Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walde, Otto - Waldekrantz, Rune - Waldeland, Hilda - Valdemar Birgersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Waldekranz
157
Valdemar Birgersson
gårdsmästaren Carl Pettersson och
Helena Maria Petersdotter. — W.
avlade mogenhetsex. i Karlskrona
1899 och blev i Lund fil. kand. 1901
och fil. lic. 1908 samt 1916 fil. dr i
Uppsala. Åren 1904—10 var han e. o.
amanuens vid univ.-bibl. i Lund, 1910
—19 andre bibliotekarie vid
univ.-bibl. i Uppsala och 1919—44 förste
bibliotekarie där. Åren 1913—51 var
han bibliotekarie vid Vet. soc. i
Uppsala. — W. har gjort en betydande
insats som bibliografisk forskare. I sitt
stora verk ”Storhetstidens litterära
krigsbyten. En
kulturhistorisk-biblio-grafisk studie” (1, 1916, drsavh.; 2,
1920) skildrar han på grundval av
omfattande forskningar i in- och
utländska bibi, och arkiv de rika
förvärv av böcker och handskrifter, som
under stormaktstidens krig
hemfördes till Sverige och ännu förvaras
där. Detta arbete kompletteras av
talrika värdefulla bidrag till Nord,
tidskr. för bok- och biblioteksväsen.
Dessutom har han skrivit ”De svenska
bibliotekens historia” i ”Svend Dahls
bibliotekshandbok”, utg. av S. E.
Bring (2, 1931) samt biografien
”Doktor Johann Copp. En astrolog
och läkare från reformationstiden i
svensk tjänst” (1—2, i Lychnos 1937
—38). Åren 1921 och 1943 erhöll han
Letterstedtska priset för vetenskaplig
originalavh. — W. har upprättat ett i
Uppsala univ.-bibl. förvarat kartotek
över sv. privata arkiv (60 kapslar,
omkr. 25 000 katalogblad 1953).
Registret, som omfattar släkter,
enskilda personer, gårdar, företag,
firmor, föreningar m. m., är grundat
på en ingående kännedom om
handlingar, som finnas i offentliga
institutioner och i privat ägo. W. är
oavlåtligt sysselsatt med att komplettera
samlingen. — Ogift. T. M.
Waldekranz, Rune, filmman, f.
14 sept. 1911 i Turinge skn,
Stockholms län. Föräldrar: dir. August
Valdemar Einar Waldekrantz och
Olga Katarina Emthén. ■— W.
avlade studentex. i Södertälje 1931 och
blev fil. mag. i Uppsala 1937. Åren
1939—42 var han medarb. i Sv.
Dagbladet, där han gjorde sig känd som
samvetsgrann och omdömesgill
filmkritiker under sign. Roderick. År
1943 övergick han till praktiskt
filmarbete i och med att han blev
produktionschef i
Sandrew-produk-tion, Stockholm. Som filmproducent
har W. sökt hålla en klart
konstnärlig linje och bland de filmei- som
tillkommit under hans producentskap
märkas ”Lars Hård”, ”Gycklarnas
afton”, ”Fröken Julie”, ”Barabbas”
och ”Vägen till Klockrike”. ■— Sitt
intresse för filmteoretiska spörsmål
har W. upprätthållit jämsides med
uppgiften som producent. Han har
författat det omsorgsfullt
utarbetade standardverket ”Filmen växer upp”
(1941), som skildrar sv. och utländsk
films utveckling under femtio år,
samt ”Levande bilder” (1955), en
metodisk och inträngande undersökning
av hittills delvis okänt material om
sv. biografrörelse och filmproduktion
under filmens första decennier.
Vidare har han utgivit ”Modern film”
(1951), ”Italiensk film” (1953),
”Amerikansk film” (1954) och ”Film från
hela världen” (1955) samt har för Sv.
inst. skrivit ”Le cinéma en Suède”
(1953). I den fåtaliga sv. filmlitt.
har W. med sina åskådliga översikter
fyllt en påtaglig lucka; med sitt av
entusiasm och kunnighet präglade
författarskap på detta område har
han verksamt bidragit till att filmen
numera betraktas som en
självständig konstart. — Gift 1) 1943—47
med Ebon Karin Ingeborg Ringblom-,
2) 1947 med Brita Klein. H. U., U. B.
