Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zellman, Tollie - Zenzén, Nils - Zethelius, släkt - 1. Zethelius, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zenzén
467
Zethelius
låta andra arbeta för sig utan att
vilja erkänna sin passivitet, Annie i
A. Schnitzlers ” Anatol”, Marthe
Bour-dier i de Flers’ och de Caillavets
”Kungen”, titelrollen i G. Kaufmans
och M. Connellys ”Dulcy”,
arbetarhustrun Anna Maurrant i E. Rices
”Trettiosjunde gatan”,
cirkusrytta-rinnan Simida i L. Andrejevs ”Han
som får örfilarna” och Julia
Hylte-nius i Hj. Bergmans ”Hans nåds
testamente”. Också i historiska
roller har Z. vid flera tillfällen med
framgång prövat sina krafter, så t. ex.
som lady Sneerwell i R. Sheridans
”Skandalskolan”. Bland hennes
roller från senare år kunna nämnas den
ålderstigna kokotten i Colettes
”Ché-ri”, en gestalt präglad av grotesk
komik, och drottning Anna i
Scri-bes ”Ett glas vatten”, där hon visade
sig alltjämt behärska replikföringens
konst. — Av Z:s talrika filmfigurer
kunna särskilt nämnas två
skådespe-lerskeporträtt: den gamla
skådespelerskan i ”Karriär”, en gestalt
formad med intensiv kraft och sanning,
och aktrisen på dekis i ”Medan
porten var stängd”. Som komedienne har
Z. utvecklat ett strålande spelhumör
i åtskilliga filmlustspel. — Gift 1)
1916—18 med konsuln Viggo Berch;
2) 1918—23 med kamrern Carl
Holmquist. O. W.
Zenzén, Nils Magnus, geolog,
mineralog, f. 28 jan. 1883 i Skövde.
Föräldrar: manufakturhandlanden
Fridolf William Z. och öda
Wilhelmina Gustafva Wahlbom. — Efter
mogenhetsex. i Karlstad 1901 blev Z.
fil. kand, vid Uppsala univ. 1906
och fil. lic. vid Stockholms
högskola 1914. Han blev fil. hedersdr
i Uppsala 1954. Z. var 1914—16
amanuens, 1916—26 assistent och 1926—
50 museiassistent vid Riksmus. —
Z. har bl. a. en betydande andel i den
detaljerade geologiska karteringen
under 1900-talets första decennium
av Sveriges största malmfält,
Kiruna-fältet. Därjämte har han verksamt
bidragit till utforskandet av
fjällkedjans geologi, särskilt dess norra oeh
sydligaste delar. Han har lämnat ett
flertal värdefulla bidrag till den
systematiska mineralogin men har
som mineralogisk forskare huvudsaki.
varit historiskt inriktad. Hans
forskning inom geologins historia har
verkat banbrytande i Sverige, och han
har visat vilka rika, ännu föga
utnyttjade källor vissa av landets
gamla arkiv i detta avseende kunna
utgöra. Bland Z:s ett femtiotal
skrifter kunna nämnas ”Studier i och
rörande Bergskollegii mineralsamling”
(1920—22), ”Geologiska kartor och
geologisk kartläggning i Sverige före
upprättandet av Sveriges Geologiska
Nils Zenzén.
Undersökning” (1925), ”On the first
use of the term Feldtspat... by
Daniel Tilas in 1740” (1925), ”Försök
till historik över Cederbaumska
mineralsamlingen i Oskarshamn” (1930),
”Om den såsom svenskt krigsbyte i
Prag är 1648 tagna s. k. stora
rubi-nen” (1930), ”Uppgifter om varvig
lera i vår äldre litteratur” (1934)
och ”Från den tid, då vi skulle
trans-mutera järn till koppar och få lika
mycket silver i Sverige som gråberg”
(1936). Efter Hj. Sjögrens död 1922
avslutade Z. 1923 utgivandet av en
sv. övers. (”Om Järnet”) av
Sweden-borgs stora verk ”De ferro” av 1734.
I S. Lindroths ”Swedish Men of
Science” (1952) författade Z.
biografierna över J. G. Wallerius och A. F.
Cronstedt, och i Lychnos 1953
publicerade han Wallerius’ självbiografi.
—• Z. var 1940 ordf, i Geologiska
fören. i Stockholm. — Gift 1914 med
Helga Augusta Wikström. S. L.
