Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
klarlägges naturskyddets intima samband med och stora betydelse för
kulturminnesvården, för bevarandet av landskapets skönhet och bygdens
egen personliga prägel. Till naturskydd hör sålunda även skydd mot
vanprydande bebyggelse och lika vanprydande reklam. Denna
frilufts-reklam, som utomlands börjat överges såsom ej blott störande utan
även opraktisk och overksam, »endast en onyttig och skadlig utväxt
på affärslivet» — den gör sig ännu härhemma bred med alla sina otaliga
anskrämliga skyltar och skrikande plakat, som förr skränade om »Lazarol
och Lazarin», Khedive, Yalta och Pax», men nu med ännu råare röst ropa
ut sin bensin och sina gummiringar — smutsfläckar, som kan vanställa
en hel bygds enkla men rena klädebonad, ett helt landskaps leende
friska anlete. För att ej tala om våra ljus- och kraftledningars hemska
jättespindelnät, ohyggliga galgar och tröstlösa rader av raka nakna
stela döda stolpar! —
I kapitlet Naturskydd i staden går förf. tillrätta med stympningen
av gamla ståtliga träd, med raseringen av grus- och moränåsar, med
»den nästan paniska förskräckelse, man vid alla regleringar lagt i
dagen för den blottade berggrunden». I en stad är naturskydd påkallat
minst lika mycket som på landet — men »hur länge skall det dröja,
innan våra kommunala myndigheter få ögonen öppna för den enkla,
klara sanning, som ligger i följande ord av Karl Starbäck: »Intet
pryder mer än ursprunglig natur. Ett naturminne, en vacker lund, en
egendomlig klippa, kan mitt i en storstad vara av större värde än en
bronskung på sitt postament, omgiven av snirklade rabatter och klippta
gräsmattor».
Striden och motsättningen — och det önskvärda samförståndet och
samarbetet — mellan natur och kultur behandlas åter mera ingående
i kapitlet om Naturskydd och ekonomi, med underrubrikerna bebyggelse
och kolonisation, landsvägar och järnvägar, kraftstationer och elektriska
kraftledningar, stenindustrien, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel,
jakt och jaktvård. Och efter slutkapitlet Naturskyddet och skolan —
mellan vilka samarbetet kanske är allra viktigast men ännu föga
igångsatt och alltför lamt — följa som bihang Lagen angående
naturminnesmärkens fredande av den 25 juni 1909, Formulär till
naturskyddsansökningar och slutligen Förteckning på hittills utkommen Svensk
naturskyddslitteratur.
Dalarna nämnes upprepade gånger i boken. Det framgår att
Dalarna står främst bland alla Sveriges landskap i fråga om naturskydd ;
förf. meddelar att här i april 1923 genom Dalarnas Hembygds-Förbund
utverkats icke mindre än 38 fridlysningar enligt naturskyddslagen (i
verkligheten var det nog ännu några fler — f. n. torde Dalarna ha
åtminstone ett 60-tal fridlysta naturminnen.)
Bland de många utmärkta fotografier, som illustrera arbetet, mäktiga
eller idylliska landskap såväl som enstaka föremål eller varelser,
märkliga träd, klippor, djur, särskilt härliga fågelbilder — finnas ock några
präktiga reproduktioner efter stämmningsrika konstnärliga original :
Trollhättefallen efter en gammal oljemålning, Bruno Liljefors
Kretsande kungsörnar, Albert Engströms teckning av Skurugata, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
