Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnsköld, Per Abraham - Örström, se även Öhrström - Örström, Olof - Örtenblad, släkt - Örtenblad, Thorsten - Örtendahl, Ivan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örström
542
örtendahl
ningen av bygden genom
hemmans-klyvning, torpbebyggelse oeh
nybyg-gesanläggningar. Genom en
mark-nadsreform sökte han komma till
rätta med lanthandeln och föreslog
anläggandet av en köping i Jämtland,
en tanke som 1786 blev verklighet
genom Östersunds grundande. För att
öppna Jämtland väg till havet
framlade han projekt att göra Indalsälven
segelbar. Norrlandsstädernas strävan
att vinna stapelstadsrätt hade en
gynnare i Ö., som dock vid frågans
avgörande 1765 såsom hatt icke kunde
öppet framträda. ö:s namn är även
fäst vid de första kartorna över
Väs-ternorrl. län, som sedan utgjorde
grunden för Hermelins kartverk. —
Ö:s reformer och projekt voro ofta
både nödvändiga och nyttiga med
framtiden för sig. Stundom byggde
han på existerande förhållanden och
tidigare initiativ. Hans personliga
deltagande i upplysningsarbetet och
hans mycket folkliga sätt att
uppträda äro väl vitsordade. Dock hade Ö.
i många fall den konservativa
allmogen mot sig i sitt något forcerade
reformnit. Mot hans skattepolitik, där
han på ett hänsynslöst sätt fann
utvägar att utkräva högre pålagor, kom
motståndet öppet till utbrott strax
före 1769 års riksdag. Ö:s berömda
berättelse till riksdagen är en typisk
försvarsskrift för hans förvaltning
och framkallade både motståndare
och försvarare. S. å. flyttade ö.
genom tjänstebyte till Södermanlands
län. — På sin nya post kom ö. ej att
spela samma roll som i Norrland.
Hans främjande av potatisodling och
linslöjd är likväl betygat liksom
en viss självrådighet i
ämbetsutövningen. Han synes ej rätt väl ha
trivts i de aristokratiska kretsarna
och vid hovet — hans maka var
statsfru hos drottningen — och
karakteriserades av hovmannen G. J.
Ehren-svärd som en ”även så obetydlig
person i sitt hus som i sitt län”. Ö. blev
friherre 1771. Efter honom har
Örnsköldsvik uppkallats. — Gift 1759
med Ulrika Eleonora von Berchner.
H. Wn
örström, se även öhrström.
örström, Olof Valfrid, pedagog,
folkbildningsman, skriftställare, f. 24
dec. 1869 i Lund, f 3 april 1949 i
Stockholm. — ö. blev student 1890,
fil. kand. 1892, fil. lic. 1898 och fil.
dr 1899, allt i Lund, och var docent
i statistik och statskunskap där 1899
—1900. Efter att ha verkat ss.
lärare i Östersund 1901—04 och ord.
adjunkt där 1904—12 var han
knuten till Jakobs (sedermera Vasa)
realskola i Stockholm ss. adjunkt i
historia och geografi 1912—35. Vid
sidan av sin lärargärning bedrev ö.
en livlig verksamhet ss.
populärvetenskaplig föreläsare landet runt
och skriftställare i politiska och
kulturhistoriska ämnen. Särskilt de
korta monografierna i serien
”Männen föi- dagen” över flera av förra
världskrigets ledande personligheter
äro representativa för hans
framställningskonst med dess medryckande
och åskådliga stil och dess djup och
bredd i det historiska perspektivet.
I E. Svenséns ”Sveriges historia för
svenska folket” behandlade Ö. det
bernadotteska skedet (del V delvis,
1922; hela del VI, 1925). Han var även
medl. av red. av Nordisk familjeboks
3:e uppl. oeh skrev flitigt i
dagspressen, bl. a. Jämtlands-Posten, Sv.
Dagbladet och Aftonbladet, där han var
utrikespolitisk red. 1914—20. Ö:s
drsavh. ”Sexualproportionen” (1899)
är en statistisk undersökning av
könens födelsefördelning. —■ Gift 1)
1903—24 med T yra Augustin ; 2) 1925
med Anna Lotten Villner. G. W.
Örtenblad, släkt från Dalsland,
vars äldste kände stamfar, prosten
och kyrkoherden i Rölanda i Dalsland
Jacob ö. (f. 1745, f 1809), lär ha tagit
släktnamnet ö. efter födelsesocknen
ör. Från en äldre son till honom,
prosten och kyrkoherden i ör, fil. och
teol. dr Olof ö. (f. 1782, f 1852),
härstamma alla nu levande medl. av
släkten. Dennes äldste son, kyrkoherden
i ör Carl Thorsten Ö. (f. 1817, t
1855), blev far till rådmannen i
Luleå Olof Herman Thorsten ö. (f. 1849,
t 1917), kyrkoherden i Hedemora,
sedermera dir. för praktiska teol. inst.
vid Uppsala univ., e. o.
hovpredikanten Per Johan Harald Thorsten ö.
