Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ville taga till flykten. Jag vill qvarhålla det, men jag
känner, att det kalkar mig ur händerna, och jag liksom
förföljes af ledsamma tankar.
Hon lutade pannan i båda händerna och fortfor:
— Dagen före balen var jag så lycklig, att jag
tyckte, att jorden icke bar någon lyckligare, och nu
rades jag för att granska det, som då utgjorde min lycka.
— Hvad är orsaken till denna förändring? frågade
Berta. — Något måste ha framkallat den oro, som nu i
tvenne dagar plågat dig, utan att du för mig gifvit den
något namn. Hvilken tauke är det, som sysselsätter dig?
— Det vågar jag ej hviska till mig sjelf, svarade
Gertrud, — än mindre uttala den för någon, och det är
ej heller värdt att tala derom. I detta enda fall kan
jag ej vara uppriktig emot dig, och för att säga
sanningen, tror jag, att det onda egentligen ligger i min
inbillning.
Nu lyfte hon upp ansigtet, såg på Berta och
smålog, i det hon tillade:
— Jag tror, att man i allmänhet är något enfaldig,
då man är kär; men hvem kan hjelpa det? Säg mig,
Berta, har du någonsin varit kär?
Berta rodnade.
— Hvem har ej någon gång i sitt lif erfarit, livad
kärlek är? Afven jag liar känt, huru en q vinna kan
älska.
— Då skall du förstå mig, om jag säger, huru jag
älskar. Det är alldeles icke såsom i romaner, der man
lider och strider, glöder och brinner; utan det är, som
om min kärlek vore solen i mitt lit: allting framstår i
en skönare dager, så länge solen lyser; men tag bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
