Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missnöjets grunder. Men 1839 hade han bestämt sig. Då
utkom novellen ”Det går an” och dramat ”Amorina”. Och
från och med oktober samma år tillhörde Almquist
Aftonbladets redaktion.
Afståndet är omätligt mellan ”Det går an” och de
föregående realistiska försök som Almquist redan gjort. ”Det
går an” liknar närmast en tendensnovell från 80-talet,
och den står ensam i hela den dåtida litteraturen. Det kan
således icke förvåna oss, om samtiden på en gång häftigt
upprördes och icke förstod den, utan missuppfattade tendensen
och fann hela skriften rå, prosaisk och samhällsupplösande.
I denna novell framträder Almquists åsikt om kärleken
och äktenskapet fullt färdig och genommotiverad. Hans teori
kompletteras sedan genom ”Det europeiska missnöjets
grunder”, och för dess fulla förstående är det skäl att äfven taga
hänsyn till vissa uttalanden i Monografien. Denna hans teori
låter sammanfatta sig i följande fyra punkter: 1) äktenskapet
bör ingås endast af kärlek, icke af yttre skäl, ekonomiska
eller uteslutande köttsliga; 2) makarna böra icke bindas genom
vigsel, för att kunna skiljas utan att staten eller tredje person
ingriper, om det skulle visa sig, att föreningen vore mindre
tillfredsställande; 3) de böra vara ekonomiskt oberoende af
hvarandra och således försörja sig själfva; 4) det är modern
som äger och uppfostrar barnet, hvilket äfven ärfver hennes
förmögenhet.
Såsom konstverk betraktad står novellen mycket högt.
De båda karaktärerna äro för sitt ändamål mästerligt
genomtänkta. Albert är en klok och praktisk karl med något visst
sorglöst och ädelt i hela sin uppfattning. Sara är
småborgarmamsellen, tämligen vulgär både i sin uppfattning och sina
uttryckssätt, kallt och småaktigt beräknande; men i grund
och botten är det en duktig flicka med åtskilliga förtjänster.
Hon är redlig, pålitlig, och ur djupet af hennes väsende
framglimtar något af det demoniskt tjusande, som Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
