Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
svårigheter, anställande av en under jordbruksdepartementet sorterande
tjänsteman, som skulle övertaga vetenskapsakademiens befattning med
naturskyddet samt dessutom leda upplysnings- och
undersökningsverksamheten samt den konsultativa verksamheten i naturskyddsfrågor. En
sådan lösning av organisationsfrågan» — för längesedan genomförd i
Tyskland — »skulle endast innebära en följdriktig utveckling, ity att det
uppdrag, som givits vetenskapsakademien, från början ansetts som ett
provisorium».
Nästa kapitel ger en ypperlig skildring av våra 11 nationalparker:
Vaddetjåkko, Abisko, Stora Sjöfallets, Sarekfjällens och Peljekajse i
Lappland, Sonfjällets i Härjedalen, Hamra i Orsa Finnmark, Garphyttans
i Närke, Ängsöns i Stockholms skärgård, Gotska Sandöns samt Dalby
Söderskogens i Skåne, alla avsatta genom riksdagsbeslut — vartill kan
läggas en tolfte, Åholmens i Västmanland med dess Linnéminnen,
tillkommen genom enskild donation. Här framhävas ock de stora och
beklagliga bristerna i fråga om dessa fridmarkers vård och bevakning;
de i Kungl. Maj:ts reglemente påbjudna specialkartorna ha ej kommit till
stånd, de i samma reglemente omtalade nationalparkskassorna finnas
ännu endast på papperet, likaså de föreslagna med polismans myndighet
utrustade »länsvakterna», oumbärliga i synnerhet för de stora
norrländska nationalparkerna.
De följande kapitlen med rubrikerna Geologiskt naturskydd,
Botaniskt naturskydd, Det högre djurlivets skyddande berätta utförligt vad
som härvidlag redan åtgjorts och närmast bör åtgöras. Vad djurlivet
angår, må följande tänkvärda ord anföras: »Numera fordrar man med rätta,
att vid bedömandet av huruvida en djurart förtjänar skyddas eller
icke även våra huvudnäringars, jordbrukets och skogsbrukets intressen
måtte komma till sin rätt — —. Ett djurs nyttighet eller skadlighet
beror i främsta rummet på de omständigheter, under vilka det uppträder.
Även den i och för sig oskyldigaste djurart kan göra ohägn, då den
förekommer massvis i odlade bygder. A andra sidan kan den skada,
ett sällsynt, i ödemarken levande rovdjur förorsakar, knappast bli större
än att den kan tålas av människan, helst om det gäller en djurart,
som är på väg att försvinna ur landets fauna. Det synes därföre vara
ett särdeles viktigt önskemål att det brännmärkande på förhand, som
ligger i benämningen "skadliga djur», äntligen måtte komma bort ur
våra jaktförfattningar. Och knappast mindre angeläget är det att man
söker göra sig reda för, huruvida de förödande och okontrollbara
fångstmetoder ach premieringssystern, som länge utgjort ett uppenbart
hot särskilt mot en del av vår fågelvärld, längre böra tolereras och
uppmuntras 1.
I kapitlet om Naturskyddet som grundval för hembygdsvården
påpekas hurusom måüga företeelser stå på gränsen mellan natur- och
kulturminnesmärken eller äro lika mycket det ena som det andra:
vårdträd, gamla historiska träd, gamla trädgårdar, flyttblock och grottor
och slikt, till vilka en bygdesägen knutits eller som äro minnen av
gammal tro och sed (»jättekast», »trollkyrkor», »smöjtallar» m. m.) Här
1 Kursiverat av anmälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
