Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
många oskyldiga eller t. o. m. nyttiga rovfåglar av den
okunnige allmogejägaren eller den bössgalne ynglingen tagas
för hökar. Detta är väl mest fallet ifråga om orm- och
bi-vråk, som så ytterligt ofta förväxlas med duvhök och t. o. m.
av den sin uppgift visst icke alltid vuxne granskaren för
skottpenningars utbetalande attesteras såsom varande
duvhökar. Liknande är förhållandet beträffande tornfalkar och
andra småfalkar, som få gälla för sparvhök. När en okunnighet,
som synes vara omöjlig att häva, rubricerar varje fågel med
krökt näbb och vassa klor som hök och behandlar honom
därefter, då måste något göras för att icke blott hindra ett
onödigt, ja, rent av skadligt slösande med allmänna medel,
utan även och framför allt för att bereda ett relativt skydd
åt fåglar, som visserligen räknas bland rovfåglarna, men som
ändock obetingat måste räknas såsom övervägande eller helt
nyttiga.l
Hökarnas antal är, såvitt jag kunnat bedöma saken, icke
särdeles stort. Under mina årliga strövtåg i skogarna inom
3:ne län plägar jag kunna finna 2 à 5 hökbon eller höra
de ljudliga och karaktäristiska lockljuden från lika många
nyss utflugna hökkullar. Det synes mig människan, och
framför allt den verklige jägaren, ovärdigt att med guldets
lockmedel förleda andra att göra bödels- och drängtjänst åt
sig för att få avlivade några stackars rovfåglar, vilka hava råkat
ut för »olyckan» att av en högre makt, fått nedlagda hos
sig instinkter, genom vilkas verkningar jägarens intressen
ansetts vara trädda för nära, då han icke ville veta av någon
konkurrens vid villebrådsstammens beskattning. Låt sälunda
varje jägare, hönsgårdsinnehavare och lantbo taga hand om
och själv freda sitt vildnads- och hemdjursbestånd för
rovfåglarnas in- och angrepp, och låt oss komma ihåg, att varje
djurart bör hava rätt att leva sitt eget fria liv och således
intet djurslag förklaras »fågelfri», som är en betänklig avar
av frihet. Annars torde det gå därhän, att vi, liksom v
måst totalt freda gladan och kärrhökarna, måste till vår skam
bliva tvungna att utsträcka dylika fridlysningsåtgärder till
flertalet av våra rovfåglar, på det de må bevaras såsom
omistliga länkar i en kedja, som NATUREN själv hopsvetsat,
1 Jämför Thor Högdahl, »Nya jaktboken», andra omarb. uppl., »Ett och annat
om rovfåglar», sid. 309 och följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
