Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lim och limningsmetoder, av J. E. Marian - B. Olika limtyper och deras handhavande - I. Limtyper - 3. Plastlim (konsthartslim) - Karbamidlim - Fenollim, resorcinollim och blandlim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lim och limningsmetoder
också kombineras melamin och karbamid redan vid
limtillverkningen. Sådana kombinationer med varierande melaminhalter
saluföras i Sverige. Förstärkningsmedlen (eng. fortifier) göra
karbamidlim avsevärt mera beständiga mot inverkan av
vatten-och fuktvariationer. Vanligen uppnås en ganska god
kokhållfasthet.
Fyllnadslim. På senare tid har det framkommit flera
karbamid-limmer med goda fyllnadsegenskaper, s. k. fyllnadslim
(»gap-fillinglim»). Det kännetecknas därav att icke ens tjocka limfogar
visa tendens till sprickbildning. Denna effekt ha limfabrikerna
uppnått på olika sätt, exempelvis genom att tillsätta lämpligt
fyllnadsmedel och ämnen som mjuka upp limsubstansen eller genom
utarbetandet av härdaretyper som motverka sprickbildning.
Fyll-nadsegenskaperna kunna alltså åstadkommas antingen genom
lämplig sammansättning av själva limmet eller av härdaren.
På senare tid har man gjort stora ansträngningar för att få fram
snabbprovningsmetoder för de olika limtyperna. Man har då
underkastat provbitarna en behandling, som på ett skärpt sätt
återger förhållandena i bruk (högre temperatur, högre fukthalt,
snabba växlingar torrt och vått, kallt och varmt). Dessa
provningar behandlas utförligare i avsnittet om limmets provning.
Till dessa skärpta prov måste man räkna provning av
kokfastheten. Ytterst få limningar utsättas i bruk för betingelser där
kokning förekommer, exempelvis basning av plywood vid tillverkning
av vissa flygplansdetaljer. Hos fenollimtyperna utföras kokprov
för att man skall erhålla ett mått på limfogens absoluta
vattenfasthet.
Karbamidlim är vattenfast, som vi omtalat i det föregående,
men icke kokfast. Med hjälp av de nyss omtalade
förstärkningsmedlen kan man förbättra limmets våthållfasthet så mycket, att
fogen tål 1 till 3 timmars kokning. Karbamidlimmens
tropikbeständighet är icke särskilt god, vilket däremot förmågan att
motstå angrepp av mögel och bakterier är.
Vad mångsidigheten beträffar, såväl för primär- som
sekundärlimningar, har karbamidlimmet hittills visat sig vara utan
motsvarighet.
Fenollim, resorcinollim och blandlim.
Fastän fenolharts sannolikt var det första konstharts, som
användes för limning av trä, kom det icke i bruk i större skala
förrän på 1930-talet och då i form av den numera välkända
Tego-fenolfilmen.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
