Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast förenade genom sin kärlek, men icke genom någon
vigsel. Statskyrkan får sina slängar i dr Libius’ person.
Samhällssatiren är redan skärande skarp. Det är här som de
sedan så ofta citerade orden förekomma: ”Kors, hvarför
nyttjar du skursand? Tag några af de där granna orden. De
göra ju människorna så rena — de måtte väl då kunna göra
ett byttlock rent?”
Det var icke underligt, att ”Amorina” alltid förblef
Almquists älsklingsskrift. Det var i den som han först fått uttala,
om ock i dunkel form, hvad som djupast rörde sig i hans inre.
”Amorina” var färdig att utkomma 1822, men Almquists
farbroder, biskopen i Härnösand, fick kännedom om
tryckningen och lät inställa den. Den utkom sedan först 1839,
året efter ”Det går an”, men midt i striden angående detta
arbete väckte den knappast något uppseende. Utan tvifvel hade
det varit bättre om skriften utkommit 1822. Almquist hade då
kommit i omedelbar kontakt med publiken; denna hade fått tid
att förberedas på hans idéer, och Almquist själf hade just
under dessa ungdomsår kunnat draga nytta af den säkerligen
skarpa kritik som mött honom. Nu förbittrades däremot hans
sinne. Det dröjde tio år, innan han ånyo vågade sig fram
för publiken. Det var efter denna tid ”som luften i
Stockholm vardt honom tung att andas”. Fast han således samma
år blifvit ordinarie kanslist i ecklesiastikexpeditionen, satte han
ett länge närdt beslut i verkställighet: att förverkliga
naturevangeliet och lefva natur- och bondelif i Värmland. 1823
tog han afsked från sin befattning och slog sig jämte några
likasinnade Manhemsbröder, senare statsrådet Jonas Wærn
och löjtnanten G. Hazelius, ned i Värmland 1824. För tusen
riksdaler köpte han sig af Jonas Wærns fader en liten
hemmansdel, hvilken han själf ämnade bruka. Samtidigt
ingick han äktenskap med en bondflicka från Antunatrakten,
Anna Maria Andersdotter Lundström, hvilken han hållit kär
sedan hennes fjortonde år. Han knöt hjonelag med henne ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
