Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomas Simonsson - Tomasson, Torkel - Tomson, se även Thomson - Tomson, Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tomasson
7
Tomson
de närmast följ, åren också flitigt i
unionsrikets politik vid konungens
sida, varom bl. a. hans täta besök i
Danmark vittna. T. förefaller alltså
att under flera år ha varit en av kung
Eriks mest betrodda rådgivare i
Sverige. Likväl tycks han gentemot
konungen i kyrkopolitiken ha visat en
självständig hållning och opponerat
sig mot konungens försök att få större
makt över kyrkan. Efter
ärkebiskopen Johannes’ död 1432 sökte
konungen ehuru förgäves göra T. till dennes
efterträdare. I det engelbrektska
upprorets förberedelse- och
begynnelseskede tycks T. ej ha varit engagerad.
Hans sympatier för Erik voro dock ej
alltför stora efter dennes vägran att
erkänna den av domkapitlet i Uppsala
valde ärkebiskopen Olof. Ej heller
kunde T. ge sitt gillande åt konungens
avvisande hållning i fråga om
allmogens klagomål mot Jösse Eriksson.
Likväl ryggade han tillbaka för
konsekvenserna av en bonderesning. Då
T. i augusti 1434 i Vadstena för första
gången ställdes öga mot öga med
Engelbrekt i spetsen för den segrande
folkhären, medförde emellertid detta, att
han gick med på upprorsmännens sida,
härvidlag följd av ett flertal andra
sv. prelater och frälsemän.
Nödvändigheten att ge vika inför de starka
påtryckningarna kan ha spelat sin roll
för hans beslut, men det förefaller
också sannolikt, att han ryckts med
av de stora händelserna och av
Engelbrekt» personlighet. Ett av de två brev
av Engelbrekt, som äro i behåll (sept.
1434), är riktat till T. och ger en
antydan om dennes delaktighet i
frihets-fejden. I fortsättningen återfinnes T.
bland den sv. oppositionens män.
Tydligt är emellertid, att T:s politik först
och främst riktade sig mot konungen
personligen och hans övergrepp mot
kyrkans rätt och Sveriges lag. Ivrigt
strävade han efter att vidmakthålla
den givna samhällsordningen,
övertygad unionsvän som han var. Efter
Éngelbrekts död gav han sitt stöd åt
marsken Karl Knutsson och var bl. a.
med om att bekämpa Erik Pukes
uppror. Även i fortsättningen efter Karl
Knutssons val till riksföreståndare
1438 kunde T. ge denne sitt bistånd,
då det gällde att värj a riket mot kung
Erik och hans försök att återtaga
Sverige. Vissa skäl tala t. o. m. för att T.
fungerat som rikets kansler. Från
denna tid, våren eller sommaren 1439,
härrör sig T:s bekanta frihetsvisa. I
rader, flammande av patriotiskt
patos, skildras här Éngelbrekts märkliga
gärning och det tvångsvälde, vartill
unionen urartat, varpå svenskarna
manas att slå vakt kring sin
lagbundna frihet. Frihetsvisans innehåll
och uttrycksmedel förete stora likheter
med den dåtida internationella
kyrkans föreställningsvärld. Medeltida
fabellitteratur har också satt spär i
den. Avslutningsstroferna om friheten
påminna på sina håll om ordalagen i
en skotsk 1300-talsdikt. Med allt detta
är frihetssången stor dikt, skriven av
en betydande skald. Politiskt tjänade
den som kampsignal mot kung Erik
och som samlingsteeken kring den
na-tionalregering, som 1439 styrde
Sverige. I denna regering ingick Karl
Knutsson, men det blev snart allt
tydligare, att hans välde led mot sitt slut.
