. 9),
självporträtt (1755), arkitekten J. E. Rehn
(1756, Bällinga; se s. 232), målaren
Johan Pasch (s. å., Konstakad.; se
s. 36), hertigen av Orléans till häst
(1757), målaren DandréBardon (1757,
Versailles), presidenten i ryska
konstakad. Ivan Betzkij (1758) och
dennes syster Anastasia av
Hessen-Hom-burg (1757, båda i Eremitaget,
Leningrad) samt målaren J. M. Vien och
hans hustru (s. å., Versailles). Under
denna tid utförde R. även sin stora
väggmålning för Paris rådhus "Louis
XV regu à 1’Hötel de Ville"
(fullbordad 1761). Tavlan förstördes under
kommunardupproret 1S71 och är
endast bevarad genom Malapeaus
kopparstick (Institut Tessin). Under
1760-talet målade R. närmare sjuttio
kända porträtt. Spår finnas av
ytterligare ett tjugutal. Till de mest kända
liöra: målaren F. Boucher (1760,
Versailles), dennes hustru (1761, fransk
privatsamling), Madame de
Pompa-dours bror, markis de Marigny (s. å.,
Versailles), stora knäbilder av Flandre
de Brunville med maka (s. å., Tours
mus.), franske utrikesministern
Clioi-seul-Praslin (1762, Nat. mus.), greve
Stalirenberg (s. å., Efferding, Linz),
furst Golitsvn (s. å., Malmö mus.),
Dauphin i dragonuniform (troligen
1765, Versailles), målaren C. J.
Vernet (1767, Nat. mus.), författaren J.
F. Marmontel (s. å., Louvre),
självporträtt med hustrun (s. å., Nat.
mus.), "Damen med slöjan" (1768,
Nat, mus., ett porträtt av hustrun),
"Familjen Jennings" (1769, Nat.
mus.; detalj John Jennings se bd 4
s. 53) och skalden G. Ph. Creutz
(omkr. 1770, Göteborgs mus.; se
bd 2 s. 133). — B:s rykte var vid
denna tid alltjämt i stigande, och han
blev intim vän med sin tids främsta
franska konstnärer. Boucher bad
honom t. o. m. hjälpa sig att måla
sidenet på sitt berömda helfigursporträtt
av Madame de Pompadour. Varken
förr eller senare har någon sv.
konstnär skapat sig en sådan ställning i
franskt konstliv. Han blev conseiller
i akad. med säte och stämma vid dess
förhandlingar; hans namnteckning
förekommer ofta under protokollen.
År 1770 fick ban lön på stat och året
efter fri ämbetsbostad i Louvren.
Även under 1770-talet var B. mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
