Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Åkerman, Richard - 4. Åkerman, Joachim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åkerman
505
Åkerman
att 1866 oeh 1868 ha varit tf. lärare
i järnets metallurgi vid Bergsskolan
i Falun blev han vid dess flyttning
till Stockholm och förening med
Teknologiska inst. 1869 adjunkt i
metallurgi och hyttkonst. Är 1877, vid
omorganisationen till Tekn.
högsko-lan, utnämndes Å. till lektor, och 1883
—91 var han prof, i de nämnda
ämnena där och föreståndare för
bergs-skoleavd. samt 1890—1908 led. av
styr, för högskolan. Han var 1892—
1905 generaldir. och chef för
Kommerskollegium. För studium av
järnhanteringen företog han, delvis på
Jernkontorets bekostnad, resor inom
Europa och till Förenta staterna. —
Främst genom sitt författarskap
gjorde Ä. betydande insatser till gagn
för den praktiska metallurgin. Han
var en skrivbordspraktiker, som
”byggde pä teoretisk grund och
andras experimentella resultat”
(Hu-bendick). De viktigaste av hans
många skrifter behandla
masugnspro-cessen oeh särskilt dess termiska
förhållanden, bl. a. varmblästerns
betydelse (1871), reduktionsförloppet i
masugnen (1872), kisels, svavels,
fosfors och mangans inflytande på järns
egenskaper (1873), järnmalmers
röstning (1880), järns färskning särskilt
genom bessemermetoden (1880, 1893),
de för olika masugnsslaggers
smältning nödvändiga värmebehoven (1886,
ett uppmärksammat arbete),
ändamålsenlig framställning av
tackjärns-gjutgods (1889) och generering av
bränslegas (1891, tills, med E.
Odel-stierna m. fl.). De flesta av
skrifterna, bl. a. de nämnda, publicerades i
Jernkontorets annaler, och många
översattes till andra språk. — Ä. var
led. av den sv. kommittén för
utställningen i Köpenhamn 1872 och för
världsutställningarna i Wien 1873,
Philadelphia 1876 och Paris 1878,
ordf, i den sv. kommittén för
världsutställningarna i Chicago 1893, Paris
1900 och S:t Louis 1904 samt led. av
centralkommittén för
Stockholmsutställningen 1897. Han tillhörde Första
K. som högerman 1892—1910 och
mel-lanrikslagskommittén 1895—97 och
var ordf, i yrkesfarekommittén 1905
—09. Dessutom hade han uppdrag
bl. a. som ordf, i Stora Kopparbergs
bergslags ab:s styr. 1915—17
(styr.-led. från 1891), Sv.
lifförsäkringsan-stalten Odens styr. 1904—22 (v. ordf,
från 1895), Stockholm—Västerås—
Bergslagens järnvägsab:s styr. 1899
— 1917, Letterstedtska fören. 1905—
21 och Abraham Rydbergs stiftelses
direktion 1904—18, v. ordf, i
Stockholms högskolas styr. 1894—97 och
Nobelstiftelsens fullmäktige 1908—
22 (led. från 1902) samt styr.-led. i
Skandinaviska kreditab. 1901—21.
Richard Åkerman.
Han blev fil. hedersdr i Uppsala 1893,
led. av Vet. akad. 1875 (preses 1895
—96) och Lantbruksakad. 1878
(hedersled. 1909) samt hedersled, av Ing.
vet. akad. 1920. Är 1885 erhöll han
bessemermedaljen i guld av The Iron
and Steel Institute och 1894
Jernkontorets stora guldmedalj. — Gift 1867
med Maria Gustaf va Clason. ■— Litt.:
biografier av J. A. Leffler i
Jernkontorets annaler 1922, av A. F. Enström
i Vet. akad:s årsbok 1923, av E.
Hu-bendick i samma årsbok 1948. S. L.
4. Åkerman, Gustaf Richard J
o-a c h i m, arméofficer, kommunalman,
politiker, f. 31 okt. 1868 i Falun. Son
till Ä. 3. — Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1887 och utbildning vid
Krigsskolan på Karlberg blev Ä. 1889
underlöjtnant i Livreg:s
grenadjär-kår och utnämndes efter att 1892—94
ha genomgått Krigshögskolan till
löjtnant 1895. Sedan han 1898
intagits i Generalstaben befordrades han
till kapten 1902 och var major och
chef för eentralavd 1908—11. Han
var kapten vid Norrbottens reg. 1906
—08, blev överstelöjtnant vid Södra
skånska infanterireg. 1911, överste
och chef för Västmanlands reg. 1915
samt chef för 10:e infanteribrigaden
1918. Därjämte var han 1904—09
lärare i härordningslära oeh
generalstabst jänst vid Krigshögskolan. Är
1920 lämnade han den aktiva tjänsten
och blev generalmajor på reservstat.
— Ä. vann tidigt stor förtrogenhet
med de försvarspolitiska problemen.
Han var notarie i det riksdagsutskott
som behandlade 1901 års
härordnings-förslag och därunder även verksam
som sekr. Vid förhandllingarna i
Karlstad 1905 om unionens
upplösning var han ett av de lantmilitära
biträdena åt den sv. delegationen;
hans anteckningar om denna
verksamhet finnas i A. Wåhlstrands
”Karlstadskonferensen 1905” (1953).
Han invaldes av högern i Andra K.
vid vårvalet 1914 och var suppl. i
försvarsutskottet s. å. Han kvarstod som
riksdagsman till 1918 och var där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