Detta berodde på att den nye
ärkebiskopen Nils Ragvaldsson, T. och
andra framstående män inom det
andliga och världsliga frälset mot
1430-talets slut i viss samverkan med
Danmarks riksråd beslöto sig för att söka
fortsätta unionen under en ny
unions-monark, Kristofer av Bajern. Även
gentemot den nya unionsmonarken var
T. mån om att värna prästerskapets
och övriga stånds intressen. Han intog
en ledande ställning på kyrkomöten i
Söderköping 1436 och 1441, och han
torde i övrigt ha deltagit i
strävandena att avfordra Kristofer en
bindande kungaförsäkran. Under
Kristo-fers regering tycks T. ha spelat en
mindre framträdande roll. — Liksom
andra medeltida Strängnäsbiskopar
hade T. residens på Tynnelsö; ett ännu
bevarat inventarium ger en
uppfattning om utrustning och hushållning
därstädes. •— Litt.: E. Hjärne,
”Biskop Thomas’ av Strängnäs visa om
striden för Sveriges frihet” (Finsk
historisk tidskrift 1917); L. Sjödin,
”Biskop Thomas’ fosterlands- och
fri-hetskärlek i belysning av hans liv och
diktning” (Historisk tidskrift 1925);
Kj. Kumlien, ”Ett bidrag till biskop
Thomas’ biografi” (Historisk
tidskrift 1929) och ”Karl Knutssons
politiska verksamhet” (1933); E.
Lönnroth, ”Biskop Thomas’ Frihetsvisa”
(Scandia 1931); H. Wickman, ”Biskop
Thomas av Strängnäs och hans
politiska verksamhet före Éngelbrekts
död” (Kyrkohistorisk årsskrift 1937);
G. Carlsson, ”Biskop Thomas’ sång
om Sveriges frihet” (1941); G.
Lang-enfelt, ”Biskop Thomas’ frihetsstrofer
och medeltida skotsk frihetsdiktning”
(Kyrkohistorisk årsskrift 1941).
Kj.K.
Tomasson, Torkel Lisans,
tjänsteman, publicist, lapparnas
förtroendeman, f. 10 april 1881 i Vilhelmina,
Västerb. län, t 7 dec. 1940 i Falun.
Föräldrar: renägaren Thomas Nilsson
och Elisabeth Torkilsdotter. — T.
bevistade missionssällskapets skola i
Gafsele i Äsele skn, Västerb. län, 1892
—94 och ägnade sig i övrigt åt
renskötsel. Hösten 1904 vistades han två
månader vid Matarengi folkhögskola
i Tornedalen, och följ, år studerade
han en termin vid Palmgrenska
sam-skolan i Stockholm. Åren 1906—12
var han elev vid Stockholms
samgym-nasium, där han sistn. år ss. förste
lapp avlade studentex. Han studerade
därpå juridik vid Uppsala univ. och
avlade kansliex. 1915. Från 1922 till
sin död var han notarie på
landskontoret i Falun. — T. blev tidigt en
ledare för lapparna och det var för att
bättre kunna fylla denna uppgift, som
han började studera. Redan 1904
deltog han i en lappdeputation till
huvudstaden, var 1913 lappombud vid
avvittringssammanträdet i
Vilhelmina fjällbygd samt organiserade och
ledde lapparnas första stora riksmöte
i Östersund 1918. Han var verksam i
det utredningsarbete, som föregick
konventionen med Norge i
renbetesfrå-gan 1919 samt sakkunnig i den
lapp-kommitté, som tillsattes s. å. för att
förbereda nya lagar för lapparna och
blev 1921 led. av denna. Han ägnade
sig även åt upplysnings- och
organisa-tionsverksamhet bland sina rasfränder
och startade 1918 Samefolkets Egen
Tidn., vilken han redigerade till sin
död. —■ T. var bestämd motståndare
till den oäkta lappromantiken och en
energisk förkämpe för lapparnas
kulturella och ekonomiska
framåtskridande och deras inpassande i det sv.
samhället genom bättre skolor och
bättre lagar. — Gift 1923 med
Viktoria Fredrika Andersson. T. M.
Tom son, se även Thomson.
Tomson, Ragnar Valentin,
fri-kyrkomän, kommunalman, f. 21 dec.
1892 i Mönsterås skn, Kalmar län.
Föräldrar: predikanten Ola Niklasson
Thomson och Anna Sigrid Åkesson.
Bror till Arthur Thomson, bd 7 s.
513. — Efter realex. i Kristianstad
1908, en handelsskolekurs och några
Ragnar Tomson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