(f. 1852, f 1914) och rektorn vid
Högre allm. läroverket å Södermalm
i Stockholm Olof Gustaf ö. (f. 1854,
f 1936). En yngre son till prosten
Olof ö., kaptenen vid Bohusläns reg.
Johan Olof ö. (f. 1825, t 1866), blev
far till kontrollören vid postverket
Olof Johan ö. (f. 1853, f 1909) och
över jägmästaren Thorsten ö. (se
nedan). En son till kontrollören Olof
Johan ö. är översten Johan Olof ö.
(f. 1888).
Örtenblad, Veit Thorsten,
skogsman, botanist, ämbetsman, f. 26 april
1855 i Tanums skn, Göteb. län, f 19
jan. 1917 i Stockholm. Föräldrar:
kaptenen Johan Olof ö. och Gustaf va
Catharina Wittrock. — ö. avlade
mogenhetsex. i Göteborg 1877 och
genomgick Skogsinst. 1878—80 samt
forstakad. i Eisenach 1882—83. Efter
div. förordnanden, bl. a. som
amanuens i Domänstyr, från 1884, blev
han tjänstförrättande jägmästare i
Norra Medelpads revir och tf.
föreståndare för Sillre skogsskola 1888,
bitr, jägmästare i nämnda revir 1890
och jägmästare i Mell.
Ångermanlands revir 1891, varjämte han
utövade tillsyn över flera enskilda bolags
skogar. År 1900 utnämndes han till
överjägmästare i Västerbottens (från
1902 Ume) distrikt, och från 1905 var
han byråchef i Domänstyr,
(skogs-avd., senare andra skogsbyrån). I
skogsvetenskapligt syfte gjorde han
studieresor till Tyskland,
österrike-Ungern och Frankrike. — Ö. var högst
förtjänstfullt verksam inom
skogs-skötseln och skogsbotaniken; särskilt
intresserade han sig därvid för våra
trädarters olika former och för
växtgeografiska frågor. Tills, med C. G.
Holmerz utförde han på statligt
uppdrag undersökningar i Norrbotten;
deras arbete ”Om Norrbottens
skogar” (1886; Bihang till Domänstyr:s
berättelse för 1885) och det av ö.
ensamt utgivna, viktiga arbetet ”Om
skogar och skogshushållning i
Norrland och Dalarne” (1894; Bihang . ..
för 1893) behandla trädens tillväxt
på olika växtplatser och i skilda
slu-tenhetsgrader samt ha haft
grundläggande betydelse för det norrländska
skogsbruket. Andra skrifter av ö. äro
bl. a. ”Om Sydgrönlands drifved”
(1881), ”Undersökningar om tallens
tillväxt i Norrbottens län” (1886),
”Om ordnad timmerblädning” (1892)
och ”Anteckningar till trädens
biologi” (1902). Inom
naturskyddsrörelsen var han aktiv, såsom hans
monografi ”Murgrönan i Sverige” (1915)
och hans utredning om naturskydd
utmed vägarna (1916) visa. ö. var
sekr. i 1896 års norrländska
skogs-kommitté och tillhörde 1905 års
sakkunniga rörande skogsbeskattning. I
Fören. för skogsvård i Norrland var
han styr.-led. 1892—1906 (sekr. 1892
—1901) och red. för dess tidskr. från
1893. Tills, med K. Fredenberg utgav
han tidskr. Skogsvännen 1901—04.
Han invaldes i Lantbruksakad. 1908.
— ö. var även kommunalt verksam,
bl. a. som ordf, i Sollefteås
municipal-styr. — Gift 1891 med Anna Lovisa
Hellström. — Litt.: biografi i
Sveriges natur 1917, av Th. W. Hermelin
i Skogsvårdsförems tidskr. s. å., av
A. Holmgren i Norrlands
skogsvårds-förb:s tidskr. s. å., av K. Fredenberg
i Landtbruksakad:s handl. och tidskr.
s. å., av H. Hesselman i Sv. botanisk
tidskr. 1918. S. L.
örtendahl, Ivan Anders,
träd-gårdsman, f. 26 febr. 1870 i Deger
-fors, Örebro län, t 21 aug. 1935 i
Uppsala. Föräldrar: majoren i armén,
trafikdirektören vid Statens
järnvägar Ivan Albin Ö. och Aurora
Christina Millén. — Efter mogenhetsex. i
Östersund 1890 och genomgång av
trädgårdsskolan vid
Experimentalfäl-tet 1890—91 praktiserade ö. i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
