Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Troilius, von Troil, Troili, släkt - 1. Troilia, Margareta - 2. Troilius, Jakob - 3. Troilius, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T roilia
40
Troilius
voro sekr. i bondeståndet Jakob T.
(T. 2) och dennes kusin ärkebiskopen
Samuel T. (T. 3). En brorsons son till
T. 2 var generaldir. Carl Oscar T.
(T. 4). Från dennes bror,
häradshövdingen Daniel Magnus T. (f. 1795, t
1865), härstammar släktens nu i
Sverige levande gren. — T. 3:s söner
adlades 1756 med namnet von T r o i 1
(s. 36); grenen utgick 1880 i
Sverige men fortlever i Finland. — En
yngre son till kontraktsprosten Uno
T. och T. 1, borgmästaren i Falun
Zacharias T. (f. 1621, t 1693), hade
en sonson, bergsrådet Samuel T. (f.
1693, f 1752), som ändrade namnet
till Troili (s. 39); hans sonsons
son var målaren Uno Troili (s. 39).
Denna gren av släkten fortlever i
Nordamerika. En annan sonson till
Zacharias T., postdir. i Karlskrona
Ejlert T. (f. 1702, f 1762), blev farfar
till översten och postinsp. Ejlert
Joachim T. (f. 1767, t 1852), som även
antog namnet Troili; från honom
härstammar en nu i Sverige levande gren
av släkten. Namnet Troili antogs även
av barnen till Ejlert Joachim T:s
sondotter Sofia Margareta T. (f. 1851, f
1941). Bland dem märkes
disponenten Einar Troili (s. 39).
1. Troilia, Margareta,
prästfru, f. 1594, f 11 juni 1657 i Leksand,
Dalarna. Föräldrar: kyrkoherden i
Säbrä, Ångermanland, Johannes
Lau-rentii, en av Buresläktens stamfäder
(bd 1 s. 502), och hans hustru Anna.
— T. kallades allmänt Stormor i Da-
Margareta Troilia (Stormor i Dalom).
Målning av okänd konstnär.
lom. Av hennes många
efterkommande finnes ett urval registrerat i boken
”Svea Rike” (1930). — Gift 1) 1610
med kyrkoherden Elaus Terserus, t
1617; 2) 1618 med dennes efterträdare
kyrkoherden Uno Troilius. — Litt.:
Fredrika Bremer, ”1 Dalarna” (1845);
Aiwa Uppström, ”Stormor i Dalom”
(1919); S. Söderhielm, ”Stormors i
Dalom möderne” (Släkt och Hävd 2—
3, 1952); F. Wernstedt, ”Stormors i
Dalom och biskop Jacobus
Zäbråzyn-thius’ möderne. Ett inlägg” (Släkt
och Hävd 2, 1953). T. M.
2. Troilius, Jakob, ämbetsman,
f. 9 okt. 1698 i Husby skn, Kopparb.
län, f 14 april 1746 i Stockholm.
Föräldrar: prosten Jakob T. och
Christina Horneman. Sonsons son till T. 1.
— Efter studier i Uppsala blev T.
amanuens vid K. bibi. 1721 och
antogs s. å. som e. o. kanslist i
Kansli-kollegii expedition. Där blev han ord.
kanslist 1725 och förordnades följ, år
till presidentsekr. Efter att ha blivit
protonotarie 1733 blev T.
protokolls-sekr. i justitierevisionens expedition
1739. Vid riksdagarna 1723 och 1726
—27 tjänstgjorde T. i sekreta
utskottet och sekreta deputationen och
utsågs 1731 till bondeståndets sekr.,
vilken post han under de närmast följ,
riksdagarna behöll. I denna ställning
hade T. stora möjligheter’ att påverka
ståndets beslut, och han ledde dem i
allmänhet i av regeringen önskad
riktning. Han åtnjöt också i hög grad
böndernas förtroende, även om
konflikter ej helt kunde undvikas. Så
kunde T. ej förhindra, att Horns
avskedsansökan 1734 av ståndet bifölls,
och T:s hållning i fråga om böndernas
säte i sekreta utskottet gav anledning
till missnöje. T. utsågs till
bondeståndets fullmäktig i likvidations- och
reduktionskommissionen 1734 och till
dess fullmäktig i riksens ständers
kontor och i manufakturkontoret 1738
—39. — Gift 1736 med Margaretha
Schyllberg. H. E—a
3. Troilius, S a m u e l, ärkebiskop,
politiker, f. 22 maj 1706 i Stora
Sked-vi skn, Kopparb. län, f 18 jan. 1764 i
Uppsala. Föräldrar: kyrkoherden och
prosten Olof T. och Helena Gangia.
Kusin till T. 2. — T. erhöll en vårdad
uppfostran, dels i hemmet, dels genom
den i hemorten verksamme
barnalära-ren. År 1713 fick han som handledare
magister E. Walanger, vilken följ, år
åtföljde honom till Uppsala, där han
inskrevs vid univ. Walanger ledde
där hans studier till 1719, varefter
fadern för en kort tid åter övertog
ledningen. Så sändes T. tillbaka till
Uppsala, där han på egen hand, men
under överinseende av prof. J.
Steuch-ius, fortsatte studierna. Han
uppnådde särskilt stor skicklighet i grekiska
och latin; i det sistn. språket
studerade han för den ryktbare prof. F.
Törner. Åren 1727—29 vistades T. i
Stockholm som handledare för
stats-sekr. J. Rosenadlers söner och
förkov-rade sig under denna tid särskilt i
lärdomshistorien. Han återkom 1729 till
Uppsala och var där informator för
Samuel Troilius. Pastell av G. Lundberg.
olika elever. S. å. erhöll han dubbelt
k. stipendium, en tämligen sällsynt
uppmuntran. T. disputerade 1732 på
avh. ”De magnetismo morum
natu-rali” och kallades 1734 utan ex. till
docent i grekisk och romersk
litteratur vid univ. Han skall ha varit en
god undervisare. År 1736 reste han till
Stockholm och kallades till
huspredikant hos riksrådet greve Ture Bielke,
varför han prästvigdes s. å. Han blev
s. å. även e. o. predikant vid
Livdrabantkåren. Redan då började T.
predika vid hovet, 1740 blev han
hovpredikant och följ, år kungaparets
biktfader. Han blev vidare
överhovpredikant och preses i hovkonsistoriet
1742 samt predikant vid de s, k.
ordnarna 1748. Vid sidan om hovtjänsten
blev han 1741 kyrkoherde i
Riddar-hølms och Bromma förs:ar och 1745
i Klara och S:t Olofs förs:ar. Åren
1751—60 (tillträdde 1752) var T.
biskop i Västerås stift, och 1758
utsågs han till ärkebiskop; vilken post
han tillträdde 1760 och, innehade till
sin död. T. blev teol. dr 1752. och led.
av Vet. akad. 1760. Han var
fullmäktig vid riksdagarna från 1746, utsågs
till v. talman 1755 och var 1760—62
ss. ärkebiskop talman i prästeståndet.
— T:s främsta insats ligger på det
politiska området. Han förde en
konsekvent hattpolitik och var från
1750-talet en av hattpartiets främsta
ledare. Under hela sin riksdagstid
tillhörde han sekreta utskottet. Han var
även bankofullmäktig. Sitt första
mera bemärkta framträdande gjorde
han 1747, då han försvarade Samuel
Åkerhielm mot de skarpa angrepp,
som riktades mot denne i den s. k.
principalatsfrågan. Vid riksdagen
1755—56 uppträdde han med iver till
författningens försvar mot alla försök
från konungens sida att öka sin makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
