Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Zellbell, Ferdinand - Zellén, se även Sellén - Zellén, Johan af - Zellman, se även Sellman - Zellman, Tollie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zellén
466
Zellman
spel ”11 giudizio d’Aminta” (med
text av L. Lazaroni) uppfördes på
kejsarinnan Elisabets födelsedag
1758. År 1765 blev Z. sin faders
efterträdare som organist vid Storkyrkan
i Stockholm. Vid 1760-talets slut
framträdde han som konsertledare
oeh utmärkt dirigent och höjde
avsevärt orkesterns nivå; bl. a.
framfördes de s. k. kavaljerskonserterna på
Riddarhuset 1769—70 och hölls 1767
en värdig minnesfest över Roman. Vid
förberedelserna till grundandet av
Mus. akad. 1771 spelade Z. som ende
yrkesmusiker en viktig roll; han blev
s. å. led. av akad., fick i uppdrag
att utarbeta statuterna och var 1772
—74 dir. för akad:s läroverk. Av
hans produktion må ytterligare
nämnas en festkantat, avsedd för Adolf
Fredriks ankomst till Sverige 1743,
men uppförd först 1750 (text av fru
Nordenflycht), musiken till
Gyllenborgs operabalett ”Sveas högtid”
(1774), en violoneellkonsert
(nyupp-förd i sv. radio), pianosonater och
tre solokantater med stråkar. Mindre
betydande är Z. i sina symfonier,
som förråda Romans inflytande. ■—•
Z. var lika uppskattad som violinist
som i egenskap av orgel- och
klaver-spelare och väckte uppseende genom
sin förmåga till fritt fantiserande.
Om också utnyttjandet av hans
betydande talang delvis hindrades genom
hans envishet, självbelåtenhet och
tämligen tröga arbetstempo, så måste
dock Z. betraktas som ”en av
Frihetstidens och den begynnande
Gustavianska epokens mest
framträdande inhemska musikergestalter” (S.
Walin). — Ogift. — Litt.: E.
Sundström, ”F. Z. d. y. och hans opera II
giudizio d’Aminta” (i Sv. tidskr. för
musikforskning 1919); S. Walin,
”Beiträge zur Geschichte der
Schwe-dischen Sinfonik” (1941); dens. ”Mus.
akad. Förhistoria, första stadgar och
instiftande” (Uppsala univ:s
årsskrift 1945); E. Haeger,
”Anteckningar om F. Z. d. y.___” (i Sv.
tidskr. för musikforskning 1952). R. E.
Zellén, se även Sellén.
Zellén, Johan Olof af, skogsman,
ämbetsman, f. 3 aug. 1844 i
Stockholm, f 9 sept. 1906 därstädes.
Föräldrar: expeditionssekreteraren Nils
Wilhelm af Z. oeh Charlotte
Johanna Johansson. — Z. blev student i
Uppsala 1862 och genomgick
Skogs-inst. 1863—64. Efter förordnanden
som extra överjägare i Kopparb. län
och Stockholms län blev han andre
skogsförvaltare hos Stockholms läns
hushållningssällskap 1865, tf. andre
lärare vid Skogsinst. 1867, tf.
föreståndare för Danielslunds
(Kolleber-ga) skogsskola och överjägare i
Kristianst. län 1868 samt tjänstförrät-
Johan af Zellén.
tande jägmästare i Gästriklands
revir 1870. Han var skogsförvaltare vid
Österby bruk i Uppland 1871—81 och
samtidigt vid Söderfors bruk där
1872—82. Z. utnämndes 1880 till
jägmästare först i Finspångs revir i
Östergötland och senare i Gästriklands
revir. År 1882 knöts han till
Domänstyr. som tf. föredragande på dess
skogsavd., och från 1883 till sin död
var han byråchef där. År 1903
invaldes han i Lantbruksakad. —■ Z. var
en skicklig och betydande skogsman.
Han skapade vackra skogar vid
Söderfors och österby, och under hans
ledning genomgick den statliga
skogsvården i s. och mell. Sverige en
storartad utveckling. Bland hans skrifter
må nämnas ”Handledning vid skogars
indelning till ordnad hushållning”
(1867, med tillägg 1869), ”Om
tillväxtborren och dess användande”
(1893), ”Handbok för skogsägare och
skogsmän vid skogars värdering och
tillgodogörande” (1900), ”Synpunkter
vid beräkning af skogstillväxten”
(1903), ”Om våra skogars framtid”
(1905; Skogsvärdsförenis
folkskrifter, 2) och ”Om våra skogars bättre
vård och högre afkastning” (1906);
i sistn. arbete framlade han ett
program för en mer intensiv
skogsskötsel. — På Z:s förslag grundades 1902
Fören. för skogsvård, där han utsågs
till v. ordf.; genom hans framsynthet
blev den en sammanslutning ej blott
för statens skogstjänstemän utan för
alla för skogen intresserade. ■— Gift
1874 med Christina Augusta
Nordgren. ■— Litt.: biografi av G. Schotte
i Skogsvårdsförems tidskr. 1906.
S.L.
Zellman, se även Sellman.
Zellman, Berta Alice Viktoria
(T oll i e), skådespelerska, f. 31 aug.
1887 i Stockholm. Föräldrar:
artisten Carl Magnus Z. och Betty
Nilsson. —■ Efter skolgång i Nyköpings
läroverk för flickor började Z. sin
sceniska bana vid ett par av
landsortens resande sällskap men kom 1910
till Folkteatern i Stockholm, där hon
följ, år slog igenom som Jenny i A.
Sandbergs ”33 333”. Efter ett par år
vid Vasateatern 1912—14 var hon
åter 1914—16 engagerad vid
Folkteatern. Åren 1916—17 tillhörde hon
Intima teatern och 1917—18
Lorens-bergsteatern i Göteborg. Hon var
anställd vid Albert Ranfts scener 1919
—24 och hos Ernst Eklund 1924—
25. Åren 1926—30 uppträdde hon i
den då nygrundade
Brunius-Ekmans-ka ensemblen på Oscarsteatern. Under
senare år har hon huvudsakligen
ägnat sig åt gästspel på olika scener i
Stockholm och Göteborg samt pä
turnéer i landsorten och tidvis även i
Helsingfors. Hon har dessutom med
stor framgång uppträtt i en rad
filmer. ■—■ Redan de första roller Z.
utformade på stockholmsscenen
grundläde hennes popularitet hos publiken
och kritiken. Hon visade sig vara i
besittning av en påfallande scenisk
charm, en livfull oeh färgstark
ka-raktäriseringsförmåga och en
replik-föring buren av insinuant kvickhet
och gäckande ironi. Många av de i och
för sig föga märkvärdiga roller som
Z. utförde blevo genom hennes
originella och fyndiga utformning små
mästerverk av tillspetsad
karaktäri-seringskonst. Intill höjden av
virtuositet drev hon konsten att säga en
till synes alldeles oskyldig replik med
dold undermening av lätt betänklig
beskaffenhet. Tonfall och mimik
förenade sig i dylika fall till en komisk
effekt av oemotståndlig slagkraft.
Bland hennes många lyckade
scengestalter kunna nämnas Mrs Baxter
i H. H. Davis’ ”Mollusken”, där hon
gav en lika roande som psykologiskt
träffsäker bild av den makliga
damen som i grund förstår konsten att
Tollie Zellman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