Waldeland, Agnes Hilda,
pianist, pianopedagog, f. 24 nov. 1917
i Bochum i Westfalen, Tyskland.
Hilda Waldeland.
— W. började tidigt sin
pianistutbildning. Från år 1929 studerade
hon för L. Kreutzer i Berlin och
fortsatte under de följande åren sin
utbildning i Oslo, dit hon flyttade 1933,
för N. Larsen och R. Riefling; hon
har även studerat för G. Boon i
Stockholm. Som norsk medborgare
kom hon 1944 till Sverige som
flykting och blev 1945 sv. medborgare.
—■ W. gjorde sitt första
uppmärksammade framträdande som pianist
redan vid 15 års ålder, som solist i
filharmoniska orkestern i Oslo, där
hon 1934 också gav sin första
pianoafton. W. har sedan dess flitigt
kon-serterat i Norden, till vars mest
betydande yngre pianister hon räknas.
År 1953 gav hon konserter i Wien
och London; hon har även ofta
framträtt i sv. och utländsk radio. — W:s
pianospel präglas främst av teknisk
perfektion samt klarhet och kraft i
den musikaliska gestaltningen.
Hennes tolkningar av Bach, Beethoven
och Brahms samt även Grieg
(pianokonserten och balladen opus 24) har
rönt stor uppskattning. — W. var
under 1930-talet lärare vid
Riefling-inst. i Oslo och hon har, alltsedan hon
bosatte sig i Sverige, varit verksam
här som pianopedagog. — Gift 1945
med med. lic. Nils-Sture
Bråham-mar. U. B.
Valdemar Birgersson, konung, f.
omkr. 1240, f 1302. Föräldrar: jarlen
Birger Magnusson (bd 1 s. 320) och
prinsessan Ingeborg Eriksdotter. Om
V :s ätt se Folkungaätten. — Efter sin
barnlöse morbror konung Erik
Erikssons död 1250 valdes den då omyndige
V. på grund av faderns maktställning
och sin höga börd till dennes
efterträdare på tronen. Följ, år blev han
krönt i Linköping, vilket dock ej
inverkade på faderns ställning som
förmyndare och regent. Omkr. 1260
förmäldes han med den danska
prinsessan Sofia, dotter till konung Erik
Plogpenning. Först efter Birger jarls
död 1266 torde V. ha blivit rikets
verklige styresman. Om de första
åren av hans egen regering äro
källorna mycket fåmälda. Vid 1270-talets
början uppstod emellertid missämja
inom dynastien, emedan V.
undanhållit sin broder Erik dennes
fädernearv. Denne inlät sig i stämplingar
med den rebelliske stormannen Johan
Filipsson, som V. lät fängsla. Erik
tog då sin tillflykt till den norske
konungen Magnus Lagaböter, som
1273 gjorde ett fåfängt
medlingsförsök. Samtidigt hade V. undergrävt
sitt anseende genom att inleda en
kärleksförbindelse med sin svägerska,
den danska prinsessan Jutta, vilket
han senare sökte sona genom en
pilgrimsfärd till Rom. Konflikten
förvärrades sedan brodern hertig
Magnus framträtt som oppositionens
ledare och begivit sig till Danmark för
att värva trupper. V. ställde nu sin
lit till kyrkan, vars stöd han sökte
köpa med beviljande av ökade
privilegier. Våren 1275 besegrades han
av Magnus och Erik vid Hova i
Västergötland, varefter den förre
hyllades som konung. Efter nederlaget
flydde V. till Norge. Då han kort
därpå återvände till Sverige, där
biskoparna vägrat erkänna Magnus som
konung, blev han gripen. Magnus,
som eftersträvade en uppgörelse i
godo, frigav honom snart, varpå V.
uppehöll sig i Västergötland. Sedan
ett norskt medlingsförsök strandat
och den sv. kyrkan anslutit sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
