Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlänat alla sina kvinnogestalter. Hela Almquists teori, som
hon utvecklar, får en särskild betydelse genom att uttalas af
en så litet exalterad varelse. Mycket klart har äfven Almquist
motiverat, hvarför hon har så djup motvilja för det traditionella
äktenskapet. Hela denna novell, som söker reformera
en gammal samhällsinstitution, är skrifven med den finast
genomförda ironi och med en diskret humor, som gör den
till ett mästerverk i sin art. Almquist har i konstnärligt
afseende aldrig nått högre.
Det intryck, som denna skrift gjorde på samtiden, var
öfverväldigande. Sällan eller aldrig har väl ett arbete i den
svenska litteraturen uppväckt en sådan storm af ovilja. Det
uppstod en hel motlitteratur, den så kallade
”Det-går-an-litteraturen”, bland hvilka de viktigaste skrifterna äro finnen
Snellmans ”Det går an”, Palmblads ”Månne det går an?”,
August Blanches ”Sara Videbeck”. Men för öfrigt haglade
det med artiklar och småskrifter, och långt fram på
40-talet märker man i tidens romanlitteratur, huru frågan
sysselsatte sinnena. I allmänhet gå dessa skrifter ut på att visa de
förfärliga följderna af Almquists system.
Almquist stannade emellertid icke vid att angripa
äktenskapet; han löpte under dessa år linan ut och bröt nu öppet
med statskyrkan och den lutherska ortodoxien. Redan i
”Kapellet”, en af hans bästa berättelser, som gifver en ytterst
målande tafla af den fattiga fiskarbefolkningens lif i den
kalmaritiska skärgården, finna vi denna tankegång klart
framlagd. I den unge sympatiskt tecknade prästen, som är
hufvudpersonen i denna folklifsskildring, frammanar Almquist
bilden af en sann Kristi efterföljare, hvilken liksom mästaren
hellre uppsöker de fattige och bedröfvade, än han tager plats
vid de rikes bord. Hans olikhet med den vanliga typen af
statskyrkopräst är skarpt framhäfd. Och samma tema
behandlar han äfven i Prästens ställning, där han uppmanar
prästerna att hellre följa sitt samvetes röst än lyda den ed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
