Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gondera klädde sina känslor i ord, skyndade vi om hvar
andra.
Var det möjligt? Kunde det väl vara han?
Den följande dagen var det första gången efter vår
återkomst till Lund, som vi samlades till middagen. De
föregående dagarne hade hvar och en ätit på sitt rum.
Då jag inträdde i salen, fann jag samme karl, som
jag mött i trappan, stående med en servet öfver armen.
Jag förstod nu, att han var anstäld som betjent hos
professorn i stället för den gamle, som kort före deras resa
till Stockholm aflidit. ’
Professorn kunde icke tåla qvinliga domestiker inne
i rummen, utan uppassningen och städningen af hans rum
hade alltid blifvit bestridd af en betjent.
Under måltiden fick jag tid att närmare granska
den nykomne.
Icke något tvifvel mer: jag hade ej misstagit mig,
då jag vid mötet i trappan trodde mig känna detta
an-sigte.
Det var ingen mer och ingen mindre än svarta
Stinas Janne.
Den blick, han kastade på mig, då han passade upp,
sade, att han känt igen positivspeiarens son. Jag erfor
dervid visserligen icke något af min gamla fruktan för
honom, men väl en aning om, att Janne skulle låta mig
få betala, att jag hade plats vid det bord, der han
passade upp.
Jag fruktade icke mera hans misshandlingar, icke
hans knytnäfvar; men så mycket mera hans tunga, Det
låg något af skadefröjd i den blick, han fäste på mig.
Han tycktes vilja säga: uVänta du, min fine herre; mitt
gamla agg har icke försvunnit, ehuru jag vuxit upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
