Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Sådant ter sig trädgränsområdet på Slugufjällsmassivet. På
Hovden är det helt annorlunda. Denna är en rundad knös
med en kal och trädlös topp höjande sig över skogen.
Den sammanhänger med Slugufjällsmassivet med en lång,
jämn ås, som på sin rygg bär en ödslig hed med få
björkar och tallar. Själva toppartiet upptas av utpräglat
alpina hedsamhällen. Från skogsgränsen och en bit upp
växer en tät rished av mest ljung, dessutom dvärgbjörk,
blåbär, lappljung (Bryanthus cœruelus), ripbär (Arctostaphylus
alpina) och fjällmyrten (Loiseleuria procumbens). Toppytan
är en svagt välvd platå, beväxt med en starkt vinderoderad
rished. Det kanske är riktigare att säga, att plattryckta,
tätgreniga exemplar av diverse ris växa på det grova
vittringsgruset, ty de sluta sig knappast samman till associationer.
Fjällmyrten är det viktigaste elementet; under blomningstiden
lyser hela toppen skär av de tusentals små blomkronorna.
Men även ripbär, ljung, blåbär, lappljung och dvärgbjörk
förekomma som små täta mattor, medan det nakna gruset är
växtplats för enstaka bestånd av klynnetåg (Juncus trifidus),
jämna (Lycopodium complanatum) och mattlummer (L.
clava-tum). Fjällummer (L. alpinum) förekommer vid Slugufjället.
— Skogsgränsen erbjuder en helt annan aspekt än på
Slugufjället; på södra sidan utgöres den av grova, välväxta tallar;
i allmänhet tilltar dock björken i antal på högre nivåer även
här men bildar ej någon ren björkregion.
På västra sluttningen växer den ur forstlig synpunkt absolut
bästa skogen inom hela området, inskjuten mellan regio alpina
och blockmarken. Den består av utomordentligt vackra och
kraftiga tallar, och i en av dessa ligger örnboet, varom mera
nedan. Marken är starkt sluttande men jämn och fullständigt
fri från block och täckt av en rätt tät blåbärsmatta.
Det djurliv, som rör sig inom detta områdes råmärken,
föreföll mig ej särdeles rikt. Min kunskap därom är dock
icke alls tillfredsställande; på grund av min undersöknings
natur måste ju min uppmärksamhet bli alltför splittrad för
att kunna koncentreras på ett avslöjande av faunans detaljer.
Jag vill även anse, att vissa kategorier av faunan denna
sommar voro svagare representerade än vanligt. För ett par år
sedan var det nämligen lemmelvandring i Dalarna, och efter
en sådan kommer ju en period av avmattning särskilt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