Zethelius, släkt, troligen
härstammande från Säthälla i Säby skn,
Jön-köp. län. Släktens äldste kände medl.
var hemmansägaren i Säby by i
ör-berga skn, Östergötland, Oluf
Jönsson (f 1668). En sonson till honom,
garvarmästaren i Stockholm Lars
Eriksson (f. 1678, f 1739), tog omkr.
1700 släktnamnet Sithelius, som han
omkr. 1705 ändrade till Z. Hans äldste
son var garvaren och
läderfabrikören i Stockholm Eric Gustaf Z. (f.
1710, f 1767). Bland dennes söner
märkas guldsmeden i Stockholm Per
Z. (Z. 1) och garvarmästaren
därstädes Gustaf Adolf Z. (f. 1749, f 1784).
— Z. l:s äldste son Per Z. (f. 1772,
f 1867) överflyttade till Frankrike
och var slutligen fransk generalmajor.
En yngre son till Z. 1 var
guldsmeden och bruksägaren Adolf Z. (Z. 2).
En son till honom, bruksägaren Per
Fredrik Z. (f. 1812, f 1887), blev far
till överdir. och chefen för
Kontroll
styr. Fredrik Wilhelm Z. (f. 1856,
t 1932), vars son är kammarherren
Fritz Adolf Z. (f. 1890). En yngre
son till Z. 2, bruksägaren Erik
Wilhelm Z. (f. 1815, f 1873), blev far till
a) majoren vid Livreg. till fot
Gustaf Erik Z. (f. 1846, f 1921), gift med
skriftställarinnan Ingeborg Sofia
Carolina Z. f. Sparre (f. 1862, j- 1923),
känd som författarinna av kokböcker
m. m., b) bergsingenjören Herman
Fredrik Z. (f. 1850, f 1917) och c)
metallurgen och hytteingenjören vid
Stora Kopparbergs bergslags ab.
Lorentz Ludvig Z. (f. 1855, f 1907),
far till överläkaren vid Falu lasaretts
ögonavd. Ludvig Magnus Z. (f. 1892).
Z. 2:s yngste son, protokollssekr.
Henrik Philibert Z. (f. 1825, f 1899),
blev fai’ till kanslisekr. i
Jordbruks-dep., senare dir. i Sv. handelsbanken
Erik Gustaf Z. (f. 1868). En brorson
till honom är hovrättsrådet i Svea
hovrätt Erik Z. (f. 1899). —
Ovannämnde garvarmästaren Gustaf Adolf
Z. blev farfar till
kommendörkaptenen av första graden vid flottan
Adolf Viktor Z. (f. 1818, f 1877).
Hans son, verkst. dir. i
Livförsäkringsbolaget Balder,
överstelöjtnanten Johan Arvid Z. (f. 1849, f 1924),
blev far till marindir. av första
graden i marinens reserv Gustaf
Arvidsson Z. (f. 1887).
1. Zethelius, Per, guldsmed, döpt
14 nov. 1740 i Stockholm, f 8 juli
1810 därstädes. Föräldrar: garvaren
Eric Gustaf Z. och Margaretha
Christina Lund. — Z. kom i lära 1756 hos
sin morfar guldsmeden Petter Lund.
Han blev gesäll 1760 och mästare i
Stockholm 1766. Mästerstycket var
en kaffekanna. Senare övertog Z.
morfaderns verkstad, vilken under hans
ledning snabbt utvecklades. Z:s
tidigare arbeten falla inom rokokon,
men han kom senare att framstå som
den gustavianska stilens främste
mästare. Han förenar en utomordentligt
högt uppdriven hantverksskicklighet
med säker formkänsla och utpräglat
konstnärlig blick. Den gustavianska
stil som han representerar har främst
franska rötter och är bl. a. beroende
av Aen ledande franske guldsmeden
Robert Joseph Augustes arbeten i
klassicistisk anda. Z:s stil utmärkes
av fasthet och renhet i linjerna, säker
avvägning och lugn måttfullhet. Från
att i sin ungdom ha varit framför
allt konsthantverkare oeh
konstnärligt strävande silversmed blev Z. med
sin rörelses utveckling mer och mer
företagsledare, varom hans såsom ett
nådevedermäle undfångna titel
”di-recteur” vittnar. — Gift 1) 1767 med
Christina Thunia, f 1770; 2) 1778
med Catharina Emerentia Westrell.
A. H—ck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
