81 (Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

81

enligt min mening råd att förlora en enda fågelart ur vår
fauna men böra hellre se till att artantalet om möjligt ökas
utöver det nuvarande. Inom en mycket senhistorisk tid ha
vi förlorat den älskliga skärfläckan och den ståtlige, så
jaktbare stortrappen. På väg att utgå ur vår fauna äro:
stenknäcken, nötkråkan, härfågeln, turturduvan, sparvugglan,
järpen, rördrommen, hägern, dubbla och halvenkla bäckasinen,
långnäbban, svarttärnan, småtärnan, dvärgmåsen m. fl.¹ Gladan
och bruna och blå kärrhöken samt havsörnen bland
rovfåglarnas släkten föra en tynande tillvaro, så att redan nu
fullständig fridlysning måst tillgripas för de tre förstnämnda av
dessa arter. Kungsfiskaren och stepphönan² hava gjort fåfänga
ansatser att erövra vårt land till häckningsort. Svarta storken
är en sagofigur, som dock haft sin motsvarighet i
verkligheten, och när även den vita storken, hans frände, skall dela
sin svarta namnes öde torde blott vara en tidsfråga. Listan på
försvinnande fågelarter är härmed icke genomgången, men
de namngivna, inemot 10 procent av våra 300 arter, torde
vara nog många för att ge ett begrepp om, att det är
illa ställt med vårt fågelskydd. Detta bevisas även därav,
att det blivit glest jämväl i lederna av de fåglar, vilka vi
äro vana att se inne på våra husknutar: mesar, flugsnappare,
rödstjärtar, nötväckor, svalor m. fl.³

Förtjäna nu fåglarna att de skyddas? Ja, utan tvivel. Icke
allenast därför, att de äro bland de älskligaste av alla skapade
varelser, att de ge liv åt naturen såsom inga andra av de

[1]
Sveriges natur 1920.

[1] ¹ Denna uppräkning torde behöva granskas något närmare. Stenknäcken,
som uppträder mer eller mindre periodiskt i södra Sverige, kan knappast sägas
vara stadd i utdöende. Nötkråkan är likaledes periodisk i sitt uppträdande.
Turturduvan har aldrig varit att anse som konstant häckfågel i Sverige. Järpen har
visserligen på senare tider starkt avtagit i de flesta trakter av landet, men torde
knappast kunna sägas vara i utdöende annat än inom sitt sydligaste
utbredningsområde. Hägern slutligen har under senare år visat tendens att ökas och att
utbreda sig längre norr ut i landet. Anm. av red.

² Stepphönan har, så vitt vi veta, icke träffats häckande i Sverige utan endast
uppenbarat sig här under sina periodiska vandringar.

³ Detta påstående äger tyvärr sin riktighet beträffande svalorna. Vad åter
angår våra Övriga allmännare småfågelarter torde deras avtagande inom vissa
trakter vara mera periodiskt och ha sin grund huvudsakligen i otjänligt väder
under flyttningstågen samt, för stannfåglarnas vidkommande, i hårda vintrar, under
vilka särskilt mesfäglarna massvis frysa ihjäl. Anm. av red.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 20:37:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/snf/1920/0101.html

		Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1920 / 81 (1910-1935) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|