Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
människor liksom hundratusentals andra. Det synes angeläget, att
även de båda här beskrivna naturminnena bli fridlysta, vilket torde
vara så mycket lättare som de stå i en jord, som ej lämpar sig för
kultur och vars omedelbara grannskap är skyddat enligt allmän Iag.
Einar Teiling
»Pontatallen»
En naturhistoriskt och folkloristiskt intressant paraplytall
i Västergötland
Av tallen (Pinus silvestris L.) förekomma förutom former med
normalt grental sådana med ökat (s. k. polyklada former) och reducerat
{s. k. oligoklada former). Av de förra kunna följande fyra olika slag
urskiljas: 1. klottallar ff. glohosa Hort.^), 2. pyramid- eller pelartallar
ff, fastigiata CarrJ, 3. busktallar ff. condensata Th. FrJ och 4.
bords-eller paraply tallar ff. plicata L.)1
Ingen av dessa former kan anses vara vanlig. Typisk pyramidtall
är ej ens påvisad i vårt land (enl. Sylvén). Av paraplytallen, som
här närmast intresserar oss och som uppmärksammats redan av Linné
— hans »Pinus plicata» avser nämligen enl. Sernander just
paraplytallen, ej som av Th. Fries antagits, busktallen — finnes ett flertal
omnämnda och avbildade i den skogsbotaniska och naturskyddslitteraturen
(jfr t. ex. Sylvén: De svenska skogsträden s. 266; Sveriges Natur årg.
1910 s. 109, årg. 1919 s. 179 och årg. 1921 s. 29; Svenska
Linnésällskapets årsskrift årg. 1921 s. 62). Enl. Sylvén i Holmbergs flora (1922) äro
exemplar kända från landskapen Bohuslän, Västergötland, Uppland och
Hälsingland. Härtill kommer Jämtland (enl. Sveriges Natur 1919, s. 179).
Själv har jag under mina vandringar i naturen iakttagit flera vackra
paraplytallar (i Västergötland och Uppland). Den verkliga paraplytallen
är, anser man (liksom också åtminstone busktallen), en från den vanliga
genetiskt skild typ; dess avvikande habitus skulle med andra ord vara
ärftlig. Emellertid finnas även modifikationer av den vanliga tallen
(huvudformen), som i fråga om förgrening i någon mån likna den nu
nämnda. När nämligen en tallplanta får uppväxa fri från konkurrens
på ett öppet fält, där den ej för ett skymmande högre skogsskikt
alltid måste sträva mot höjden och ljuset, kommer den med tiden ofta
att lägga ut på bredden lika mycket som eller mer än på höjden. Kronan
hos dessa ståndortsformer visar dock i allmänhet en mindre
regelbundenhet och täthet än hos de verkliga paraplytallarna, men exemplar
kunna nog anträffas, inför vilkas identitet man tvekar. — Slutligen kan
det förtjäna påpekas, att liknande former med låg, utbredd och något
välvd krona ha anträffats även hos granen, också här sällsynta (angå-
1 Se härom utförligare Sylvén: De svenska skogsträden. I. Barrträden. Sthlm
1916 och dens. i Holmbergs flora, haft 1, 1922; Th. Fries: Strödda bidrag till
kännedomen om Skandinaviens barrträd. Botaniska Notiser 1890; Sernander: I
Linnés fotspår. Svenska Linnésällskapets årsskrift, årg. IV (1921).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
