Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wigforss, Ernst - Wigström, Eva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wigforss
361
Wigström:
år 1947. W. har ofta framställts som
den sv. socialdemokratins store
teoretiker under årtiondena efter det första
världskriget. Detta kan sägas vara
riktigt om man gör vissa
reservationer och förty dligan den. Någon ny
lärobyggnad har W. inte uppfört; det
är ett eklektiskt och samlande drag
över hans ideologiska verksamhet.
Först och främst har han mer än
någon annan bidragit till att den sv.
socialdemokratin systematiskt
koncentrerat sig på de ekonomiska
problemen; därför har han i det hela
stått vid sidan av de strider som
särskilt under 1910- och 1920-talen
utkämpades inom partiet och i vissa
fall ledde till utbrytningar eller
fraktionsbildningar, ty dessa strider
gällde främst från ekonomisk
synpunkt sekundära problem,
statsskicket, försvaret och annat. W. har
representerat kungsådran inom sitt
parti under tjugu år och därmed i
stort sett den segrande linjen i sv.
politik. Denna linje har gått ut på
social och ekonomisk utjämning mer
än på förstatligande eller
socialisering, men bakom de skattereformer,
som främst gjort W. känd, har
legat ett perspektiv av
samhällsom-daning genom statliga aktioner; varje
reform har framställts som en etapp
på vägen mot ett stort mål. W. har i
sin inställning till statens
verksamhet gentemot det enskilda
näringslivet i ett icke socialistiskt samhälle
påverkats av engelska och sv.
nationalekonomer, men i sin aktiva
krispolitik — enligt vilken staten på
skilda sätt utan större hänsyn till
det rent finansiella skall se till
att produktionen ökas ■—• har han
gjort en banbrytande insats. I sin
bild av historien och den sociala
verkligheten är W. utan tvivel influerad
av marxismeu, men den allmänna
åskådning som färgar hans
handlande och tänkande kan inte sägas vara
helt bestämd av denna doktrin; här
finnas inslag av andra socialistiska
riktningar, främst kanske den med
syndikalismen befryndade engelska
gillesocialismen samt av modern
liberalism. Ovanligt medvetet utgår W.
från att den av ekonomiska och
sociala band så långt möjligt obundna
människan, som kan ägna sitt liv åt
det privata, som kan låta det inre
livet dominera, är utvecklingens mål.
ökad frihet för det stora flertalet
vinnes genom en utjämning, som ger
bättre villkor för majoriteten, och
genom en ekonomisk omvandling som
ger alla delaktighet i
produktionsmedlen. Verklig demokrati är inte för
handen förrän ett sådant mått av
ekonomisk jämlikhet och ekonomiskt
oberoende existerar, att den politiska
inställningen inte bestäms av den
sociala situationen. ”För varje
anhängare av den politiska demokratin,
som fått syn på riskerna i en
utveckling, där politisk makt skiljes från
ekonomiskt inflytande och ansvar,
blir därmed också kravet på ökad
ekonomisk och industriell demokrati
en nödvändighet. Det måste ingå i
det minimum av förändring som
kräves för att säkerställa en fredlig
utveckling.” Uttalanden som dessa
kunna leda till slutsatsen att W. anser
politisk demokrati förverkligad först
i ett socialistiskt samhälle. Men det
är tydligt att W. allt bestämdare
fasthäller att den politiska
demokratin, samtidigt som den på lång sikt
leder till socialismen, har ett
egenvärde, och några totalitära eller
halvt kommunistiska tendenser ingår
alltså inte i hans ideologi. Den
socialistiska omdaningen sker
successivt; ett led däri är den utjämning
som de höga skatterna medföra, oeh
det är i första rummet denna linje
som W:s praktiska verksamhet gällt.
Hur det färdiga socialistiska
samhället skall gestalta sig har W. inte
mera ingående angivit. Ett stort mått
av socialisering har i varje fall under
vissa skeden för W. varit ett medel till
målets vinnande; han har visat ringa
intresse och förståelse för tanken att
statsdrift oeh statsdirigering kan bli
farligt för den politiska och allmänt
medborgerliga friheten. Särskilt i sin
senaste skrift ”Socialism i vår tid”
(1952) betonar emellertid W. starkt
att socialismen måste förenas med
decentralisation och omfattande
beslutanderätt för skilda grupper; ett
slags självstyrelse för företag eller
industrigrenar synes här vara avsedd.
W:s socialism innefattar alltså inte
endast utjämning och andel för alla
i produktionsmedlen utan också en
utformning av förvaltningen som
skall ge garantier mot byråkratism
och maktkoncentration. Hur denna
ordning skall åstadkommas kan
knappast utläsas ur W:s skrifter.
Utmärkande för W. som författare,
talare och debattör är främst en
lysande intelligens, gnistrande av iver,
nyfikenhet, infall och uppslag.
Framställningen är medryckande och klar;
då W. anklagats för överdriven
taktik är det sannolikt delvis på grund
av hans förmåga att presentera det
osäkra och problematiska såsom
något självfallet, Alla frågor ställas in
i ett perspektiv, som ger läsaren och
åhöraren intrycket av att det gäller
något större än vad som för tillfället
behandlas; W. glöder av intresse för
sina egna meningar. Det patos som
uppbär insatserna slår inte över i het
retorik, än mindre i bullrande och
våldsam demagogi; prägeln av finess
och intellektualitet bevaras även dä
det agitatoriska syftet präglar
inläggen; W. har därför blivit en samtidigt,
måttfull och medryckande
folktalare-Genom W:s ”Minnen” (1—3, 1951—•
54) — ett av de främsta memoarverk
som utkommit i Sverige —
kompletteras bilden av hans utveckling och
karaktär. Ända från barndomstiden
synas lycka, harmoni och stabilitet ha
varit väsentliga drag; idealismen,
idé-intresset, den sociala känslan ha vuxit
och funnit sin form till synes utan
inre kriser eller mera d jupgående
problematik. Den spänning, som har
tecknats i orden humor och melankoli,
har på ett märkligt sätt varit denna,
stora begåvning främmande; ytterst
sällan möter man en så naturlig, så.
obesvärad balans på ett intellektuellt
och moraliskt så högt plan oeh i
förening med så mycken medvetenhet.
Trots vitaliteten och ivern förmärks
en svalhet i temperamentet, som å ena
sidan markeras genom en
älskvärdhet på gränsen till det ointresserade
och osårbara, en tolerans utan
själv-övervinnelse, å andra sidan i en viss
brist på personlig värme och
frodig-mänsklighet. En behovslöshet, som
knappast har att göra med asketism,,
fulländar bilden av denna rena
politiska idealism. — Gift 1913 med Eva
Jönsson. H. T.
Eva Wigström.
Wigström, Eva, författarinna,
folklorist, f. 24 dec. 1832 i Råga
Hörstad, Asmundtorps skn, Malmöh. län,
t 5 jan. 1901 i Hälsingborg.
Föräldrar: lantbrukaren Pål Nilsson och
Pernilla Jönsdotter. —- W.
härstammade från ett förmöget bondehem.
Hon deltog som ung i arbetet på
gården men fick även undervisning av
huslärare och begagnade till buds
stående möjligheter att tillfredsställa sin
läshunger. Efter sitt giftermål 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
