Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
men på 60-talet började hon avtaga i antal. På 80-talet
förekom hon ännu på rätt många ställen i Skåne och även
något i Kalmar och Jönköpings län, i Nerike, Östergötland
och Södermanland och till och med i södra Uppland. Vid
sekelskiftet hade vi henne kvar på flera ställen i Skåne, något
också i Kalmar län, och kanske i Södermanland. Längst har hon
hållit sig i just dessa trakter. År 1922 fanns hon kvar i
Kalmar län, och år 1925 på Ornö i Sörmland. Det starkaste
fästet torde hon, den dag i dag är, äga i Göingeholms skogar,
mitt i Skåne, varest hon åtnjuter skydd av områdets ägare.
Märkligt nog råder en viss överensstämmelse mellan
blåkråkans och härfågelns förekomst och öden i vårt land —
i ungefärligen samma rytm ha de blivit drivna från sina
ursprungliga, till orterna rätt sammanfallande positioner.
Även härfågeln har blivit helt utrotad i Danmark, där han
fordom var en ganska vanlig fågel. Senare än på 1890-talet
skall man icke ha funnit honom bosatt där. I Norge skall
han, liksom blåkråkan, ej med säkerhet hava fortplantat sig.
Inom vårt land har även härfågeln huvudsakligen hållit sig
i de östra områdena av Sydsverige. Ännu omkring år 1850
fanns han där, om ock sparsamt, ända upp till Västmanland,
och möjligen även i Uppland. Under senare delen av seklet
blev han alltmer och mer sällsynt, och vid 1900-talets ingång
hade hans hemplatser dragits samman kring några härdar i
norra Skåne, Kalmar län och Blekinge. Ännu omkring 1820
kunde man i Skåne spåra »popparefågeln», och i Kalmar
län skulle »ofärdsfågeln», under vilken benämning de gamla
i orten mindes honom, finnas kvar på ett eller annat ställe.
De pålitligaste häckplatserna numera finnas dock i kusttrakten
i östra Blekinge, där denna fågel ännu synes förekomma med ett
eller annat par.
För vännerna av vår fågelvärld är ju denna utveckling
nog så beklaglig, och man frågar sig i första hand vad
som vållat decimeringen. Orsakerna ställa sig delvis något
olika för de båda arterna. Härfågeln var en vän av de gamla
betesmarkerna, där han till stor del sökte sin insektnäring
bland kreaturens spillning. När man numera högst avsevärt
minskat omfånget av dessa marker och håller kreaturen
inomhus i större utsträckning året runt, har man också därmed
berövat härfåglärna deras levnadsvillkor. Blåkråkornas för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
